Ullmann-Ullrich 926 i flera af sina senare arbeten. U. har äfven försökt sig som dramatiker med / kappa och krage och Hjärterknekt (1909). 1. E-M. II. 2. B-n B. Ullmann [o'll-], Johann Christoph. Se U 11 m a n n i t. Ullmann [o'll-], Karl Heinrich, tysk teolog, f. 1796 i Epfenbach i Pfalz, d. 1865 i Karls-ruhe, blef 1821 e. o. och 1826 ord. teol. professor i Heidelberg, 1829 i Halle och 1836 åter i Heidelberg. Han kallades 1853 till prelat och medlem af öfverkyrkorådet i Baden, till hvars direktor han utnämndes 1856. - Till sin teol. riktning starkt påverkad af Schleiermacher, hyllade U. den s. k. förmedlingsteologien. Flera af hans många arbeten, särskildt på det kyrkohistoriska området, äro af bestående värde, framför allt Reformatoren vor der reformation (1841-42; 2:a uppl. 1866). Han var ock en af de flitigaste medarbetarna i den af honom och Umbreit uppsatta teol. tidskr. "Theologische studien und kritiken" (från 1828), som blef förmedlingsteologiens centralorgan. Bland hans öfriga teol. arbeten märkas Historisch öder mytisch? (1838, mot Strauss), Ueber die siindlosigkeit Jesu (1841; många uppl.) och Das icesen des chri-stenthums (1849; många uppl.). Se W. Beyschlag, "Karl U." (1866). J. H. B.* Ullmann, Viggo, norsk politiker, f. 21 dec. 1848 i Kristiania, d. 30 aug. 1910 i Skien, filos, kandidat 1872, blef 1873 föreståndare för en folkhögskola, sedan 1884 förlagd till hans gård Ut-garden i Seljord, Telemarken, Bratsberg amt, och 1902 utnämndes han till amtman i Bratsberg amt. Omkr. 1880 kastade han sig in i den politiska striden som hänsynslös och frasrik agitator för radikala åsikter och Norges nationella kraf samt var en af vänsterns mest använda folktalare. 1885-1900 satt han i stortinget, där han var 1886-91 led. af kyrkoutskottet, 1892-1900 ordf. i budgetsutskottet samt 1892-94 och 1898-1900 president. Han var ock, sedan 1890, ordf. i stortingets fredsförening. U. författade bl. a. Foredrag över Israels historie (1889) och i grundtvigiansk anda Haandbog i verdenshistorien til brug for seminarier o g ungdomsskoler samt til selvstudium (4 dlr, 1897-1909, omfattande tiden till 1870) och verkställde åtskilliga öfversättningar, bl. a. af Henry Georges "Fremskridt og fattigdom" (1885-86). - Om hans syster Kagna se Nielsen, R., sp. 964. Ullma'nnia Göppert, paleobot., ett inom det permiska systemet förekommande barrträdssläkte af ännu outredd systematisk ställning. De bladbärande grenfragmenten af en af arterna ha blifvit särskildt bekanta genom förekomsten vid Franken-berg i Hessen, där de utgjort de centra, kring hvilka den där bearbetade kopparglansen blifvit utfälld, Sådana grenfragment ha ett axliknande utseende och kallades därför Frankenberger kupferähren eller kornähren o. s. v. Jfr Kopparglans, sp. 987. A. G. N. Ullmannit, Antimonnic kelglans, N i c-kelantimonkis 1. Nickelglans, miner., af formeln Ni Sb . S, således analogt sammansatt med gersdorffit 1. arseniknickelglans (se Nickelglans). Den kristalliserar i reguljära systemet med tetartoedrisk utbildning, men uppträder oftast derb och insprängd. Till utseende, fysiska egen- skaper och blåsrörsreaktioner öfverensstämmer den med gersdorffit, utom att den ger reaktion för antimon i st. f. arsenik. Den håller i rent tillstånd 57,o proc. antimon, 27,s proc. nickel och 15,2 proc. svafvel. Den förekommer på malmgångar med kopparkis och zinkblände i Nassau och vid Lotting i Kärnthen samt med kalkspat, tungspat och blyglans i Sarrabus på Sardinien och har användning som nickelmaskin. - Mineralet är uppkalladt efter Johann Christoph Ullmann (f. 1771, d. 1821 som professor i bergsvetenskap och hyttkonst i Marburg). Ant. S j.* Ullmätare. SeEriometer. Ulloa [oljå;a], Don Antonio de, spansk astronom och patriot, f. 12 jan. 1716 i Sevilla, d. 5 juli 1795, ingick vid flottan och var redan marinlöjtnant, då han 1734 på sin regerings uppdrag följde några franska vetenskapsmän, Bouguer, Condamine m. fl., att deltaga vid gradmätningen i Peru. Därefter reste han, till 1744, genom de spanska besittningarna i Syd-Amerika och satte de af engelsmännen hotade kusterna i försvarstillstånd. På återvägen från Amerika föll han i engelsk fångenskap, men frigafs genast i London och upptogs till medlem af Eoyal society. Efter vidlyftiga resor, under hvilka han lärde känna de flesta af Europas länder och bl. a. 1751 besökte Stockholm, där han invaldes i Vet. akad., sökte han upphjälpa sitt fosterlands näringslif, särskildt ylleindustrien och kvicksilverproduktionen, samt fullbordade hamnbassängerna i Cartagena och Fer-rol. 1766 blef han guvernör öfver Louisiana, men hemkallades snart och utnämndes till generaldirektör öfver spanska marinen. På grund af en försummad demonstration mot den engelska flottan försattes han 1780 ur aktiv tjänst, dock med bibehållande af sina värdigheter. Om hans mångsidiga kunskaper vittna Relacion historica del viaje a la America meridional (1748), Noticias americanas (1772), Entretenimientos physico-historicos (s. å.), El eclipso de sol con el anillo refractario de sus rayos (1779; äfven i Vet. akad:s handl. 1778) m. fl. Ulloa Pereira [oljå'a], Luis de, spansk skald och prosaförfattare, f. i början af 1600-talet i Toro (Zamora), d. där 1660, uppnådde höga värdigheter under Olivarez' ministär och var en gunstling vid hofvet äfven efter Olivarez' fall och sedan Luis Méndez de Hero blifvit regeringens ledare. Uti Obras de don L. de U. P. finnes en del af förf:s arbeten på vers och prosa, skrifna i Gon-goras stil. Af dramatiska arbeten må nämnas Por da y Tancredo, Pico y Cenente, No muda el amor semblante, La mujer contra el consejo. U. är intagen i Spanska akad:s "Catålogo de autori-dades de la lengua". Ad. H-n. Ulloas ring [oljans], meteor. Se Halofeno-m e n, sp. 1168. Ulloa y Pereira [oljå'a i], Luis de, spansk skald, f. omkr. 1590, d. 1660, var guvernör i Leon. Hans bästa poem, Raquel (på ottave rime), är fritt från tidehvarfvets gängse smaklöshet i stilen. Det behandlar sägnen om Alfons VIII:s kärleksförhållande till judinnan i Toledo, hvilken gränderna togo af daga för att göra konungen fri. U:s arbeten, Obras, prosa y versos, utgåfvos 1674. Ullr, myt. Se Ull. Ullrich, Frits Leopold, arkitekt, f. 29