förstäfven stående mast, på hvilken föres ett stort gaffelsegel med bom, båtens enda segel. Den är vanligtvis däckad, med ett Öppet sittrum akterut, samt försedd med centerbord. Unabåten är en god kryssare, välssglande och lättskött i smult vatten; men i sjögång och blåst, synnerligast fördevind, är den, på grund af sitt stora segel, ganska svårhandterlig. Jfr Centerbord. R. N.* Una corda [öna kå'rda], it., mus. Se A u na corda och Pedal. Un aficionado [ön afithiåna/då], pseudonym. Se Balart. Una hirundo non facit ver, lat., "en svala gör ingen sommar". Unalaschka, en af Aleutiska öarna i Alaska, Nord-Amerikas förenta stater, belägen i östra gruppen af arkipelagen, de s. k. Räföarna, där den och den bredvidliggande ön Unimak utgöra de största öarna. Unalaschka är bergigt, och på detsamma ligger orten Iliuliuk med ganska liflig sjöfart samt handel med fiske- och jaktprodukter. H. A-nn. Unam sanctam, lat., benämnes efter begynnelseorden (Unam sanctam ecclesiam, en, helig kyrka), den af påfven Bonifatius VIII 18 nov. 1302 från Lateranen utfärdade bulla, i hvilken han, som då låg i strid med konung Filip IV i Frankrike, i starka uttryck häfdade det andligas superioritet öfver det världsliga samt påfvens makt och myndighet öfver jordens furstar, ett anspråk, som kulminerade i förklaringen, att människans lydnad under påfven är ett nödvändigt villkor för hennes salighet ("Porro subesse Romano pontifici omni humanse creaturas declaramus dicimus et diffinimus omnino esse de necessitate salutis"). Bullan var sammanställd af satser från Bernhard, Hugo af S:t Victcr, Tomas från Aquino etc. och torde vara författad af Bonifatius själf (enligt andra af ärkebiskop Mgi-dius a Columnis, se d. o.). Den är upptagen i '"'Corpus juris canonici". Aftryck bl. a. hos Mirbt, "Quellen zur geschichte des papsttums" (3:e uppl. 1911), J. Berchtold, "Die bulle Unam sanctam" (1887), A. Hauck, "Der gedanke der päpstlichen welthsrrschaft bis auf Bonifatius VIII" (1904). Hj.H-t. Unamuno [onamo^å], Miguel de, spansk författare, filosof, språkforskare, f. 1864 i Bil-bao, är professor i grekiska vid universitetet i Salamanca och universitetsrektor där sedan 1900. U:s författarverksamhet är omfattande, i synnerhet på de språkliga och religionsfilosofiska områdena, men äfven på de sociala och rent litterära. För skandinavisk litteratur är han icke främmande, danska för. fattare studerar han på originalspråket, särskildt Kierkegaard, och äfven svenska författare äro honom icke obekanta. U. anses i Spanien som ger man, men själf säger han sig vara intensiv spanjor eller kanske rättare basker. I alla hans arbeten kom- mer den djupe tänkaren till synes, och som sådan torde han bland nu lefvande spanjorer vara en af de mest vidsynte och framstående. Hans första arbete, Paz en la guerra (1897), är ett ögonvittnes skildring af karlistkriget och på samma gång en intresseväckande berättelse om baskernas seder och bruk. I raden af arbeten följa sedan De la ensenanza superior en Espana (1899), Tres ensayos (1900), En torno al casticismo (1902), Amor y pedagogia (s. å.), Paisajes (s. å.), De mi pais (1903), Vida de D. Quijote (1905), Poesias (1907), Recuerdos de ninez y de mocedad (1908), Mi religion y otros ensayos brevas (1910), Rosario de sonetos liricos (1911), Por tierras de Portugal y de Espana (s. å.), El porvenir de Espana (1912) och Del sentimento tragico de la vida en los hombres y en los pueblos (1914). Litt.: Soler y Miguel, "Escritos" (1908), Gonzalez Blanco, "Los contemporaneos", Tonnenberg, "Renaissance la-tine", Ruben Darlo, "Opiniones", José Fr. Rodri-guez, "El teatro en Espana". Ad. H-n. Unander, Viktor Axel, militär, gendarmeri-organisatör, f. 18 dec. 1872 på Yttertafle, Västerbottens län, blef 1894 underlöjtnant vid Västerbottens regemente, där han 1907 befordrades till kapten. 1911 erhöll han transport till Första lif-grenadjärregementet, och 1918 utnämndes han till major vid Norrbottens regemente. 1919 tog han afsked från beställning på stat och förordnades till svensk generalkonsul och diplomatisk agent i Kairo (Egypten). Maj 1903-maj 1906 var U. anställd som major af l:a kl. (binbaschi) vid turkiska armén. Därunder var han, såsom attaché-rad vid vesiren Hilmi paschas stab, verksam vid organiserandet af gendarmeriet i Macedonien och organiserade själfständigt detta i en del af Albanien,. Okt. 1912-maj 1913 var han militärattaché i Konstantinopel och bevistade som sådan slagen vid Lyle-Burgas och Tschataldscha under första Balkankriget. U. har utgett Conférence sur Varmée suédoise (Alger, 1902) och Släkten Unander (1915). H.J-dt. Unanimitét (lat. unanifmitas, af unus, en, och a'nimus, själ, håg), endräkt, enhällighet, enstämmighet. Unarigg, sjöv. Se K a 11 r i g g. Unas, den siste egyptiske konungen af 5:e dynastien (omkr. 2600 f. Kr.). I hans vid Sakkara belägna pyramid påträffades 1881 i ålderdomlig hieroglyfskrift på innerväggarna den äldsta delen af de s. k. Pyramidtexterna, en viktig dokumentsamling af företrädesvis religiöst innehåll. Ej att förväxla med denne är Una, en ämbetsman, som genom duglighet och hofgunst gjorde lysande karriär på 6:e dynastiens tid (omkr. 2500 f. Kr.). Enligt sin-efterlämnade, för dåtida kulturförhållanden hösrst belysande själf biografi började U. sin bana under konung Teti som förrådsförvaltare, blef sedermera öfverstepräst, öfverdomare, öfverbefälhafvare öfver hären och torde slutligen under Merenra ha varit den egentlige regenten i landet. P. L-n. Ona salu's victPs nul^rn speräre salötem, lat., "För de besegrade finnes blott en räddning, den att ej hoppas på räddning", citaf från Vergilius, ^neis II, 354. Unau, zool. Se Sengångar e.