Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ullman, 2. Gustaf - Ullmann, Johann Christoph - Ullmann, Karl Heinrich - Ullmann, Viggo - Ullmannia - Ullmannit, Antimonnickelglans, Nickelantomonkis l. Nickelglans - Ullmätare - Ulloa, Don Antonio de - Ulloa Pereira, Luis de - Ulloas ring - Ulloa y Pereira, Luis de - Ullr - Ullrich, Frits Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ullmann-Ullrich
926
i flera af sina senare arbeten. U. har äfven
försökt sig som dramatiker med / kappa och krage och
Hjärterknekt (1909). 1. E-M. II. 2. B-n B.
Ullmann [o’ll-], Johann Christoph. Se U 11 m a n n
i t.
Ullmann [o’ll-], Karl Heinrich, tysk teolog, f. 1796
i Epfenbach i Pfalz, d. 1865 i Karls-ruhe, blef 1821
e. o. och 1826 ord. teol. professor i Heidelberg, 1829
i Halle och 1836 åter i Heidelberg. Han kallades 1853
till prelat och medlem af öfverkyrkorådet i Baden,
till hvars direktor han utnämndes 1856. - Till sin
teol. riktning starkt påverkad af Schleiermacher,
hyllade U. den s. k. förmedlingsteologien. Flera af
hans många arbeten, särskildt på det kyrkohistoriska
området, äro af bestående värde, framför allt
Reformatoren vor der reformation (1841-42; 2:a
uppl. 1866). Han var ock en af de flitigaste
medarbetarna i den af honom och Umbreit uppsatta
teol. tidskr. "Theologische studien und kritiken"
(från 1828), som blef förmedlingsteologiens
centralorgan. Bland hans öfriga teol. arbeten märkas
Historisch öder mytisch? (1838, mot Strauss),
Ueber die siindlosigkeit Jesu (1841; många
uppl.) och Das icesen des chri-stenthums (1849;
många uppl.). Se W. Beyschlag, "Karl U." (1866).
J. H. B.*
Ullmann, Viggo, norsk politiker, f. 21 dec. 1848 i
Kristiania, d. 30 aug. 1910 i Skien, filos, kandidat
1872, blef 1873 föreståndare för en folkhögskola,
sedan 1884 förlagd till hans gård Ut-garden i Seljord,
Telemarken, Bratsberg amt, och 1902 utnämndes han
till amtman i Bratsberg amt. Omkr. 1880 kastade
han sig in i den politiska striden som hänsynslös
och frasrik agitator för radikala åsikter och Norges
nationella kraf samt var en af vänsterns mest använda
folktalare. 1885-1900 satt han i stortinget,
där han var 1886-91 led. af kyrkoutskottet,
1892-1900 ordf. i budgetsutskottet samt 1892-94
och 1898-1900 president. Han var ock, sedan 1890,
ordf. i stortingets fredsförening. U. författade
bl. a. Foredrag över Israels historie (1889) och
i grundtvigiansk anda Haandbog i verdenshistorien
til brug for seminarier o g ungdomsskoler samt til
selvstudium (4 dlr, 1897-1909, omfattande tiden till
1870) och verkställde åtskilliga öfversättningar,
bl. a. af Henry Georges "Fremskridt og fattigdom"
(1885-86). - Om hans syster Kagna se Nielsen, R.,
sp. 964.
Ullma’nnia Göppert, paleobot., ett inom det
permiska systemet förekommande barrträdssläkte af
ännu outredd systematisk ställning. De bladbärande
grenfragmenten af en af arterna ha blifvit särskildt
bekanta genom förekomsten vid Franken-berg i
Hessen, där de utgjort de centra, kring hvilka
den där bearbetade kopparglansen blifvit utfälld,
Sådana grenfragment ha ett axliknande utseende
och kallades därför Frankenberger kupferähren
eller kornähren o. s. v. Jfr Kopparglans, sp. 987.
A. G. N.
Ullmannit, Antimonnic kelglans, N i c-kelantimonkis
1. Nickelglans, miner., af formeln Ni Sb . S,
således analogt sammansatt med gersdorffit
1. arseniknickelglans (se Nickelglans). Den
kristalliserar i reguljära systemet med tetartoedrisk
utbildning, men uppträder oftast derb och
insprängd. Till utseende, fysiska egen-
skaper och blåsrörsreaktioner öfverensstämmer
den med gersdorffit, utom att den ger reaktion
för antimon i st. f. arsenik. Den håller i rent
tillstånd 57,o proc. antimon, 27,s proc. nickel och
15,2 proc. svafvel. Den förekommer på malmgångar
med kopparkis och zinkblände i Nassau och vid
Lotting i Kärnthen samt med kalkspat, tungspat och
blyglans i Sarrabus på Sardinien och har användning
som nickelmaskin. - Mineralet är uppkalladt efter
Johann Christoph Ullmann (f. 1771, d. 1821 som
professor i bergsvetenskap och hyttkonst i Marburg).
Ant. S j.*
Ullmätare. SeEriometer.
Ulloa [oljå;a], Don Antonio de, spansk astronom och
patriot, f. 12 jan. 1716 i Sevilla, d. 5 juli 1795,
ingick vid flottan och var redan marinlöjtnant, då
han 1734 på sin regerings uppdrag följde några franska
vetenskapsmän, Bouguer, Condamine m. fl., att deltaga
vid gradmätningen i Peru. Därefter reste han, till
1744, genom de spanska besittningarna i Syd-Amerika
och satte de af engelsmännen hotade kusterna i
försvarstillstånd. På återvägen från Amerika föll han
i engelsk fångenskap, men frigafs genast i London och
upptogs till medlem af Eoyal society. Efter vidlyftiga
resor, under hvilka han lärde känna de flesta af
Europas länder och bl. a. 1751 besökte Stockholm, där
han invaldes i Vet. akad., sökte han upphjälpa sitt
fosterlands näringslif, särskildt ylleindustrien
och kvicksilverproduktionen, samt fullbordade
hamnbassängerna i Cartagena och Fer-rol. 1766 blef
han guvernör öfver Louisiana, men hemkallades snart
och utnämndes till generaldirektör öfver spanska
marinen. På grund af en försummad demonstration mot
den engelska flottan försattes han 1780 ur aktiv
tjänst, dock med bibehållande af sina värdigheter. Om
hans mångsidiga kunskaper vittna Relacion historica
del viaje a la America meridional (1748), Noticias
americanas (1772), Entretenimientos physico-historicos
(s. å.), El eclipso de sol con el anillo refractario
de sus rayos (1779; äfven i Vet. akad:s handl. 1778)
m. fl.
Ulloa Pereira [oljå’a], Luis de, spansk skald och
prosaförfattare, f. i början af 1600-talet i Toro
(Zamora), d. där 1660, uppnådde höga värdigheter
under Olivarez’ ministär och var en gunstling vid
hofvet äfven efter Olivarez’ fall och sedan Luis
Méndez de Hero blifvit regeringens ledare. Uti Obras
de don L. de U. P. finnes en del af förf:s arbeten
på vers och prosa, skrifna i Gon-goras stil. Af
dramatiska arbeten må nämnas Por da y Tancredo,
Pico y Cenente, No muda el amor semblante, La
mujer contra el consejo. U. är intagen i Spanska
akad:s "Catålogo de autori-dades de la lengua".
Ad. H-n.
Ulloas ring [oljans], meteor. Se Halofeno-m e n,
sp. 1168.
Ulloa y Pereira [oljå’a i], Luis de, spansk skald,
f. omkr. 1590, d. 1660, var guvernör i Leon. Hans
bästa poem, Raquel (på ottave rime), är fritt
från tidehvarfvets gängse smaklöshet i stilen. Det
behandlar sägnen om Alfons VIII:s kärleksförhållande
till judinnan i Toledo, hvilken gränderna togo af
daga för att göra konungen fri. U:s arbeten, Obras,
prosa y versos, utgåfvos 1674.
Ullr, myt. Se Ull.
Ullrich, Frits Leopold, arkitekt, f. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
