Storbritannien skapades; den mellan detta och Irland 1880 ingångna unionen, hvarigenom The united kingdom of Great Britain and Ireland kom till stånd (se England, sp. 626, och Storbritannien, sp. 181), och väl äfven den 1909 bildade Sydafrikanska unionen (The union of South Africa), ehuru provinserna i denna ega rätt stor autonomi (se Syd-Afrika, sp. 1351). Men union används också om statsförbund, d. v. s. blott folkrättsliga (ej statsrättsliga) permanenta statsförbindelser. Af sådant slag var den union, som 1579 ingicks mellan de från Spanien affallna nederländska provinserna och gaf upphof till den Nederländska statsförbunds-republikens uppkomst. Union i denna betydelse används emellertid i synnerhet om dylika förbindelser mellan monarkiska stater, åvägabragta därigenom, att de ha gemensam monark. De märkligaste exemplen härpå äro de nu upplösta svensk-norska och österrikisk-ungerska unionerna. Dessa voro emellertid så tillvida statsrättsliga (ej blott folkrättsliga) förbindelser, att föreningsfördragen hade karaktär af för hvardera kontrahenten gällande lagar, d. v. s. rättsligen ej skulle kunnat upplösas annat än i lagstiftningsform. Den monarkiska unionen är antingen personalunion eller realunion, men äfven denna terminologi är vacklande. Enligt en terminologi menas med personalunion en förening, som är ämnad att bestå, endast så länge den gemensamme monarken lefver eller en gemensam tronföljdsordning gäller, och med realunion en förening, som skall fortfara äfven därefter. Af förra slaget var den österrikisk-ungerska, som blott afsåg den Habsburgsk-Lothringska ätten (enligt den pragmatiska sanktionen> se d. o., sp. 119), samt unionerna England-Hannover och Nederländerna -Luxemburg, som upplöstes, när de respektive tronföljdsordningarnas olika bestämmelser om manlig och kvinnlig arfsrätt behof de tillämpas. En realunion var åter den svensk-norska unionen, emedan den hade identisk tronföljdslag och, i händelse af den enligt denna arfsberättigade ättens utslocknande, val af ny gemensam ätt var föreskrifvet. Enligt en annan terminologi innebär personalunion blott, att monarken är gemensam, realunion åter, att äfven andra gemensamma institutioner finnas. Den österrikisk-ungerska unionen borde då ha kallats realunion, under det att den svensknorska öfvervägande hade karaktär af personalunion. - II. Sammanslutning mellan kyrkliga samfund. Se därom Unerade och Evangeliska unionen 2, omfattande lutheraner och reformerta i Preussen och åtskilliga andra tyska stater. S. B. Union. 1. La U., stad i spanska prov. Murcia, ö. om Cartagena, med hvilket U. är förbundet genom spårväg. 29,599 inv. (1910). U. är medelpunkt för ett af Spaniens mest bearbetade bly- och silfvergrufdistrikt. Staden hette förut Herreria. Både kartagerna och romarna kände till grufvorna, öfver hvilkas bearbetning Polybios lämnat en skildring. - 2. (San Carlos de la U.) Hamnstad i centralamerikanska republiken Salvador, vid Fonsecaviken och foten af vulkanen Conchagua (1,250 m.). Omkr. 3,000 inv. U. är genom järnväg förbundet med San Miguel och har liflig handel. 1-2. E. A-t. Union [jo'nion], U. hill l. Town of U., stad i staten New Jersey, Förenta staterna, vid Hudsonflodens högra strand, midt emot New York. 23,588 inv. (1914), hvaraf en stor del invandrare, särskildt tyskar. I U. tillverkas i synnerhet silkesvaror, skjortor och maltdrycker. Det blef egen stad 1864, är genom spårväg förbundet med Weehawken i ö. och Hoboken i s. och kan liksom dessa anses som en förstad till New York. E. A-t. Union Castle [jö'niön kä'sl], engelskt, 1900 grundadt rederibolag. Se Ångfartygslinjer. Union des mines [yniå' dä mi'n], fr. Se Marokko, sp. 1038. Unionell, som åsyftar eller innebär union (se d. o.). Unionen, under inbördeskriget 1861-65 de författningstrogna nordstaterna bland Nord-Amerikas förenta stater, i möts. till de affälliga sydstaterna (de konfedererade). Union generale [yniå' jenera'1], fransk "katolsk" bank. Se Bontoux, P. E. Union hill [jö'nien-], stad. Se Union. Unionidæ, zool. Se Flodmusslor. Union internationale des associations de presse [yniå' äternasiåna'l däs assåsiasiå' do prä'ss]. Se Pressföreningar, sp. 187. Union internationale de secours aux enfants [yniå' äternasiåna'l da segör ås äfä']. Se Internationella föreningen Rädda barnen, Suppl. Unionister (se Union). 1. I motsats till konfessionella benämning på anhängarna af Evangeliska unionen (se d. o. 2). - 2. Under nordamerikanska inbördeskriget 1861-65 förfäktarna af unionen, i motsats till sydstaternas konfedererade. - 3. Politisk partigrupp i England. Se Liberala unionister. Union-Jack [jö'ien djä'k], eng., benämning på Storbritanniens och Irlands "unionsgös", upptagande Georgskorset (England) ofvanpå de till ett sammanslagna Andreas- och Patricks-korsen (Skottland och Irland). Se färgplansch till art. Flagga. Jfr Gös och Jack. Union label [jö'nion léibl]. Se Fackförening, sp. 1241. Union league of America [jö'nien li'g ev eme'rike], polit. hist., en under 1860-talet verksam politisk sammanslutning i Nord-Amerikas förenta stater. Detta förbund bildades 1862 i Ohio och verkade under inbördeskriget mest för uppsättande af frivilliga trupper på nordstatssidan. Efter krigets slut verkade det för radikal rekonstruktion af sydstaterna och för rösträtts beviljande åt negrerna, som i stor utsträckning blefvo medlemmar af förbundet. Snart nog öfvergick det då till en af några radikala hvita nordstatspolitiker ledd organisation för att leda och behärska de röstberättigade negrerna i sydstaterna. Dess taktiska metoder voro ytterst brutala, och då förbundet omkr. 1870 upphörde, hade det väsentligen bidragit att skärpa och förbittra rasmotsatsen mellan hvita och färgade i sydstaterna. V. S-g. Union pacific railroad [jö'nien pesi'fik réilråud], eng. Se Pacifikjärnvägar, sp. 1214. Union postale universelle [yniå' påsta'l ynivärsä'll], fr., Världspostföreningen. Se Postförening, sp. 15.