utöfver den gamla staten, och vid Linnés död hade dettas utgifter för trädgården stigit till omkr. 38,500 dal. smt. Genom sina förbindelser med samtidens förnämsta botanister och med trädgårdsegare inom- och utomlands samt icke minst genom sina lärjungars vidsträckta utländska resor fick Linné växter och frön från snart sagdt alla jordens delar, så att han själf i ett memorial till konsistorium 1762 kunde "heligt försäkra, det ingen academiæ trädgård i Europa har en sådan myckenhet af allehanda växter". Ur vetenskaplig synpunkt var den, säger Th. Fries, den utan gensägelse mest framstående bland alla dåtidens botaniska trädgårdar. Den var också vida berömd. Om ock Linné satte som dess första uppgift att tjäna undervisningen och vetenskapen, låg äfven dess fosterländska ekonomiska betydelse honom varmt om hjärtat: som ett barn af sin tid såg han i den tillika en plantskola för spridande af kännedom om såväl nyttiga kulturväxter i allmänhet som medicinalväxter, icke minst sådana utländska, genom hvilkas odling i landet import blefvo onödig. Numera vanliga träd, buskar och prydnadsväxter utgingo ock därifrån. Platsen för denna trädgård var emellertid ej den bästa, sumpig och utsatt för kalla vindar som den var; icke heller var utrymmet tillräckligt. Gustaf III öfverlät därför, erinrande om Linnés förpliktande minne, 1787 åt universitetet slottsträdgården jämte en förlängning åt v. till botanisk trädgård, hvars anläggning och växthus han utfäste sig att själf bekosta (Gustaf IV Adolf infriade senare faderns löfte), och lade samtidigt grundstenen till den stora institutionsbyggnaden (fig. 15). Denna invigdes 1807 i förening med firandet af hundraårsdagen af Linnés födelse, och 1829 aftäcktes Byströms af Uppsala studenter bekostade marmorstaty af Linné i midtpartiets stora sal, den s. k. Linnésalen. Under den följande tiden har institutionen haft betydande utveckling: området har flera gånger utvidgats, antalet odlade växter högst betydligt ökats, årsanslagen mångdubblats, nya växthus byggts, och 1893 års riksdag beviljade 56,.000 kr. till boställsbyggnader dels åt prefekten och trädgårdsmästaren, dels för den öfriga fast anställda personalen, hvarigenom den förut till stor del till bostäder använda norra flygeln af institutionsbyggnaden blifvit i sin helhet disponibel för museum och laboratorier m. m. Genom testamente donerade Regnell (d. 1884) en fond af 40,000 kr. till förmån för de botaniska institutionerna, hvilka äfven dessutom varit föremål för den store donatorns frikostiga intresse. Den senaste och största hithörande donationen (1915) är en fond å 200,000 kr. för botaniska trädgården enl. testamente af framl. med. kand. K. Fr. Björn. En "örtagårdsmästare" har funnits sedan O. Rudbeck d. ä:s tid. (Jfr M. B. Swederus, "Botaniska trädgården i Upsala 1655--1807", 1877.) Den gamla Linnéska trädgården är nu under arbete för att efter befintliga planer och beskrifningar i möjligaste mån återställas till anordningen på Linnés tid, sedan universitetet 1918 upplåtit densamma till det året förut stiftade Svenska Linné-sällskapet. I Linnés boställshus (den nuv. musikinstitutionen) kommer sällskapet framdeles att inrätta ett Linnémuseum, för hvilket redan storartade förvärf gjorts. Det botaniska museets grundläggare är professor K. P. Thunberg (professor 1784--1828), som 1785 till universitetet skänkte sina stora samlingar och därmed sitt synnerligen värdefulla herbarium, hvilket han ock allt framgent förökade. Naturaliekabinettet (se nedan, sp. 1255) innehöll före Thunberg knappast några botaniska föremål: Linnés herbarium, som var hans personliga egendom, blef efter Linné d. y:s död såldt till England (se Linnéska samlingarna). Efter Thunbergs tid är det först sedan ett särskildt botaniskt museum inrättats 1856, som samlingarna genom köp (t. ex. af E. Fries' samlingar) och vetenskapliga resor samt icke minst genom många värdefulla gåfvor och vidtomfattande byten vunnit betydande omfattning. Bland de många gåfvorna må nämnas Wahlenbergs testamenterade herbarium, ett brasilianskt herbarium skänkt af Regnell, drottning Lovisa Ulrikas naturalie- och mineraliesamlingar (det af Linné beskrifna "Museum Reginæ Ludovicæ Ulricæ"), skänkta till universitetet 1803 af Gustaf IV Adolf, däribland ock hennes herbarium innehållande bl. a. originalexemplaren af de af P. Kalm i Nord-Amerika och Fr. Hasselquist i Levanten samlade växterna, delvis med egenhändiga påteckningar af Linné, och prins Gustafs till universitetet skänkta naturaliesamling. Till museets äldsta beståndsdelar hör professorn i Sorö J. Bursers (d. 1639) berömda herbarium, "Hortus siccus", som togs som krigsbyte under Karl X Gustafs danska krig och 1666 på Rudbecks föranstaltande skänktes till universitetsbiblioteket af P. J. Coyet, men senare öfverflyttats till botaniska museet (2 af dess 25 foliovolymer förstördes i 1702 års brand); det ligger till stor del till grund för det Rudbeckska storverket "Campi [rättare: Campus] Elysii" (se härom Rudbeck, sp. 1091 f.). Före botaniska museets inrättande inrymdes hithörande samlingar tills. med de zoologiska i det gemensamma naturaliekabinettet i Linnésalen och angränsande rum i norra flygeln; men sedan zoologiska institutionen flyttat till Gustavianum (se nedan), öfvertog botaniska museet efter hand dessa rum, och sedan boställsbyggnaderna uppförts, är hela flygeln tagen i anspråk för vetenskapliga ändamål. Som organisatör af museet inlade Th. M. Fries (professor 1877--99) synnerlig förtjänst. Egen konservator erhöll detsamma genom anslag af riksdagen 1858. Botaniska laboratoriets föregångare voro de praktiska öfningar i algers och lafvars mikroskopiska undersökning, som anordnades på 1860- och 1870-talen, men som det egentliga begynnelseåret är att anse 1877, sedan hvilket år växtanatomiska och morfologiska öfningar regelbundet fortgått, till att börja med i själfva föreläsningssalen, från 1885 i några i gamla konsistoriehuset upplåtna rum och sedan 1895 i trädgårdens institutionsbyggnad (se ofvan). Växtbiologiska institutionen är en stiftelse af d:r Frans Kempe (se denne), som 6 nov. 1897 donerade 150,000 kr. till inrättande af en e. o. professur i växtbiologi och sedermera skänkt omkr. 40,000 kr. till institutionsbyggnad och dess inredning (färdig 1914). Universitetet har för ändamålet och för utrustning bidragit med omkr. 12,000 kr., hvarjämte prefekten bidragit med ett belopp. Staten anvisade mark till byggnad och trädgård. Det vid institutionen nyskapade museet är redan af