Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uniform - Uniforma brefportot. Se Frimärke, sp. 1447 - Uniformera (se Uniform), göra likformig; utrusta med uniform - Uniformitet - Unigenitus Dei filius (lat., "Guds enfödde son") - Unik (lat. unicus) - Unilateral (af lat. unus, en, och latus, genit. lateris, sida), ensidig (om kontrakt; se Aftal) - Unimak - Unio, zool. Se Flodmusselsläktet. Jfr Fiskar, sp. 416, och Kritsystemet, sp. 1475 - Union
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1081
Uniforma brefportot-Union
1082
af lifmundf.ing (liveri) och släpmundering
(släpekläder, vanligen af vadmal, se Mundering,
sp. 1329). Med tillägg af särskilda, för parade-ring
eller sällskapsdräkt tillsatta persedlar uppkom
paraduniform. 1904 fastställdes modell till kappor
af grågrön färg, såsom "taktiskt fördelaktigast",
och 1906 bestämdes, att under loppet af 6 år
ny fältuniform för hela armén af grå färg skulle
anskaffas, hvilken uniform 1910, efter vidtagna smärre
förändringar, fastställdes under benämningen "uniform
m/10" (se färgpl. I). De gamla uniformerna, mörk-,
mellan- och ljusblå (äfven gröna), finge emellertid
fortfarande begagnas (se färgpl. I-Y). Flottans
personal bär (liksom de flesta andra mariners) sedan
gammalt mörkblå eller hvit uniform (färgpl. VI). För
flottornas manskap utgör i allmänhet en bred,
mellanblå skjortkrage med tre rader hvita kantband,
hvilken bäres nedvikt utanpå blå skjorta, jacka eller
kavaj, ett gemensamt kännetecken. Till officerarnas
paraduniform höra merendels trekantig hatt och
epåletter med guldfransar. Kustartilleriets uniformer
äro snarlika flottans (färgpl. Yl). Äldre svenska
militäruniformer finnas af bildade i art. Artilleri,
Båtsmanshåll, Drabant, Dragon, Fortifikationen,
Ingenjörtrupper och Kadett. - Om den svenska
militäruniformen i äldre och nyare tid se Joh. Suack,
"Samling af svenska arméns uniformer, tecknade af
C. G. Koos" (1783), F. A. Spak, "Några historiska
upplysningar om uniformering och utredning, från
1300-talet intill nuvarande tid, med särskild hänsyn
till svenska armén" (1890), samt planschverken
"Svenska krigsmaktens fordna och närvarande
munderingar" af A. U. Schiitzercrantz (1849-53;
ny tillökad uppl. utgaf P. B. Eklund 1900-05),
"Swenska och norska arméerna samt flottorna i deras
nuvarande uniformering" af Fr. v. Dardel (1861-63),
"Svenska arméns och flottans nuvarande uniformer"
(1860-64 med text af J. Mankell), "Svenska
arméens och flottans uniformer" (1890; texten af
H. 0. Prytz), och "Svenska arméns munderingar
1680-1905" (1911 ff.) af Einar von Strokirch.
C. O. N. H. w-1.
Civila uniformer infördes i de flesta länder under
1700-talet, i Sverige först under Gustavianska tiden
(1772-1809), då sådana fastställdes för hof-rätterna,
lagmän, häradshöfdingar, landshöfdingar, kronofogdar
och länsmän samt adelsmän (se Adel, fig. å sp. 144);
efter 1809 års statshvälfning infördes uniformer till
att börja med för konungens statsråd och kansli och
Kabinettet för utrikes brefväx-lingen samt sedermera
småningom för öfriga ämbetsverk - ända ned till
kapellet och baletten (se vidare memorial af Andra
kammarens tillfälliga utskott n:r l år 1908). De
brukas numera ej i daglig tjänstgöring, utan endast
vid högtidliga tillfällen, s. k. paraduniform. (Högsta
domstolens ledamöter uppträda dock alltid "officiellt"
i uniform vid sina sessioner, likaså krigsdomare och
auditörer vid tjän-steutöfning.) Däremot åligger vissa
lägre funktionärer skyldighet att i tjänstgöring bära
uniform, t. ex. vid polisen (se Polis, sp. 1237 med
fig.), brandkårer och kommunikationsverken anställda
personer. I anledning af en riksdagens skrifvelse 6
maj 1908 om afskaffande eller inskränkning af bruket
af paraduniform vid andra tillfällen än vid tjänsteut-
öfning erinrade K. M:t i cirkulär 1909 därom, att för
civila ämbets- och tjänstemän, som ej äro anställda
vid krigsmakten, någon skyldighet att vid vissa
tillfällen begagna paraduniform icke finnes stadgad
och att följaktligen bärandet af dylik uniform icke
kan af chef eller annan öfverordnad påfordras. Svenska
civila uniformer äro afbildade på färgpl. VII-VIII. Se
ock fig. i art. Adel och Polis.
Uniforma brefportot. Se Frimärke, sp. 1447.
Uniformera (se Uniform), göra likformig; utrusta
med uniform.
Uniformitet (se Uniform), likformighet,
öfverensstämmelse. - Uniformitetsakter kallas
i England vissa lagar afsedda att åstadkomma
anglikansk kyrklig uniformitet, såsom lagarna af 1549
(proklamerandet af "Common prayer book"), 1559 (den
reviderade "Common prayer book" gjordes till enda
lagliga gudstjänstbok) och 1662 (en ny version af
"Common prayer book" gjord till den enda lagliga
gudstjänstboken i England). Hj. H-t.
Unige’nitiis Dei fllius (lat., "Guds enfödde son"),
begynnelseorden till de däraf benämnda påfliga
bullorna U n i g e n i t u s: 1) en af Klemens
VI 1343 utfärdad bulla, som fastställde läran om
"thesaurus ecclesise" och därmed gaf aflatshandeln
full giltighet; 2) den bulla, hvilken på jesuiternas
tillskyndan utfärdades af Klemens XI mot jan-senismen,
sept. 1713. Se Appellanter och Jansenius.
(Hj. H-t.)
Unik (lat. unicus], ensam i sitt slag, utomordentlig,
allenastående, ovanlig, ojämförlig. - Unikum,
någonting ensamt i sitt slag; något, hvaraf endast
ett exemplar finnes (en bok, ett mynt, ett kopparstick
e. d.).
Unilateräl (af lat. unus, en, och latus,
genit. la’teris, sida), ensidig (om kontrakt; se A
f t a 1).
Unimak, den östligaste af Aleutiska öarna, ligger i
östra gruppen af arkipelagen, de s. k. Räföarna, och
skiljes från halfön Alaska genom Isanotskij-sundet. Ön
består af en bergskam, öfver hvilken höja sig de
ännu verksamma vulkanerna Pogromnoi, Tjitjaldinski
(2,450 m.) och Isanotskij, och har knappt ett spår
af vegetation.
Dnio, zool. SeFlodmusselsläktet. Jfr Fiskar, sp. 416,
och Kr i t sy stem et, sp. 1475.
Union (lat. unio), förening,
förbund. I. Sammanslutning mellan stater. Som term
härför har ordet haft och har olika betydelse, a)
Därmed betecknas en tillfällig sammanslutning för
ett visst ändamål. Exempel härpå äro den 1608 mellan
tyska protestantiska riksständer till gemensamt
försvar ingångna evangeliska unionen (se d. o. 1)
och de moderna postunionerna (se Postförening), b)
Permanenta förbindelser, åsyftande politisk enhet,
åtminstone utåt. I Amerika användas union och äfven
federation för att beteckna f ö r b u n d s s t
a t e n (se d. o.) i motsats mot statsförbundet
1. konfederationen (se d. o. och Federalister
1). I engelsk statsrätt åter betecknar union en så
genomgripande förening mellan förut fristående stater
eller statsliknande samhällen, att de egentligen bilda
en helstat (jfr Stat, sp. 1034). Exempel härpå äro den
mellan England och Skottland 1707 ingångna unionen,
hvarigenom S t or br i-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
