marschläge, den högre siffran dess undervattensläge). Engelska J-klassens båtar om 1,210/1,820 ton lära ha uppnått 19 knops fart med ett 3,600 hkr dieselmotormaskineri. Omöjligheten att f. n. åstadkomma ett tillräckligt kraftigt u-båtsmaskineri af dieselmotortyp har gjort, att de tid efter annan framkastade planerna på en återgång till ångmaskineri tagit allt fastare form trots de därmed förknippade olägenheterna, bl. a. tidsödande förarbeten för undervattenslägets intagande, stark uppvärmning inombords, som nödvändiggör vidlyftiga kylanordningar samt minskad marschaktionsradie. Så ha engelska u-båtskryssarna af K-klassen om 1,880/2,650 ton (fig. 26) försetts med ett 10,000 hkr ångturbinmaskineri, som ger båten en maximifart af 24 knop. Förutom denna maskin-anläggning finnes jämväl ett 800 hkr dieselmotormaskineri att användas omedelbart före och efter dykning. Äfven i Frankrike har turbinmaskineri under Världskriget installerats på en del u-båtar om 830--1,070 ton och 19 knops fart, hvilket däremot icke varit fallet i Tyskland. Aktionsradien i marschläge har för en del tyska u-båtar under Världskriget uppgått ända till omkr. 25,000 naut. mil med ekonomisk fart. De elektriska ackumulatorbatterierna utgöras af blyelement med gjutna eller pressade plåtar, allteftersom fordran på styrka eller kapacitet sättes i första rummet. Försök ha äfven gjorts med alkaliska element, utan att dock ännu ha ledt till deras antagande. Som batteriet har endast begränsad förmåga till kraftutveckling, måste det alltsomoftast uppladdas. Dess kapacitet är tillräcklig för en maximiundervattensfart af 10 à 12 knop samt för omkr. 20 à 25 timmars undervattensgång med 4 à 5 knop. I öfrigt används den elektriska kraften för att drifva luftkompressorer, pumpar, fläktar, styrmaskiner, gyroskopkompass, ankarspel, belysning m. m. I regel är u-båten försedd med två propellrar med tillhörande maskineri. Oljemotor, elektromotor och propeller sitta på en gemensam axel med kopplingar så anordnade, att dels propellern kan drifvas antingen med oljemotorn, under det att elektromotorn går i tomgång, om ej ackumulatorbatteriet samtidigt skall uppladdas, eller ock af elektromotorn, hvarvid oljemotorn är frånslagen, dels ackumulatorbatteriet uppladdas med elektromotorn arbetande som generator, under det att propellern är frånkopplad. Ackumulatorbatteriet kan uppladdas, vare sig båten är stillaliggande eller under gång. Nuvarande system med olika drifkrafter i marsch- och undervattenslägena är förenadt med flera olägenheter. Maskineriet blir oerhördt tungt och skrymmande samtidigt med, att undervattensdrifkraften är afsevärdt begränsad både till största kraftutveckling och uthållighet. På grund däraf ha stora ansträngningar gjorts att konstruera en s. k. enhetsmotor, d. v. s. en kraftmaskin, gemensam för marsch- och undervattensgång, dock ännu utan större framgång. Sålunda ha försök gjorts med ångnatronmaskineri, hvarjämte u-båtsprojekt med dieselmotorer för undervattensgång framkommit, där den för denna drift erforderliga luften förvaras i ett stort antal behållare. Styr- och orienteringsmedel. Förutom det vanliga vertikalrodret har u-båten äfven horisontalroder. Dessa användas för dykning och djupreglering under gång samt utgöras af 2 par, ett för-ut och ett akter-ut, det förra öfver eller under vattenytan och i förra fallet ut- och införbart i öfverbyggnaden eller fällbart längs densamma. Båtens djupläge registreras å manometrar. Enär magnetkompass icke kan bringas att arbeta tillförlitligt å u-båt på grund af det elektriska kraftnätets störande inflytande på båtens magnetiska egenskaper, används gyroskopkompass för navigeringen. Från under vattensläget göras erforderliga observationer ofvan vattenytan, t. ex. vid anfall eller navigering i närheten af land, genom periskop (se d. o.), hvaraf 2 à 3 höj- och sänkbara finnas. Periskopen ha under Världskriget fullkomnats i hög grad. Signaleringsanordningar. Jämte optiska signalapparater är u-båten utrustad med gnist- och undervattenssignalapparater. För gnisten användas höj- och sänkbara eller fällbara master, hvarjämte äfven de till skydd mot nät befintliga afledar-wirarna mellan tornet och stäfvarna anordnats att tjänstgöra som gnistantenn. Bestyckning. Torpeden (se Torped) är u-båtens naturliga och förnämsta vapen, användbart i såväl marsch- som undervattensläge. Sedermera ha jämväl kanoner och minor tillkommit. Torpederna utskjutas med luft genom tuber anbragta inombords i för- och akterstäf, benämnda stäf-(fig. 12) och häcktuber, samt tvärskepps vid sidorna, benämnda sidotuber (fig. 13), äfvensom utombords i öfverbyggnaden, såsom rörliga däckstuber (fig. 14 o. 15) eller bordvarts längs sidorna och i akterstäfven, s. k. korgtuber. Utombordstuber ha den svagheten, att däri liggande torpeder icke äro åtkomliga för eventuell ändring af gjorda inställningar, sedan undervattensläget väl intagits; äfvenledes äro de oanvändbara vid så låg temperatur, att isbildning inträder. Tubantalet per båt växlar från 2 till 10-talet, däraf dock högst 6 à 8 inombords. Torpedkalibern är 45, 50 eller 53 cm. och antalet medförda torpeder i allmänhet 2 per inombordstub och 1 per utombordstub; på en del tyska u-båtar ha under Världskriget medförts intill 24 torpeder. Redan före sista kriget utrustades u-båtar med en mindre, snabbskjutande kanon till skydd mot smärre bevakningsfartyg och luftspanare. När de tyska u-båtarna under Världskriget togos i anspråk för handelskrig, fick deras artilleribestyckning till en början ökad betydelse och uppgick under hand till 2 st. 10,5 cm. eller 1 à 2 st. 15 cm. kanoner. Äfven inom öfriga mariner har u-båtsartilleriet i viss grad förstärkts; dock har ej kalibern ökats till mer än högst 10 cm. utom på den engelska M-klassen, som utrustats med en 30,5 cm. kanon. U-båtens lämplighet för minutläggning framträdde snart under Världskrigets gång, i det att mineringar med dess tillhjälp kunde verkställas i största hemlighet. Olika min-u-båtstyper förekomma. Minorna kunna antingen förvaras till ett antal af 12 à 18 i snedstående mintrummor i båtens förskepp eller sidor i direkt förbindelse med vattnet, eller ock till ett antal af omkr. 40 inombords, hvilka fällas gruppvis genom häcktuber, eller slutligen uppställas till samma antal i 2 rader på däck för fällning akteröfver. Säkerhetsanordningar. U-båtstjänsten är ju under alla förhållanden förenad med vissa