fr. o. m. 1914 fått en professur i nordisk och jämförande fornkunskap, står museet under dennes ledning (förut under professorns i nordiska språk). — Victoria-museet för egyptiska fornsaker. Från 1830-talet omnämnas gåfvor af egyptiska föremål till det ofvannämnda museum historico-ethnographicum, men det nuv. museet är grundlagdt af dåv. docenten K. Piehl (personligen e. o. professor i egyptologi 1893, se denne), hvilken som gåfvor öfverlämnade de samlingar, som han hopbragt under sina resor i Egypten på 1880-talet. Andra gåfvor ha sedan tillkommit, bl. a. af konung Oskar II och dåv. kronprinsessan Viktoria, hvars namn museet 1895 erhöll. För inköp har detta nästan h. o. h. varit hänvisadt till privata, af Piehl insamlade medel; bl. a. har så förvärfvats en betydande samling gipsafgjutningar från Berlin och London. I början förenadt med nordiska fornsaksamlingen, erhöll det 1889 som själfständig institution sin egen lokal i f. d. länslasarettet. Efter att senare någon tid ha varit inrymdt i förhyrda lokaler öfverflyttades det 1920 till Gustavianum. Museet eger en genom Piehls bemödanden på privat väg åstadkommen byggnadsfond. Piehls med donationsmedel för museet inköpta stora egyptologiska biblotek förvaras numera till största delen i universitetsbiblioteket. — Universitetets konstsamlingar gå tillbaka till 1600-talet med donerade, beställda eller köpta porträtt af konungar, kanslerer och andra. Gustaf II Adolfs berömda konstskåp (se d. o.), en gåfva af staden Augsburg till konungen och 1694 af Karl XI skänkt till universitetet, är dettas förnämsta konstskatt, först förvaradt i universitetsbiblioteket, numera i universitetshusets kanslersrum. För universitetets Museum för bildande konst är grundläggande generalmajoren K. Hårds donation, som enligt donation af 1834 efter hans död (1840) tillföll universitetet; A. L. Stjernelds hade erhållits redan 1835. Åtskilliga donationer ha sedermera tillkommit, förnämligast kanske J. H. Schröders. Inköpen ha i senare tider nästan uteslutande afsett materiel för undervisningen. Samlingarna hade fordom sin naturliga plats i biblioteket; många af de förnämsta porträtten äro direkt skänkta till biblioteket, andra anskaffade för dess medel. Konungaporträtten ha dock alltid prydt konsistoriets sessionssal. Efter bibliotekets förflyttning till Carolina (1841) erhöll museet lokal i Gustavianum, senare i f. d. länslasarettet, där seminariet för konsthistoria med sina samlingar alltjämt är hemma. Numera förvaras konstsamlingarna hufvudsakligen i universitetshuset med professorn i konsthistoria och konstteori som prefekt (professuren utbröts 1917 ur den estetiska). Samlingen af porträtt där och i de olika institutionerna är bland de största i riket. Nationerna ega ock ett ansenligt antal värdefulla porträtt, mestadels af sina inspektörer. Samlingen af gravyrer m. m. i universitetsbiblioteket är betydande. (Om konstsamlingarna se arbeten af A. Hahr, K. R. Nyblom och N. Sjöberg.) — De s. k. exercitieinstitutionerna äro af gammalt datum. Om deras historia se Cl. Annerstedts universitetshistoria samt den ofvan nämnda festskriften 1897. Undervisningen i ritning har 1911 omlagts till undervisning däri för vetenskapligt ändamål i de olika vetenskapliga institutionerna. Musikinstitutionen. Kapellsal och boställsvåning för director musices äro nu i Linnéska boställshuset i gamla botaniska trädgården. Med anledning af minnesfesten 1918 vid 100-årsdagen af den om musiklifvet i Uppsala högt förtjänte director musices J. A. Josephsons födelse öfverlämnade grosshandlaren Hj. S. Josephson en donation å 75,000 kr. till en byggnadsfond för boställe åt director musices jämte kapellsal. "Uppsala universitets orkesterfond", bildad medelst behållning af olika akademiska sång- och musiksällskaps konserter till befrämjande af Akademiska kapellets verksamhet, uppgick vid utgången af 1918 till öfver 43,000 kr. Gymnastikinstitutionen. Den "akademiska fäktsalen" i den gamla af O. Rudbeck d. ä. på 1660-talet med bidrag af statsmedel uppförda s. k. exercitiegården blef otillräcklig, och öfningarna förlades 1872 till elementarläroverkets gymnastiksal. Frågan om en tidsenlig gymnastikbyggnad för universitetet, hvilken alltsedan 1870-talet stått på dagordningen, fick ändtligen sin lösning, då riksdagen 1906 för ändamålet beviljade 175,000 kr., sedan studentkåren erbjudit ett bidrag af 80,000 kr. ur egna fonder. Den utmärkta institutionen med moderna badanordningar och tillhörande idrottsplats togs i bruk 1910. I fäktning meddelas undervisning af en biträdande lärare. Ridinstitutionen förlorade sitt gamla hemvist, då exercitiegården med ridhus och stall 1878--83 måste lämna plats för den nya universitetsbyggnaden. Sedan undervisningen i ridning därefter meddelats i växlande lokaler och under olika villkor, är den tills vidare inställd af brist på ridhus och i afvaktan på den lösning af frågan, som är under utredning. Skyldigheten sedan 1815 för Strömsholms hingstdepå att för undervisningen tillhandahålla ridskolan 6 hingstar upphörde med 1908. En slöjdverkstad för snickeri, svarfning m. m. inreddes 1886 i Linnéska orangeribyggnaden, men upphörde med 1900. -- Bland andra universitetet tillhörande inrättningar må nämnas Sätra brunn och Linnéanska stiftelsen å Hammarby (se dessa ord). -- De första s. k. sommarkurserna (se Feriekurser) i vårt land anordnades af lärare vid universitetet 1893 och ha sedan hållits med vissa mellanrum. En föreläsningsbyrå lämnar biträde vid anordnande af föreläsningskurser utom universitetet. -- Olaus Petristiftelsen i Uppsala grundlades 1909 genom en donation å 80,000 kr. med syfte att i andligt hänseende gagna Sverige dels genom resestipendier till teol. studerande och prästmän, dels genom föreläsningar inom religionens värld. Ett antal framstående svenska och utländska vetenskapsmän ha på fondens bekostnad hållit föreläsningsserier i Uppsala och Stockholm i kyrkliga och närsläktade ämnen. Katalog öfver "Föreläsningar och öfningar" utges hvarje termin; dess begynnelse går tillbaka till 1600-talet. -- Universitetet utger sedan 1861 en "Årsskrift", innehållande vetenskapliga afh. samt de årliga "redogörelserna" för universitetets verksamhet. Dessa redogörelser gå tillbaka till de sporadiska korta meddelanden om rektoratets viktigare tilldragelser, som plägat förekomma i programmen till rektorsombytena och som fram på 1800-talet började bli mera regelbundna och utförliga. A. An.