1057 Ungerska litteraturen 1058 hans ryktbara bibliotek (Gorvina) skingrades, och hans konstsamlingar försvunno. Den humanistiska andans klassiska ideal föllo emellertid icke alldeles i glömska i Ungern. - Katastrofen vid Mohåcs 1526, rikets sönderfallande och turkarnas välde sänka landet i elände. Samtidigt sprides emellertid protestantismen öfver hela Ungern och bringar genom sin gudstjänst på modersmålet och sina många skolor och boktryckerier den ungerska litteraturen till kraftig blomstring. Den första tryckta ungerska boken, Paulus' bref, öfversatta af B e n e-dek Komjåthi, utkommer 1533 (i Krakau). Nya testamentet öfversattes af Janos Sylvester Erdösi (1541) och hela bibeln på ett utmärkt sätt af Gåspar Kåroli (1590), som därmed blir en af det ungerska skriftspråkets skapare. Predikningar, psalmer och polemisk-teologiska skrifter utges i mängd, och äfven en världslig ungersk litteratur börjar uppstå. Som författare af krönikor i poetisk form uppträder bl. a. Sebestyén Tinödi (d. 1566). Krigaren Balint Balassa eller Balassi (1551-94) är den första betydande ungerska lyrikern, hvars glödande kärleksdikter först i vår tid kommit i dagen, medan under hans lifstid hans innerliga religiösa sånger voro allmänt kända och omtrycktes i ständigt nya upplagor ända in på 1800-talet. - Keformationens verk omintetgöres till stor del genom den katolska reaktionen, ledd af den väldige Peter Påzmåny (se d. o.), hvars kraftiga, folkligt ungerska stil blef af stor betydelse äfven för skriftspråkets utveckling. Bland tidens protestantiska skriftställare framstå psalmöfversättaren Albert Szenczi Molnår (1574-1634) och cartesianen Janos Apåczai Cseri (1625 -59; Magyar encyclopcedia 1654). Nu framträder den första betydande episke diktaren på ungerskt språk, grefve Miklos Zrinyi (se d. o.). Samtiden uppskattade emellertid mera I s t v å n Gyöngyösis (se d. o.) romantiska krönikor. Högst bland tidens diktning står den mestadels anonyma kuruczpoesien (se K u r u c z) från frihets-striderna mot Habsburg. - Med Habsburgs seger (freden i Szatmår 1711) går den ungerska litteraturen tillbaka. Bland högadeln härska tyskan och franskan, bland lågadeln och i de lärda kretsarna latinet. Vetenskapen blomstrar ("aureum scien-tiarum seculum", vetenskapernas guldålder), men begagnar sig uteslutande af latin, äfven om särskildt historieforskningen visar en nationell prägel (se Mattias B é l, Istvån Katona). Det enda mera märkliga arbetet på ungerskt språk från 1700-talets förra hälft är grefve K e l e m e n Mikes' (1690-1762) ef ter franskt mönster skrif na, tilldragande memoarsamling Törökorszdgi levelek' ("Bref från Turkiet", från den landsflyktige Ferencz Råköczi II:s hof i Bodosto; utg. först 1794). Nämnas må också baron Låszlö A m a-d e s (1703-64) kärleks- och soldatdikter och jesuiten Ferencz Faludis (1704-79) ur stilistisk och språklig synpunkt viktiga skriftställar-verksamhet. De gamla latinska skoldramerna efterträdas vid denna tid af en hop sådana på ungerskt språk. Mot slutet af 1700-talet vaknar den nationella litteraturen åter till lif, och det uppträder på en en hel rad af skriftställare, täflande i Tryckt den n/e 20 entusiastiskt arbete för den ungerska kulturens höjande och bevarande emot Maria Teresias och hennes efterträdares germaniseringstendenser. Köreisen börjar i det ungerska lif gardet i Wien, där den unge György Bessenyei (1747-1811), uppfylld af Voltaires idéer, skrifver sin tragedi på vers Agis (1772), från hvars utgifningsår den nationella nyfödelsen plägar räknas. Till samma franska skola höra bl. a. elegikern Pål Ånyos (1756-84) och Voltaireöfversättaren och sagoförfattaren JözsefPéczeli (1750-92). Ungefär samtidigt börja hemma i Ungern några katolska andliga och munkar efterlikna de klassiska romerska mönstren i diktning på ungerskt språk; särskildt må nämnas Benedek Yiråg (1752 -1830), "den ungerske Horatius", en titel, som kanske med något större rätt kan tilläggas Daniel Berzsenyi (1776-1836), i hvars fosterländska oden denna klassiska riktning nådde sin höjdpunkt. På inhemsk botten åter, med Gyöngyösi som ideal, stodo Jözsef Gvadånyi (se d. o.), Andrås D u g o n i c s (1740-1818; den första ungerska romanen Etelka, 1788) och Adam Horvåth (1760-1819) med sitt epos Hunnids ("Hunniaden", 1787). Nämnas må äfven Jözsef Kårmån (se d. o.). Nu utkomma den första ungerska tidningen Magyar hirmondo ("Ungerska budbäraren", 1780) och den första vetenskapliga och skönlitterära tidskriften på samma språk Magyar muzeum (1788-93). Några större talanger fram-bragte denna renässansperiod icke, men den var och blef dock med all sin efterbildning af största betydelse för den ungerska kulturen. Dess verksamhet fortsattes af en rad diktare, bland hvilka må särskildt framhållas den begåfvade lyrikern M i h å l y C s o k o n a i (se d. o.), kärleksdiktaren S å n d o r K i s f a l u d y (se d. o.) och kritikern F e r e n c z K ö l c s e y (se d. o.). Tidens litterära samlingspunkt är den outtröttlige Ferencz Kazinczy (se d. o.). - Under 1820-talets första år når den Metternichska absolutismen sin höjdpunkt och väcker en stark opposition till lif. Med 1825 börjar den nationella reformperioden under Istvån Széchenyis (se d. o.) kraftiga ledning, och vid samma tid skjuter också nyromantiken hastigt upp och undantränger den klassicistiska riktningen. Dess förste banerförare är Karoly K i s f a l u d y (se d. o.), "det ungerska lustspelets fader" och utgifvare af den betydelsefulla litterära kalendern Aurora. Samtidigt med honom uppträder Jözsef Katona (se d. o.) med sin först af eftervärlden uppskattade tragedi Bänk lan, "det förnämsta ungerska dramat". Den nutida ungerska romanlitteraturen grundas af Miklos J ö si k a (se d. o.), "Ungerns Walter Scott", och J ö z s ef E ö t v ös (se d. o.); de följas af en mängd författare af romaner, noveller och följetonger för de allt talrikare tidningarna och tidskrifterna. Periodens störste diktare, framstående som både dramatiker, epiker och framför allt lyriker, är Mihåly Yörösmarty (se d. o.); andra diktare äro Janos Garay (se d. o.), Gergely Czuczor (se d. o.) och Jözsef B a j z a (se d. o.). En utomordentligt flitig dramatiker är E d e S z i g l i g e t i (se d. o.); jämte honom må äfven Zsigmond Czakö (se d. o.) och Låszlö T e le k i (se d. o.) nämnas; 30 b. 34