- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
1047-1048

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungern - Historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett nytt tvisteämne trädde emellertid nu i förgrunden, nämligen arméfrågan. Regeringsförslaget om höjande af rekrytkontingenten med 15,000 man (okt. 1902) framkallade från oppositionen hetsiga kraf på att i gengäld de ungerska regementena skulle få föra ungerska fanor och att vid dem det tyska kommandospråket skulle utbytas mot magyariska, något som Frans Josef af omsorg om arméns enhetlighet energiskt motsatte sig. Under F. Kossuths ledning tillgrep det oppositionella oafhängighetspartiet envis obstruktion mot alla regeringsförslag, budgeten däri inbegripen, så att regeringen stod utan parlamentsbemyndigande att vare sig inkalla rekryter eller indrifva skatter. Széll aflöstes (28 juni 1903) af förre banen af Kroatien, Khuen-Héderváry, som förgäfves genom smärre eftergifter sökte få slut på obstruktionen. Läget tillspetsades ytterligare, då monarken i en från Chlopy i Galizien utfärdad dagorder (16 sept.) ytterst energiskt kungjorde sitt fasta beslut att upprätthålla arméns dittillsvarande enhetliga organisation. Khuen-Héderváry nödgades kort därefter (29 sept.) afgå, och efter långvariga förhandlingar mellan partierna lyckades Koloman Tiszas son grefve Stefan Tisza (se Tisza 3) bilda en ny ministär på grundvalen af de eftergifter han lyckats afpressa Frans Josef i arméfrågan: ungerska standar och emblem skulle anbringas vid sidan af de österrikiska på alla militära byggnader i Ungern, ungerskt språk skulle användas vid krigsrätter och vid korrespondens mellan ungerska militärmyndigheter, ungerska officerare vid österrikiska regementen skulle transporteras till ungerska och antalet ungerska officerare ökas i proportion till de ungerske soldaternas antal; däremot skulle tyskan bibehållas som gemensamt kommandospråk. Apponyi fann eftergifterna otillräckliga, nedlade presidiet i deputeradekammaren och utträdde kort därpå med 16 meningsfränder ur det liberala partiet. Stridssignalen blef genomtrumfandet af "lex Daniel" (18 nov.) om obstruktionens omöjliggörande genom ändring af husets arbetsordning. Om de strider, som nu följde, se Tisza, sp. 149; slutet blef, att Tisza nödgades begära afsked, sedan han vid riksdagsvalen jan. 1905 lidit ett förkrossande nederlag. "Lex Daniel" upphäfdes (april s. å.), och efter fruktlösa försök att få till stånd en ministär med parlamentarisk majoritet och ett för kronan antagligt arméprogram utsåg konungen till ministerpresident förre honvedministern, generallöjtnanten baron Géza Fejérváry, i spetsen för en ämbetsmannaministär (juni). Majoriteten svarade med en offentlig maning till värnplikts- och skattestrejk (18 juli). Öfvertygad om att den väsentligen af lågadeln uppburna oppositionen vid sina lidelsefullt framförda nationalistiska yrkanden ej hade stöd af folkets stora flertal, uppmuntrade regeringen de kraf på införande af allmän rösträtt, hvilka nu började framkomma från socialdemokratiskt håll, och inrikesministern Kristóffy ställde allmän rösträtt främst på ett nytt regeringsprogram (nov. 1905), hvilket i öfrigt upptog bevarandet af gemensam armé, men med magyarisk rekrytundervisning vid ungerska regementen, bibehållande af tullgemenskapen med Österrike till 1917, då handelstraktaterna med Tyskland och Italien utlöpte, genomgripande jordreform i småbrukets intresse och allmän obligatorisk folkskolundervisning. Riksdagen prorogerades gång på gång, då obstruktionen omöjliggjorde dess arbete, och till sist upplöstes den (19 febr. 1906), utan att samtidigt några nya val utlystes. Den oppositionella koalitionen blef nu medgörligare, och i Wien förhandlade Kossuth och grefve Julius Andrássy d. y. om en kompromiss, enligt hvilken koalitionen skulle få bilda regering, mot att frågan om arméns kommandospråk uppsköts, tills dess allmän rösträtt införts och tillämpats vid nya riksdagsval. På denna grundval tillkom koalitionsministären Wekerle (9 april), som därutöfver förband sig att åt ministärerna Tisza och Fejérváry garantera indemnitet för "ex-lex-perioden" och att skaffa riksdagens ratifikation på handelstraktaten med Tyskland. Wekerle öfvertog själf finansportföljen, och i ministären ingingo de allierade oppositionsgruppernas ledare Frans Kossuth, Julius Andrássy, Albert Apponyi och Aladár Zichy. Nya val (maj 1906) gåfvo koalitionsministären öfverväldigande majoritet. -- Den nya ministären förhastade sig ej med den utlofvade parlamentsreformen, utan sysslade i stället med magyarisk nationalistpolitik mot kroaterna och i den af Apponyi utarbetade nya skollagen. Förhalandet af rösträttsreformen föranledde stora socialistiska rösträttsdemonstrationer (okt. 1907 och mars 1908), men först 11 nov. 1908 framlade inrikesministern Andrássy regeringens rösträttsförslag, i hvilket den allmänna rösträttens grundsats nästan bortskymdes genom massan af "garantier" (öppen omröstning, ett inveckladt system med plural rösträtt, elektorsval för analfabeter o. s. v.), de flesta åsyftande att "bevara statens magyariska karaktär orubbad", d. v. s. hålla särskildt de slovakiska, serbiska och rumänska nationaliteterna nere. Förslaget mötte skarp kritik, och inom ministären uppkom splittring till följd af oafhängighetspartiets ifver att pressa fram förslaget cm en fristående ungersk riksbank. Då monarken afvisade detta under erinran om, att ministären ej löst sin hufvuduppgift, rösträttsreformen, begärde Wekerle afsked (27 april 1909), men ministären fortfor att fungera under de invecklade förhandlingar om bildande af ny ministär, som pågingo ända till årets slut. Först 17 jan. 1910 kom ett nytt kabinett till stånd under Khuen-Héderváry med Fejérvárys forne finansminister von Lukács (konungens förtroendeman, homo regius, under föregående års förhandlingar) som Khuens mest framträdande kollega. Ministären möttes genast af kammaren med ett misstroendevotum, och majoriteten tillgrep ånyo skattestrejkvapnet. Då kammaren 21 mars ånyo inkallades för att delges ett dekret om parlamentsupplösning, bombarderade oppositionens ytterlighetsmän ministrarna med bläckhorn och brefpressar. De nya valen visade emellertid, att nationen var trött på dylika upptåg af folkrepresentanterna. Tisza hade utsändt en vädjan om bildande af ett "nationellt arbetsparti" med praktisk reformpolitik som uppgift i stället för fortsättandet af de sterila nationalistiskt konstitutionella konflikterna, och det nya partiet vann snart anslutning af Andrássy och andra "dissidenter" från det gamla liberala partiet, hvarjämte klerikalerna under Zichy äfven närmade sig regeringen. Yid valen (juni 1910), där regeringsinblandning, mutor och våld torde ha spelat en äfven i U. sällspordt betydande roll, eröfrade det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 21:56:26 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0570.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free