Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ulerick (Vlerick), Pieter - Ule träsk (Uleå träsk) - Ulex, G. L. - Ulex - Ulexit, Natroborokalcit, Boronatrokalcit l. Tinkalcit - Ulex-kvarnar - Uleå - Uleåborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landskap. 1568 slog han sig ned i Doornik
och lär därstädes ha utfört akvareller
och oljetaflor med ämnen ur passions- och
profanhistorien. Han var Karel van Manders lärare.
(G–g N.)
Ule träsk (Uleå träsk), fi. 0ulujärvi, till
storleken den fjärde (frånräknadt Ladoga) af Finlands
sjöar, i Uleåborgs län, har en vattenyta af 1,002
kvkm. De i sjön befintliga öarna (öfver 70 större)
upptaga 113 kvkm. areal. 122,5 m. ö. h. U. är
centralsjön i ett vattensystem, som utgöres af de
af många sjöar, ända bort till östra riksgränsen,
sammansatta Hyrynsalmi- och Sotkamo-stråtarna
och faller ut i Bottniska viken genom Ule älf (se
d. o.). Den består egentligen af tre stora fjärdar:
Paltaselkä, den östligaste, Ärjänselkä och
Laiskanselkä l. Niskanselkä, den västligaste. De båda
sistnämnda äro skilda från hvarandra genom Manamansalo
ö. Sotkamo vattenstråt, som infaller från ö. och
utgör hufvudtillflödet, uppstår på vattendelaren mot
Öst-Karelen och bildar eller rinner igenom en mängd
stora sjöar, innan det, under namn af Kajana å,
flyter in i U. strax nedanför staden Kajana efter
att ha bildat två forsar: Koivukoski (4,7 m.) och
Ämmä vattenfall (4,5 m.), den förra ofvan-, den
senare nedanför staden. Genom forsrensningar och
inrättande af dragvägar för båtarnas uppforsling
har såväl detta som det nordöstra tillflödet,
Hyrynsalmi-stråten, bägge synnerligen forsrika,
gjorts farbara och till kommunikationsleder. Dessutom
utfalla i sjön sju smärre älfvar. Största djupet
är 34,5 m. Största delen af sjön är jämförelsevis
grund, öfver 20 m. djupa gropar äro obetydliga
till arealen. Vattnets färg är brunaktigt. Fisket
(siklöja, gädda, sik, gös, lake och i någon mån lax)
är en viktig näringsgren. Stränderna äro steniga
eller sandiga. Många af holmarna äro bildade af den
genom sjön gående åsen. Sydstranden är mångenstädes
brant uräten i den höga mostranden. Bosättningen
är gles i omgifningen. Ångbåtstrafik
Kajana–Vaala genom sundet Kaivanto vid högt och
Alassalmi vid lågt vattenstånd mellan fjärdarna
Ärjän- och Niskanselkä. Vattenståndet är lägst i
april och högst i juni, islossningen infaller i
maj. Högvattnet är 100–130 cm. öfver, lågvattnet
60–70 cm. under medelvattenstånd. Se I. Leiviskä,
"Über den see Oulujärvi" (i "Annales academiae
scientiarum Fennicæ", sec. A, tom III, 12).
J. E. R.
Ulex, G. L. Se Ulexit.
Ulex L., bot., ett växtsläkte, som har omkr. 20
europeiska arter, hvilka äro buskartade och höra
till fam. Leguminosæ, underfam. Papilionatæ. Det
närmast stående släktet är Cytisus, hvarifrån Ulex
skiljes genom 2-deladt, hinnartadt och färgadt
foder. Till södra Sverige har inkommit U. europæus
L. (ärttörne, gultörne), som närmast finnes vild i
Danmark och där är känd under det betecknande namnet
tornblad. Den 0,5–1,5 m. höga, risiga busken bär
endast under hjärtbladsstadiet normalt utvecklade
blad. Sedermera bli bladen förkrympta till tornar,
hvilka äro enkla, styfva och stickande, liksom de
till tornar förvandlade grenspetsarna. I de öfre
bladtornarnas vinklar sitta ensamma eller parvis gula
blommor, som ge en vacker gul färg. På senare tid har
man, t. ex. i norra Tyskland, börjat odla ärttörnet i
stor skala på eljest ofruktbara sandmarker, emedan det
befunnits vara ett utmärkt boskapsfoder på grund
af stor ägghvithalt. Man skördar det helst i
ungt tillstånd. Det begagnas alltid som ett slags
grönfoder i färskt tillstånd, men måste alltid för
taggarnas skull väl sönderkrossas, hvilket sker
i för ändamålet konstruerade s. k. ulex-kvarnar.
O. T. S. (G. L–m.)
Ulexit, Natroborokalcit, Boronatrokalcit l.
Tinkalcit, miner., ett kalknatronborat af
sammansättningen NaCaB5O9.6H2O, som bildar
hvita runda massor af sammanväfda kristallnålar. Den
förekommer i saltträsken i Esmeralda county i Nevada
och i Inyo och San Bernardino county i Kalifornien
såsom afdunstningsåterstod tills. med stensalt,
gips och glaubersalt, likaledes i Iquique i Chile
samt på Afrikas västkust. Den är uppkallad efter
Georg Ludwig Ulex (f. 1811, d. 1883 som handelskemist
i Hamburg), som först bestämde dess sammansättning.
Ant. Sj.*
Ulex-kvarnar, bot. Se Ulex.
Uleå (fi. Oulu). 1. Domsaga i Uleåborgs län,
Finland, med 4 tingslag, omfattar Oulujoki,
Uleåsalo, Karlö, Siikajoki, Paavola, Frantsila,
Muhos, Utajärvi, Limingo, Tyrnävä, Temmes, Kempele
och Lumijoki socknar samt Revolaks kapell. Areal
6,262 kvkm. 47,012 inv. (1918). – 2. Härad, deladt
i 8 länsmansdistrikt, omfattar Limingo, Kempele,
Temmes, Lumijoki, Tyrnävä, Oulujoki, Uleåsalo, Muhos,
Utajärvi, Kiiminge, Öfver-Kiiminge, Haukipudas,
Ijo, Kuivaniemi, Pudasjärvi, Taivalkoski och Kuusamo
socknar. Areal 28,932 kvkm. 80,826 inv. (1918).
1–2. O. B–n.
Uleåborg (fi. Oulu), stad i Österbotten, Finland,
säte för landshöfdingen i Uleåborgs län och biskopen
i Kuopio stift, vid Ule älfs utlopp i Bottniska
viken.
 |
| Fig. 1. Uleåborgs vapen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
