Unter-see [o'nterse]. Se Bodensjön. Unter-seen [o'ntersen], stad. Se Interlaken. Unter uns [o'nter o'ns], ty., oss emellan, i förtroende. Jfr Entre nous. Unterwalden [o'nter-], en af de tre urkantonerna i Schweiz, gränsar i v. till Luzern, i s. till Bern, i ö. till Uri och i n. till Vierwaldstättersjön samt omfattar 767,66 kvkm. med 30,949 inv. (1910), hvaraf 30,195 katoliker. Af befolkningen hade 30,151 pers. tyska, 642 italienska, 104 franska och 34 ladin till modersmål. Kantonen delas genom Kernwald i två sedan 1100-talet skilda halfkantoner: Nidwalden (274,76 kvkm., med 13,788 inv., 50 på 1 kvkm.) och Obwalden, (492,90 kvkm., med 17,161 inv., 35 på 1 kvkm.),, af hvilka den förra omfattar nedre och större delen af Engelbergdalen samt sjöstranden, medan det högre belägna Obwalden omfattar landskapet kring Sarnensjön och dess aflopp samt öfre delen af Engelbergdalen. Med undantag af den senare, som har högalpin karaktär, är U. ett leende berglandskap, som från vattenskillnaden mellan Aar och Reuss sänker sig norr ut till Vierwaldstättersjön samt omslutes och genomdrages af gräsbevuxna eller skogiga, delvis nakna bergmassor: Hohenstollen (2,484 m.), Titlis (se d. o.; 3,242 m.), Stanserhorn (se d. o.; 1,900 m.; med klimatisk kurort) och Pilatus (se d. o. med fig.; 2,132 m.). Af sjöar märkas Sarnen-, Lungern- och Melchsjön i Obwalden samt Frübsjön i Nidwalden. Klimatet är jämförelsevis mildt, gräs-och skogvegetationen yppig. Af Obwaldens areal äro 423,66 kvkm. (85,9 proc.) produktiv mark, hvaraf 53,85 kvkm. skog och 269,81 kvkm. trädgård, åker, äng och betesmark. Af den improduktiva marken äro 11,03 kvkm. sjöar samt 58,21 kvkm. glaciärer, klippor och stenbunden mark. Af Nidwaldens område äro 211,13 kvkm. (76,8 proc.) produktiva, nämligen 41,88 kvkm. skogar och 169,25 kvkm. trädgård, åker, äng och betesmark. Af dess improduktiva område äro 34,06 kvkm. sjöar och 29,57 kvkm. annat improduktivt land. Boskapsskötsel är hufvudnäring, ost, smör, trä, träarbeten, frukt och fruktvin exporteras. Stenbrotten lämna kalksten, gips och skiffer. Af mineralkällor märkes järnkällan vid Schwendikaltbad i Obwalden. Industrien är föga utvecklad (47 fabriker med 910 arb. 1916) och lämnar siden, glas, cement och marmor, ehuru i ringa mängd. Äfven handeln är obetydlig. U. är mycket betydande som turistland både på grund af sin natur och sin närhet till Vierwaldstättersjön. Vid dess stränder ligga i U. ångbåtsstationerna Beckenried, Stansstad, Alpnach m. fl. Bergbanor äro anlagda till Pilatus, till Stanserhorn och till Bürgenstock. Båda kantonerna ha rent demokratiska författningar, Obwalden sedan 27 april 1902, med ändringar 30 april 1911, Nidwalden sedan 27 april 1913. Till schweiziska förbundsförsamlingen väljer hvardera halfkantonen 1 nationalrådsled. och genom öppen omröstning på folkförsamlingen för 3 år 1 medlem af Schweiz' ständerråd. Folkförsamlingen (landesgemeinde) utöfvar dessutom den lagstiftande makten, afgör öfver lån, skatter och större utgifter (öfver 10,000 frcs) samt utser genom majoritetsval efter något olika grunder i de båda halfkantonerna den verkställande myndigheten (regierungsrat; 7 medl. i Obwalden, 11 i Nidwalden) och dess president (landammann), samt högsta domstolens (obergericht) ledamöter. Den ärendena förberedande myndigheten, i Obwalden kantonsrådet, i Nidwalden landrådet, väljes däremot efter befolkningens storlek i de särskilda kommunerna (69 i Obwalden, 51 i Nidwalden). I kyrkligt hänseende hör U. till biskopsstiftet Chur. Jämte de obligatoriska folkskolorna finnas gymnasier i Sarnen och Engelberg. -- Redan omkr. 1150 delade U. (lat. Intramontani) sig i två hälfter: U. ob dem wald och U. nid dem wald, hvilka på 1100- och 1200-talen till största delen lydde under klostren Murbach, Luzern, Engelberg m. fl. under beskydd af grefvarna af Lenzburg och deras arfvingar, habsburgarna. 1309 erhöll U. riksomedelbarhet. Efter slaget vid Morgarten slöt det 1315 med Schwyz och Uri det eviga förbundet vid Brunnen, hvilket förnyade ett redan 1291 ingånget sådant. Efter det gamla Edsförbundets upplösning 1798 sammanslogs U. med Schwyz, Uri och Zug till en kanton, Waldstätte. Nidwaldens motstånd mot den af fransmännen påtvingade författningen nedslogs med blodig våldsamhet 7--9 sept. s. å. Därefter hörde U. till det konservativ-ultramontana partiet i Schweiz samt deltog i de katolska kantonernas separatförbund i Sarnen 1832, i protesten mot klostrens upphäfvande 1841 och i Sonderbund 1845. E. A-t. Unterweissenburg [onterva'js-; ung. Alsó Fehér], f. d. komitat i Siebenbürgen, nu tillhörande Rumänien, öfvervägande ett bergland på ömse sidor om Maros, som där upptar Kokel. 3,576 kvkm. 212,352 inv. (1900), hvaraf omkr. 79 proc. rumäner, 15 proc. ungrare och 4 proc. tyskar. Bergsbruk är en hufvudnäring. Hufvudstad: Nagy-Enyed. Untraverket, ett Stockholms stad tillhörigt vattenkraftverk i Dalälfven, Söderfors socken, Uppsala län, beläget omedelbart nedom Untrafjärden och omkr. 25 km. från älfmynningen. Byggdt 1912--18 för att tillgodogöra hela älfvens vattenmängd intill 250 kbm. i sekunden. Fallhöjden är 15 m. Maskinhuset har plats för 5 turbiner om hvardera 10,000 hkr med tillhörande elektriska generatorer för trefasväxelström samt transformatorer, från hvilka strömmen med 100,000 volts spänning ledes till Stockholm i en 132 km. lång ledning, för att vid Värtaverket ånyo nedtransformeras till 6,000 volts spänning, lämplig för strömmens införande till omformarstationerna i staden. (Se fig. 14 å pl. III till art. Turbin, med tvärsektion af U.). Verket uppfördes under ledning af R. Dahlander och A. Decker. Fr. E. Ununge, socken i Stockholms län, Närdinghundra härad. 8,908 har. 1,680 inv. (1919). U. bildar med Edsbro ett pastorat i Uppsala stift, Närdinghundra kontrakt. Unungun, folk. Se Aleuterna. Unusjärvi [o'nos-], sjö. Se Finland, sp. 274. Unus multorum, lat., "en af de många", "en man ur hopen"; citat från Horatius' "Satirer", I, 8, 71. Man säger ock Unus e (l. de) multis. Unwan, ärkebiskop af Hamburg-Bremen, d. 27 jan. 1029, tillhörde en förnäm sachsisk släkt, upptogs af sin frände biskopen af Paderborn i dennes klerus och upphöjdes 1013 efter Liäwizo på den hamburg-bremiska ärkestolen. Han var en klok och vidsynt, frikostig och praktälskande prelat; han