f. 1822 i Troyes (Aube), d. 1889 i Paris, var medarbetare i flera större tidningar och tidskrifter ("Le Temps", "Le Figaro", "La revue politique et littéraire", "L'Indépendance beige" m. fl.), dels som hufvudredaktör af "Le propagateur de l'Aube" (i Troyes, 1848--52), "La revue de Paris" (1853--58) och "La cloche" (1868--72). Med samma lätta penna skref han kritiska uppsatser öfver dramatisk konst och politiska artiklar i dagens mest brännande frågor. Åtskilliga af sina politiska och litterära uppsatser (delvis under pseudonymerna Jacques Souffrant och Ferragus) utgaf han sedermera i bokform, t. ex. Lettres de Jacques Souffrant, ouvrier (1851), Écrivains et hommes de lettres (1857), Les mémoires d'un inconnu (1864), Les mémoires d'un assassin (1876), Nos contemporains (1883) och Misères et grandeurs littéraires (1885); många romaner: Monsieur et madame Fernel (1860), Les parents coupables, mémoires d'un lycéen (1867), Le comte Orphée (1878) m. fl. ^{J. M--r.*} Ulbrich [ol-], Joseph, österrikisk statsrättslärare, f. 1843, d. 1910, blef 1876 privatdocent, 1879 e. o. och 1884 ord. professor i Prag. Bland hans omsorgsfulla och grundliga arbeten må nämnas Das staatsrecht der österreichisch-ungarischen monarchie (i Marquardsens "Handbuch", 1884, 3:e uppl. 1904), Lehrbuch des Österreichischen verwaltungsrechts (1904) samt, tills, med E. Mischler, Österreichisches staatswörterbuch (3 bd, 1892--97; 2:a uppl. 1904--08) och Österreichisches staatsrecht (1909). 1905 blef U. led. af herrehuset. ^J--C. Ulceration, Ulcerera, Ulcerös. Se Ulcus. Ulcus, lat. (plur. u'lcera), sår. -- U. durum, syfilis. -- U. molle, schanker. -- U. ventriculi, magsår (se Magsjukdomar, sp. 517). -- Ulceration, sårnad, sårbildning. -- Ulcerera, öfvergå till sår (jfr Kräfta, sp. 143). -- Ulcerös, sönderfallande, sårig. Om ulcerös endokardit se Hjärtsjukdomar, sp. 869. Ulcus est, lat., "det är ett sårbart ställe", "det är en svag punkt", citat från Cicero, "De natura deorum", I, 37, 104. Ulcus tangere, lat., eg. "röra vid såret", "röra vid en ömtålig punkt", citat från Terentius, "Phormio", IV, 4, 9. Uldall. 1. Peter U., dansk jurist och ämbetsman, f. 1743, d. 1798, tog 1763 juridisk ämbetsexamen och blef redan 1769 höiesteretsadvokat. 1772 utsågs han till försvarsadvokat åt drottning Karolina Matilda (se Karolina, danska drottningar 1) och Struensee. Han skötte denna sak med stor skicklighet och medlidande med den vilseförda drottningen. 1783 blef U. generalfiskal. 2. Johannes Frederik (Frits) Christian U., dansk arkitekt, f. 11 febr. 1839 i Fredericia, studerade vid akademien i Köpenhamn, har dels uppfört, dels restaurerat åtskilliga stadskyrkor i Jylland samt därjämte gjort omfattande och grundliga studier dels om Danmarks kyrkbyggnader, dels om medeltida kyrkklockor i Danmark. Genom sina skrifter rörande dessa har han väckt uppmärksamhet icke endast i sitt fädernesland, utan äfven i Holland, från hvilket land de flesta af den tidens klockgjutare härstammade. Sina studier i detta ämne samlade han i det monumentala verket Danmarks middelalderlige kirkeklokker (1906). Till danska nationalmuseet har U. skänkt sin högst värdefulla och omfattande samling uppmätningsritningar af danska kyrkor. Han har författat flera handböcker för arkitekter och byggmästare. U. är korresp. led. af Vitt. hist. o. ant. akad. (1907). 1. ^{E. Ebg.} 2. ^{Ph. W.*} Ule [ole]. 1. Otto Eduard Vincenz U., tysk författare i populär naturvetenskap, f. 1820, d. 1876, utgaf sedan 1852 i Halle tidskriften "Die natur". I populariserande skrifter förstod U. att framställa naturvetenskapens rön på ett klart och väckande sätt. Skr.: Die wunder der sternenwelt (1860; 2:a uppl. 1877) och Warum und weil (1868, 4:e uppl. 1877; "Hvarför och därför", 1872, 4:e uppl. 1879) m. fl. -- 2. Ernst Heinrich Georg U., den föregåendes son, botanisk forskningsresande, f. 12 mars 1854 i Halle an der Saale, d. 15 juli 1915 i Berlin, var i yngre år trädgårdsmästare i Halle och Berlin, for efter en genomgången sinnessjukdom till Brasilien 1883 och har i hög grad bidragit till den vetenskapliga utforskningen af detta lands växtvärld. Efter 8 år i Santa Catharina blef U. "naturalista viajante" vid nationalmuseet i Rio de Janeiro 1891, var underdirektör där 1895--1900, förlade därpå sina resor till Nord-Brasilien och angränsande delar af Guyana, Venezuela och Peru och återkom till Berlin 1912. Ingen föregående forskare har undersökt så stora och så skiljaktiga områden af Brasilien som U., och mycket få botanister ha så som han förstått med en omfattande samlarverksamhet förena mångsidiga biologiska iakttagelser. Hans publikationer öfver Brasilien äro floristiska, växtgeografiska och biologiska jämte utmärkta fotografiska bildserier. Dessutom medhann han undersökningar och skrifter af ekonomiskt och kommersiellt innehåll, särskildt öfver Syd-Amerikas kautschukproduktion. -- 3. Wilhelm (Willi) U., den föregåendes broder, geograf, f. 1861 i Halle, sedan 1907 professor i Rostock, har främjat flod- och sjöundersökning genom nya forskningsmetoder och instrument. Han har författat bl. a. Lehrbuch der erdkunde für höhere schulen (1896), Grundriss der allgemeinen erdkunde (1900; 2:a uppl. 1915) och Das deutsche reich. Eine geographische landeskunde (1915). 2. ^{C. Lmn.} Ulefoss, vattenfall (11 m.) i Telemarksvassdraget v. om Skien, Norge, representerar, utbyggdt, 5,730 effektiva hkr. Där finnas slussar för Skien--Bandakkanalen. Strax ö. om forsen ligger "strandstedet" U. med järnverk m. m. och 1,223 inv. (1900). ^{K. G. G.} Ulema (turkiskt uttal ülema, af arab. `ulama, plur. af `alim, lärd) är i Turkiet och andra muhammedanska länder namnet på en särskild kår af teologiskt och juridiskt lärda (se Turkiet, sp. 393). Det vanliga språkbruket "en ulema" om en person och "ulema's" om flera är således oriktigt. . ^{H. A.*} Ulerick (Vlerick), Pieter, nederländsk målare, f. 1539, d. 1581, var en konstnärlig vagabond, undervisades först af Karel van Ypern och kom sedan i lära hos Jacob Floris, men vistades därefter mest på vandrande fot. Han studerade hos Tintoretto i Venezia samt efter Michelangelo i Rom. Han tecknade landskap med ruiner och hjälpte Muziano att måla staffage å dennes