Union sacrée [yniå' säkre], fr. ("helig endräkt"), benämning på den "borgfred", det af-lysande för krigstiden af inrikespolitiska tvistefrågor, som 1914 inträdde i Frankrike efter Världskrigets utbrott eller hvartill de franska ministärerna åtminstone, oftast med framgång, vädjade, då tvister inom parlamentet hotade den för ett kraftigt (försvar nödiga nationella enigheten. V. S-g. Unionsakt, lag, som reglerar förhållandena mellan staterna i en förening. Om den forna svensk-norska lagen af denna art se Riksakten 2. Unionsgös, sjöv. Se Gös. Unionsklippingar. Se K l i p p i n g, sp. 300. Unionskommittéer kallades under föreningen mellan Sverige och Norge 1814--1905 vissa af ledamöter från de bägge rikena bestående kommittéer (tillsatta 1839, 1865 och 1895) med uppgift att afge betänkande i unionella angelägenheter. Se vidare bd 27, sp. 1490, 1492 och 1496, och Th. Blomqvist, "Den första unionskommittén (1839--1844)", akad. afh. (1917). Union steamship company of New Zealand [jc^nion sti^mjip ka^poni öv n jo seland], engelskt rederibolag. Se Ångfartygslinjer. Unionstecknet (no. unionsmærket) kallades före unionsbrottet 1905 den öfversta fyrkanten närmast stången i den svenska och den norska flaggan samt fältet närmast stången i vimpeln. Se färgpl. till art. Befälstecken (såsom dessa tecken sågo ut före unionsbrottet) samt Flagga, sp. 526, och Gös. -- Äfven brittiska flaggan har ett unionstecken (se Jack och Union jack). Om dess utseende se pl. till art. Flagga. Union-öarna. Se Tokelau-öarna. Unipolarmaskin, elektrot. Se Elektriska maskiner, sp. 279. Unipolär, Un i po lär (af lat. unus, en, och polus, pol), fys. Förbinder man den ena ändan af en metalltråd med den ena polen på en omkring sin axel rörlig magnet och lägger dess andra ända löst på magnetens midt, uppkommer, när man låter magneten rotera, en elektrisk ström genom tråden och den del af magneten, som ligger mellan trådens båda ändar. Detta fenomen, hvilket benämnes unipolär induktion, kan h. o. h. förklaras med tillhjälp af den för elektromagnetiska induk-tionen gällande lagarna (jfr Induktion, sp. 583). - Unipolär ledning, för den elektriska strömmen, består däri, att det elektriska motståndet, medan det, då strömmen går i den ena riktningen, är jämförelsevis ringa, däremot blir många gånger större, då strömmen går i motsatt riktning. Vid växelström kommer härigenom strömstyrkan i den ena riktningen att bli mycket svag, så att strömmen praktiskt taget verkar, som om den vore likriktad. Unipolär ledning kan åstadkommas med tillhjälp af mekaniska anordningar, men äfven med tillhjälp af s. k. elektriska ventiler. T. E. A. Unirem, skpsb. Se Galär. unis., förkortning för it. unisono. Unisono [onirsånå], förk. unis., it. (af lat. unus, en, och so'nus, ton, stämma), mus., enklang, d. v. s. att två eller flera instrument eller röster ("unison sång") utföra samma toner. - All' unisono, i enklang, nyttjas stundom äfven oegentligt i st. f. al l' ot t a v a (se d. o.). A. L.* Unison säng (se Unisono), enstämmig och af flera röster utförd sång, är den företrädesvis folkliga arten af samsång. Den är i hög grad egnad att i det dagliga lefvernet glädja, värma och lyfta, liksom ock att stärka samhörighetskänslan mellan de olika klasserna inom en nation. Genom alla närvarandes medverkan i den unisona sången alstras en stämning af förtrolighet och trefnad; äfven kan känslan förädlas och fördjupas, hela sinnesriktningen renas af sångens toner i förening med diktens fullständiga ord. Att barnen få sjunga tillsamman med mor och far hör till hemlifvets största behag; vid protestantiska gudstjänster utgör den enstämmiga psalmsången församlingens aktiva insats; i skolorna bör den unisona sången, lämpligen tillgodosedd vid sidan af den flerstämmiga, kunna göra sångtimmarna mera innehållsrika och fostrande; den kan verka lifvande på arbetsplatser och exercisfält, vid möten, kongresser och fester, på utmar-scher, vid samkväm o. s. v. I Sverige har under de senaste hundra åren drifvits en ensidig dyrkan af den flerstämmiga, i synnerhet den fyrstämmiga, sången, på bekostnad af den unisona. Kvartettsången är emellertid, liksom den konstmässiga solosången, ganska aristokratisk i sin estetiska kräsenhet; det blir pndast de större och klangfullare rösterna, som kunna deltaga däri, medan de med svagare och oöfvade röster samt kanske outveck-ladt gehör utrustade, d. v. s. det stora flertalet, fått inskränka sig till att spela rollen af åhörare. Dessutom gör kvartettsången ej nog rättvisa åt de tonsatta dikterna, i det att merendels blott en eller två strofer sjungas och de öfriga öfverhoppas. Med tiden kom det därhän, att den unisona sången kvarstod nästan allenast i kyrkornas psalmsång, där den f. ö. hotats att öfverdöfvas af alltför starkt orgelspel eller undanträngas genom aflönade kyrkokörer. Det har framhållits, hurusom i vårt land sången förr var hemvan hos folket såväl vid arbetet ute och hemma som i vederkvickelsens stunder; man sjöng visor med hvarandra för eget och de sinas nöje, enkelt, naturligt och hjärtligt. Hos våra skandinaviska grannfolk är det alltjämt sed att vid samkväm och fester sjunga unisont hela kväden, gärna humoristiska och för tillfället skrifna sådana. På sista årtiondena har hos oss en målmedveten sträfvan framträdt att åter göra svenskarna till "ett sjungande folk". Den unisona sången intar sålunda en ej oviktig plats vid folkhögskolorna, den har fått hemortsrätt vid skolmöten och ungdomsmöten, vid universitetens sommarkurser, den uppmärksammas alltmer inom läroanstalter (jfr Musikundervisning i skolorna) o. s. v För att befrämja saken stiftades 1905 i Stockholm, på initiativ af grosshandlaren K. Ekström samt under medverkan af skolmannen L. Lindroth, K. E. Palmgren, T. Holmberg m. fl., Samfundet för union sång, som vill väcka och värma intresset för denna sångart, utöfvad i fosterländsk anda. Samfundet har gett ut och skaffat stor spridning åt de prisbilliga sång- och vissamlingarna "Sjung, svenska folk!" (redigerad af Alice Tegnér) och "Sjung, Sveriges ungdom!" (red. af F. Tiger) m. m. samt anordnat sångöfningar, föredrag landet rundt och fosterländska sångaftnar. Styrelsen har sitt säte i Stockholm, där årsmöte hålles hvarje