1113 Universitet (Nutiden. England. Italien) 1114 undervisningen meddelas ej af universitetets på lifstid anställda ord. professorer eller för bestämd tid valda readers (e. o. professorer) och university lecturers (docenter), utan i kollegierna med tillhjälp af tutors och lecturers. Sedan 1850-talet har dock föreläsningsväsendet höjts. På senaste årtiondena har collegeundervisningen utvidgats genom en mängd inter-collegiate lecturers, och collegelärarna ha erkänts som lärare vid resp. fakulteter. Kvinnor ha numera tillträde till universiteten, dock ej till den teologiska afdelningen. I spetsen för universitetet står en af detsamma vald (honorarie-) kansler, hvilken bland kollegierektorerna utser en vice-kansler, som är universitetets egentlige chef. Juridiskt ombud för universitetet är en af kansleren på lifstid utnämnd high steward. Beslutanderätt i universitetets angelägenheter tillkommer i öfrigt convocation (en församling af alla fakulteters högre graduerade) och council, "veckorådet", åt hvilket de mesta initiativ äro förbehållna. I spetsen för hvar fakultet står en dekan (dean). Sedan 1603 skicka Oxford- och Cambridgehögskolorna h vardera två representanter till underhuset. 1858 vidtogs en åtgärd, som visat sig vara nyttig, i det nämligen - universiteten låta anställa lokala examina till akademiska grader i olika delar af landet. Först 1871 blefvo, genom University-tests-bill, samtliga akademiska värdigheter upplåtna till olika konfessioner, och universitetens klerikala karaktär bortströks, hvarjämte de medeltidsaktiga college-stadgarna alltmera ha lättats. En mängd högre brittiska läroanstalter i och utom moderlandet äro affilierade med dessa två stora engelska universitet. Om rörelsen university extension se Universitetsutvidgning. Efter Världskriget med den däraf följande förryckningen af alla ekonomiska värden ha universiteten i Oxford och Cambridge, hittills fullkomligt oafhängiga, måst sätta i fråga nödvändigheten att begära statsanslag, och samtidigt ha från flera håll framställts kraf på tidsenliga reformer af dessa högskolor, såsom att där bereda möjligheter för tillträde äfven åt mindre bemedlade, ej blott åt rikemans söner, mer praktisk förvaltning af colleges' ekonomi, inskränkning af studenternas öfverdrifna sportutöfning, tillstånd för studentskorna att där få aflägga verkliga examina och inväljas i korporationerna o. s. v. Se vidare Cambridge, sp. 1027 -29, och Oxford, sp. 1179-82. - För att motväga inflytandet af dessa två vid toryismen och statskyrkan strängt bundna universitet inrättade whigs 1828 i London en fri högskola (London university college), afsedd för dissenters, hvilka dittills varit så godt som utestängda från engelska universitet, men tories gjorde ett motdrag genom att stifta därsammastädes King's college (1829, öppnadt 1831) med nästan uteslutande högkyrkliga lärare. Bägge anstalterna äro nu (sedan 1907, 1910) inkorporerade i University of London, som stiftades 1836 och hufvudsakligen blef ett examensinstitut. Det omorganiserades 1900 och bibehöll då examinationsverksamheten, men fick tillika 8 undervisningsfakulteter (för teologi, juridik, medicin, humaniora, naturvetenskaper, musik, ingenjörsvetenskap och nationalekonomi) samt har under sig 31 akademiska läroanstalter i och nära London, däribland många medicinska, och förser alla dessa med lärare. Londonuniversitetet styres af en senat om 56 medlemmar och eger att sända ett ombud till parlamentet. Ett universitet i Durham stiftades 1832. Det 1880 tillkomna Victoria-universitetet i Manchester egde filialer i Liverpool och Leeds, men dessa två blefvo själfständiga universitet 1903 och 1904. De yngsta äro de i Worcester (st. 1887), Birmingham (st. 1900), Sheffield (1905) och Bristol (1909). I likhet med alla dessa yngre engelska universitet sakna de skotska universiteten collegeinrättning, likna tämligen de tyska universiteten och utmärka sig för vetenskaplig anda. Före 1858 års omorganisation, hvarigenom bl. a. mogenhetsexamen infördes, voro de dock alltför gymnasiemässiga. Aberdeens (st. 1494) och Glasgows universitet välja i förening ett särskildt ombud till parlamentet, likaså Edinburghs (st. 1583) i förening med S:t Andrews'. Till det sistnämnda är University college i Dundee affili-eradt. Vid Aberdeens och Glasgows universitet äro studentkårerna alltjämt indelade i 4 "nationer". A. Carnegie (se denne) donerade 1905 till de skotska universiteten en fond af 2 mill. pdst. I Wales stiftades 1893 University of Wales genom sammanslagning af de något äldre university colleges i Aberystwith, Bangor och Cardiff. S:t David's college i Lampeter är affilieradt till Oxford och Cambridge. På Irland finnas University of Dublin (öppnadt 1591 som Trinity college, med strängt puritansk karaktär; sänder 2 ombud till brittiska parlamentet), National university of Ireland, stiftadt 1908 och omfattande det då grundlagda University college i Dublin jämte University colleges i Cork och Galway (bägge från 1845), som samtidigt motstycke därtill The queen's university i Belfast (1908; urspr. 1845). I likhet med flertalet brittiska universitet styras och förvaltas de irländska af kansler, vice kansler, senat, convocation och council. Universitetens moderland, Italien, har vid sidan af sina 17 statsuniversitet 4 fria högskolor (se Italien, sp. 1039). I allmänhet finnas inga teologiska fakulteter, utan i stället ganska elementära seminarier. I öfrigt äro 11 af statsuniversiteten fullständiga med 4 fakulteter: humanistisk, matematisk-naturvetenskaplig, juridisk och medicinsk. De italienska universiteten förete en god förvaltningstyp. Styrande äro rektorn och akademiska rådet, hvilket är sammansatt af rektorn och fakultetsdekanerna (presidi) samt dessas och rektorns närmaste föregångare. Hvarje fakultet har sitt särskilda råd, bestående af dess professorer; det bestämmer årets studieplan och har disciplinär uppsikt. Allmänna professorsförsamlingen uppehåller sambandet med undervisningsministern. E. o. professorer kunna bli ord. efter 6 år. Docenter (liberi docenti) kallas efter pröfvad ansökan. Studenter (äfven kvinnliga) skola för inskrifning ega af gångsbetyg från sekundärskolorna. Föreläsningarna stå öppna äfven för in- och utländska åhörare (uditori). Studierna för filosofisk liksom juridisk doktorsgrad beräknas taga 4 år, för medicinsk 6 år. En förordn. 1917 ger universiteten rätt att dessutom åt in- och utländska studenter utdela diplom i någon speciell vetenskapsgren; för sådant diplom fordras att trycka och försvara egen afhandling, hålla föreläsning i sin vetenskapsgren och om sina forsk-