Berkeleys 7,440, Budapests 7,128, Neapels 6,600, Leipzigs 6,003, Ann Arbors (Mich.) 5,805, Madrids 5,675, Tokyos 5,354, Philadelphias 5,323, Cambridges (i Massachusetts) 5,224, Buenos Aires' 5,054. (Vid Londons universitet nyinskrefvos s. å. 4,047.) Till jämförelse må nämnas, att Uppsala universitet höstterminen 1913 hade 2,419 lärjungar, hvaribland 194 studentskor. Afbildningar af universitetsbyggnader återfinnas i Nordisk familjebok vid art. Bologna, Bonn, Byggnadskonsten (pl. XXIV), Cambridge, Erlangen, Göteborgs högskola, Göttingen, Halle, Heidelberg, Helsingfors (pl. II), Jena, Kiel, Kina (fig. 16 å pl. III), Kristiania (fig. 4 å pl. I), Köpenhamn (fig. 9 å pl. II), Leiden, Leipzig (fig. 2 å pl. I), London (fig. 27 och 28 å pl. V), Lunds universitet, München (fig. 11 å pl. II), New York (fig. 15 å pl. III), Oxford (fig. 1--4), Paris (fig. 25 å pl. V), Stockholms högskola, Tomsk, Tübingen, Uppsala (pl. I) och Uppsala universitet (pl. I--II). ^{E. F--t.} Idén om ett folkuniversitet, d. v. s. en sådan högskola, där utan mogenhetsbetyg tillfälle skulle stå öppet för vetenskapliga studier i begränsadt omfång, egnade att främja folklig bildning och karaktärsdaning, har i Sverige tagit sig uttryck i, att en folkuniversitetsförening stiftades våren 1917. Denna förening har såsom förberedande åtgärd upprättat en sektion för svensk hembygdsforskning och hembygdsundervisning och en sektion för fysisk fostran samt planerar ytterligare en socialvetenskaplig och en religionsvetenskaplig sektion. Under sommaren 1920 anordnar föreningen i Djursholm praktiska och teoretiska kurser i fysisk uppfostran för att utbilda ledare af gymnastik och idrott, ordnad lek och friluftslif på landsbygden, i städerna och smärre industrisamhällen. Kurserna i hembygdsforskning har man tänkt sig skola omfatta föreläsningar och seminarieövningar i såväl naturvetenskapliga som historiska och språkvetenskapliga ämnen, som tillhöra hembygdsforskningens område. Det tilltänkta folkuniversitetet ämnar man förlägga till landet i Stockholms närhet med särskilda hembygdsgårdar för lärjungarna från olika landskap. Betydande insamling (omkr. 1 mill. kr. 1920) har redan gjorts för att förverkliga dessa planer. ^{E. F--t.} * Svenska studerande vid utländska universitet i äldre tider. Svenskarna voro före stiftandet af Uppsala universitet (1477) och äfven under dettas långa svaghetsskede, ända till in på 1600-talet, för sina lärda studier hänvisade till utländska högskolor. De höllo sig (sedan senare hälften af 1200-talet) länge till det berömda universitetet i Paris, hvarest för deras räkning funnos inrättade 3 främlingskollegier (se vidare d. o.). Dessas blomstringstid var förra hälften af 1300-talet. Mot slutet af 1300-talet stodo dessa kollegier öde, emedan svenskarna drogo till det nyinrättade Praguniversitetet. I Paris blefvo efter hand åtminstone fyra svenskar prokuratorer för den engelska nationen; sex vunno anställning som universitetslärare, och fyra blefvo rektorer för universitetet. Minst tretton af våra medeltidsbiskopar studerade där. Finländarna utgjorde en icke ringa del af Parissvenskarna. Enligt de källuppgifter man kunnat sammanställa studerade under perioden 1300--1450 i Paris 134 svenskar (mot 63 danskar och 2 norrmän). Vid Prags universitet vistades under åren 1348--1409 minst 124 svenskar, hvilka ingingo i den sachsiska nationen; därefter förekom, enligt hvad af matriklarna kan utrönas, före 1477 ett fyrtiotal svenskar vid Erfurts och öfver 140 vid Leipzigs universitet (af de senare blefvo 41 filos. magistrar), omkr. 150 i Rostock, som icke minst genom sin närbelägenhet länge drog svenskar till sig, och rätt många äfven i Greifswald in på 1500-talets början. Äfvenledes förekommo svenskar vid högskolorna i Köln, Bologna och Perugia. Under perioden 1515--93 vistades 148 svenskar såsom studenter i Wittenberg, 175 i Rostock, 89 i Greifswald o. s. v. Adeln börjar ock vid denna tid sörja för sina söners utbildning till ämbetsmän. Man kan i Wittenberg räkna 280 studenter från Sverige åren 1594--1629, 145 i Helmstedt åren 1595--1624 och i Leiden 119 under åren 1616--32. Många åtnjöto understöd af Gustaf II Adolf. Icke få begåfvo sig till Genève eller franska och engelska universitet. Emellertid var det särskildt de nederländska universiteten, som blefvo af stor betydelse för den svenska högskolebildningen under 1600-talet. Minst 800 svenskar studerade i nämnda årh. vid dessa, de allra fleste (omkr. 700) vid Leidens universitet, ett 100-tal vid Franekers, ett 30-tal vid Groningens. Ung. 1/3 af samtliga voro adelsmän, och dessa utbildade sig mest i juridik samt "politik", d. v. s. stats- och samhällslära, många af de ofrälse studerade filologi, historia, matematik o. s. v. Väl 40 af Uppsala universitets professorer under 1600-talet hade studerat i Holland, likaså hälften af den vid Åbo akademis grundläggning tillsatta lärarkåren och äfven flera af kanslererna för Uppsala, Lunds och Dorpats universitet. Därtill kommer, att under 1600-talets senare årtionden och långt in på 1700-talet de fleste och mest framstående af våra medicinska undervisare, praktiker och författare hade studerat i Holland. Till Paris drogo under 1620--80-talen unga svenska adelsmän gärna för att förkofra sig i språk och matematik, men mest dock i ridderliga idrotter. ^{E. F--t.} * De svenska statsuniversitetens nuvarande organisation. I Sverige finnas, som ofvan nämnts (sp. 1118), två statsuniversitet, i Uppsala och i Lund. De nu gällande, för båda gemensamma statuterna äro utfärdade 28 jan. 1916. De båda universiteten och k. Karolinska mediko-kirurgiska institutet stå under gemnsam öfverstyrelse af en kansler (om denne och prokanslern se Universitetskansler). Hvartdera universitetets styrelse och förvaltning handhas, under prokanslerns inseende, af rektor, Akademiska församlingen, Större och Mindre akademiska konsistoriet samt Drätselnämnden. Rektor, liksom dennes ställföreträdare, prorektor, väljes för tre akademiska år af Akademiska församlingen, och valet stadfästes af kanslern, om han