1107 Universitet (Medeltiden) 1108 privilegium på att skattefritt besitta egendom och själf förvalta den samt att utdela licentia docendi. Studenterna fingo (1200-31) privilegier ang. personligt skydd och forum privilegiatum i brottmål samt rimliga bostadshyror. Förut voro svåra slagsmål mellan borgare och studerande vanliga; i ett sådant tumult 1200 hade flera scholarer dödats. Indelningen i nationer uppkom vid Parisuniversitetet omkr. 1230-talet och förefanns enbart inom filosofiska fakulteten. Nationerna voro till antalet 4: den anglikanska (engelsk-tyska), till hvilken äfven skandinaverna anslöto sig, den picardiska, dit bl. a. nederländska studenter räknades, den normandiska och den franska 1. gallikanska, i hvilken äfven italienare, spanjorer, greker och orientaler in-gingo. l ill "nationen" hörde både lärare och studenter, och i spetsen för hvarje nation stod en prokurator. I nationen funnos ock pedeller och nuntier, de senare med uppgift att förmedla förbindelserna med hemlandet. Nationernas prokura-torer utsago den gemensamme rektorn för filosofiska fakulteten; han blef till gagnet dennas dekanus, och hans ställning synes f. ö. ha motsvarat den af "studentkårens ordförande". Först omkr. midten af 1300-talet blef han rektor för hela universitetet. För att bli studenter, ograduerade scholares, vanligen utgångna från domskolor o. d. vid 13-15 års ålder, fordrades ingen studentexamen, men de skulle kunna förstå och tala latin. Vid universitetet anmäldes de hos någon viss lärare, betalade kolle-gieafgift till denne och bodde ofta i något af honom förhyrdt hus. Lärdomsgraderna voro bacca-laureus, licentiat och magister 1. doktor (se dessa ord). De unge studenterna hörde Aristoteles, Boé-thius m. m. föreläsas och gjorde därvid anteckningar. Vidare voro fria disputationsöfningar förberedelse till examen. Efter 6 års studier aflades denna inför kanslern och en särskildt utsedd examensnämnd (hvarvid mutor och utpressningar ej voro sällsynta). När licentiaten aflagt vissa löften (bl. a. att föreläsa i 2 år, hålla ihop med magistrarna och försvara privilegierna) samt hållit en föreläsning, påsattes honom offentligen en svart rund mössa, magistervärdighetens tecken (jfr P r o-m o t i o n, sp. 362 samt fig. å sp. 363-364). Filos, magistrarna ingingo merendels sedan i andra fakulteter för att (som studenter däri) fortsätta studierna. Magistergraden medförde urspr, endast rätt att uppträda som lärare vid universitetet i Paris, men i slutet af 1200-talet fick denna högskola genom påflig bulla rätt att tillerkänna sina gradue-rade lärarbefogenhet i alla länder. Med tiden auktoriserade man endast ett visst antal doktorer att vara offentliga lärare, professorer, med lön och privilegier. Studenterna härbärgerades till stor del i "kollegier", där deras studier leddes af lärare (se C o 11 e g i u m och Främlingskollegier). För de medellöse funnos därjämte milda stiftelser (stipendier, fribord, hospital) att tillgå. Dominikanernas och franciskanernas predikan åstadkom bland ungdomen brytning mellan konservativa och radikala åsikter i filosofi och teologi. Till stor del ledo Parisstudenterna af kronisk penningbrist, sökte sådana nöjen som kroglif och dans på gatorna, gjorde sig ej sällan skyldiga till inbrott, våld eller dråp. 1275 lyckades de genomdrifva maximipris på erforderliga studieböcker; bokskrif- vare, bokhandlare och bokbindare tyranniserades af universitetet, men å andra sidan kunde dessa yrkesmän få ingå som medlemmar däri och bli delaktiga af privilegierna (skattefrihet m. m.). Efter 1350 råkade Parisuniversitetet småningom i förfall. Bland de 16 franska medeltidsuniversiteten märkas dessutom det i Montpellier, som var en berömd medicinsk högskola på 1100-talet och före samma årh:s slut äfven fick en juridisk fakultet, hvilken vardt namnkunnig, samt i slutet af 1200-talet en filosofisk och i slutet af 1300-talet en teologisk fakultet, vidare det i Toulouse (1233, det första med påflig stadfästelse; framstående i teologi), det i Orleans (från förra hälften af 1200-talet; stod på 1300-talet nästan främst i Europa med hänsyn till juridisk undervisning), det i Cahors, som mycket liknade det förra, det i Ångers (1200-talet; berömd juridisk högskola) samt Avignons Studium ge-nerale (1303), som egde 7 colleges och var mycket besökt. De spanska universiteten voro statsuniversitet, inrättade efter mönstret af Neapels. Vidtbe-römdt blef det i Salamanca (1243), i synnerhet för sin juridiska fakultet. Kollegieinrättningen var där införd; studentantalet kunde gå upp ända till 10,000 på 1400-talet. De spanska högskolorna råkade efter hand i förfall under trycket af den andliga och världsliga despotismen. - I England, där Oxfords och Cambridges universitet uppkommo på 1100- och 1200-talen ur andliga lärdomsskolcr samt grupper af engelska studenter från Parisuniversitetet, doterades "colleges" rikligt och fortlefva än i dag. Inom det teologiska studiet innehade Oxford en rangplats närmast efter Paris. Så tidigt som 1257 räknade Oxfords universitet 3,000 lärjungar. De engelska universiteten besöktes föga af utlänningar och kunde därför bibehålla en fullt nationell karaktär. Det 1411 stiftade universitetet i S:t Andrews (Skottland) vardt en härd för reformatorisk anda, medan Glasgows (1451) var föga framstående under medeltiden. - De tyska universiteten under 1300- och 1400-talen stiftades genom samverkan af kejsare, påfve och landsfurste. Äldst voro Prags (st. 1348), Wiens (1365) och Heidelbergs (1386). Vid Prags funnos fyra nationer: den bömiska, polska, bajerska och sachsiska. Dit samlades en massa utlänningar (från England, Frankrike, Lombardiet, Ungern, Polen, Sverige o. s. v.), och många öfvergingo dit från Paris' universitet. De nyss nämnda universiteten i Wien och Heidelberg voro ock från början stadda i blomst-ring. Kölns universitet (1388) åtnjöt påfvens speciella beskydd och blef ett ultramontanismens bålverk, där dominikanerna hade stort inflytande, liksom franciskanerna vid Erfurts universitet (st. 1378), hvilket på grund af sin lifaktighet inom de juridiska och de filosofiska läroområdena blef under 1400-talet det mest besökta tyska. Leipzigs grundlades 1409 genom en utflyttning af professorer och studenter från Prag samt fick fyra nationer. Bland öfriga tyska universitet från medeltiden förtjäna nämnas Bostocks (st. 1419), Greifswalds (1456), Freiburgs i Baden (1457), Ingolstadts (1472; blef säte för jesuiterna och motreformationen) samt Tubingens (1477). - Universiteten inrymde städse flockar af "fahrende schiiler", hos hvilka student-sederna utbildades i grofva konturer. Under me-