Chalicotheriidæ. De numera till denna djurgrupp räknade fossila däggdjuren uppfattades, då de första skelettdelarna upptäcktes (1825), såsom sengångare. Senare och rikligare fynd ha emellertid ådagalagt, att de äro opartåiga hofdjur med starkt ombildade tår: dessa (fig. 2), af hvilka finnas tre å både fram- och bakbenen, äro långa, starkt krökta med klufna, kloliknande tåleder; antagligen uppbars kroppstyngden ej af tredje tån, hvilken hos öfriga opartåiga hofdjur är den anatomiskt och funktionellt viktigaste, utan af den yttre tån, som är homolog med den fjärde å den typiska däggdjursfoten. Medan således i detta afseende en märklig likhet med sengångarna framträder, bevisar handlofvens, vristens äfvensom kindtändernas byggnad deras nära samhörighet med de opartåiga hofdjuren. Chalicotheriidæ uppträda i Europa under oligocen- och kvarlefva till pliocentiden, i Asien ända in i pleistocen.

Fig. 2. Framfot af Macrotherium giganteum. 1/8 nat. storl.

5:e underordningen Litopterna. Äfven denna underordning innehåller uteslutande utdöda, tertiära eller kvartära hofdjur, som lefvat i Syd-Amerika. De mera typiska representanterna voro tågångare, påminnande om lamadjur eller hästar. Hand och fot med 3 eller 1 tå med hof. Tandsystemet fullständigt och vanligen med slutna tandrader, eller äro framtänderna tillbakabildade; de främre kindtänderna äro alltid enklare än de bakre. Flera skelettdelar förete likhet med de opartåiga hofdjurens. Till de märkligaste släktena hör Macrauchenia (fig. 3), utmärkt genom långsträckt, liten skalle med långt bakåt (å hufvudets ryggsida) belägna näsöppningar; näsbenen tillbakabildade; tandraderna äro fullständiga; halskotorna äro förlängda och öfverensstämma till sin byggnad med lamadjurens; tre tår på alla extremiteter; näsregionens byggnad gör det mer än sannolikt, att

Fig. 3. Restaureradt skelett af Macrauchenia patachonica.

Macrauchenia varit utrustad med snabel. Macrauchenia, som uppnådde en kamels storlek, lefde under kvartärtiden. Ett annat släkte, Thoatherium, från miocenperioden, är af särskildt intresse, enär det eger blott en tå (den tredje) liksom hästen, men med ännu mera tillbakabildade sidotår än denna (se Hästdjuren). Trots denna påfallande öfverensstämmelse finnes, såsom framgår af den öfriga organisationen, intet släktskapsförhållande i rätt nedstigande led mellan Thoatherium och häst. 6:e underordningen Amblypoda l. Dinocerata. Denna grupp innesluter ej blott de högst differentierade och jättestora Dinoceras-arterna, utan ock former af mera ursprunglig organisation och blygsammare dimensioner. Sålunda är det äldsta kända Amblypodsläktet: Pantolambda (se fig. 4 o. 5) ur Nord-Amerikas äldsta eocen ett litet djur med mycket ursprungliga egenskaper. Mera differentieradt och större är det i Europas och Nord-Amerikas undre eocen anträffade släktet Coryphodon (fig. 4 o. 5). Med sin högst utbildade och största form Dinoceras, funnen i Nord-Amerikas öfre eocen, dör hela underordningen ut. Jfr ock art. Dinoceras.

Fig. 4. Skelett af Pantolambda (t. v.) och Coryphodon.