- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
1267-1268

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsala universitet - Historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erfordrades. Inom med. och jur. fakulteterna förblefvo de länge sällsynta. Den senare höll sina två första 1629 och 1642, men sedan förflöt mer än ett århundrade, innan de återupptogos 1752 och 1763, för att sedan åter hvila till 1810. Den medicinska fakulteten var på 1600-talet njuggare och bortgaf värdigheten blott åt en person (1681). När bruket återupptogs fr. o. m. 1738, skedde det så mycket oftare; t. o. m. 1788 höllos inom den 32 promotioner. En lägre språkundervisning af praktisk art meddelades alltifrån 1600-talets midt af s. k. språkmästare, nästan alltid män af utländsk börd. En fransk dylik inrättades 1637 och bibehöll sig allt fortfarande, likaså den tyske, som tillskapades 1694. Äfven i italienska och spanska funnos tidtals dylika lärare (1663--93); de tillfällige undervisarna i engelska på 1700-talet voro aldrig uppförda på universitetets stat. Exercitiemästare af olika slag tillskapades 1663--65; som fasta bibehöllo sig af dessa endast dansmästaren, fäktmästaren och stallmästaren (för den sistnämnde med ett långt afbrott 1702--38). En ritmästare tillkom från 1703; skickliga ritare hade dock redan O. Rudbeck d. ä. utbildat för sina arbeten. Äfven musiken blef tidigt ett undervisningsämne, nödvändigt, därest man skulle ha till hands erforderliga krafter för de ej sällsynta akademiska och kyrkliga högtidligheterna. Många af professorerna ha om musiken inlagt verklig förtjänst, främst den äfven här märklige O. Rudbeck d. ä., sedan H. Vallerius, E. Burman m. fl. -- Inom studentvärlden förmildrades sederna alltmer efter de stora krigens slut. Lefnadssättet förblef dock lika enkelt, ty fattigdomen var densamma. Ett slående bevis härpå har man i professor Flygares uttalande i konsistorium 1794. Han berättar, att studenterna spisade 2, 3 ja ofta 4 af en mat, som lagades för en, icke hälften af den studerande kåren egde en högtidsdräkt af svarta kläder, och ett än mindre antal skärp och värja; i ett afseende hade dock studenten det då vanligen bättre än förr, han ville gärna vara ensam om sitt rum, medan fordom 2, 3 till 4 bott i samma kammare. Tilläggas bör, att värjor, som på det krigiska 1600-talet enhvar gärna ville ega, nu oftast hyrdes; den var blifven till en blott prydnad, men bibehöll sig som sådan långt in i följande tid (vid filos. doktorspromotionerna t. o. m. 1863). -- Det märkligaste draget inom studentväsendet är dock nationernas starka utveckling och detta i rak strid med gällande lag. De voro nämligen förbjudna i 1655 års konstitutioner, men erhöllo redan 1663 officiell sanktion af konsistoriet. Deras betydelse för ungdomen måste sättas högt, om ock en viss svaghet hos somliga låg i nationsmedlemmarnas ringa antal (nationernas antal däremot var stort och uppgick en tid ända till 21). Om studentantalet har man från 1600-talet endast spridda uppgifter; det har under detta en tid varit i starkt sjunkande. Från 1,054 1636 gick det ner till 733 1671 för att sedan småningom stiga till öfver 1,040 1703. Antalet inskrifna har däremot länge gått i oafbrutet stigande. Mot ett medeltal af 174 under Kristinas regering svarar 219 under Karl XII:s, och stegringen fortsatte långt in på 1700-talet, hållande sig länge kring siffran 250, för att sedan åter sjunka till ett medeltal af 209 under åren 1767--92. Antalet närvarande gick däremot under frihetstiden i stadigt sjunkande, i synnerhet sedan civilexaminas införande drifvit de unge att söka fortast möjligt komma bort från Uppsala; 1748 var siffran redan nere på 778. Från 1761 har man, tack vare A. Berchs intresse, fortlöpande uppgifter; de visa ett fortsatt nedgående i de närvarandes antal, från 588 i medeltal för 1761--70 till 493 för åren 1781--90. -- Stipendiernas antal var på 1600-talet relativt litet, men de betydde ofantligt mycket mera, innan myntets stadiga sjunkande undan för undan sänkte deras värde. I början hade man egentligen blott de 150 kungliga stipendierna att hålla sig till, men äfven s. k. magnatstipendier begynte småningom stiftas; dessas antal steg dock 1719 blott till 11. Men under 1700-talet växte dessa senare så starkt, att redan 1796 deras sammanlagda årsbelopp steg till 7,000 rdr. eller mer än 7 gånger beloppet af de kungliga. Förutom stipendierna hade den medellöse studenten ofta en god hjälp i konditionerna, hvilka särskildt på 1600-talet voro af stor betydelse, emedan de vanligen förde till fria utländska resor med de adlige pupillerna. Efter 1809 gick universitetets utveckling i lugna banor; förändringarna blefvo nog starka, men de gingo stadigt och jämt. Långsammast gick det med ändringen af författningen. Ännu gällde konstitutionerna af 1655; oförändrade genom två århundraden öfvergingo de alltmer till att bli föga bättre än en vördnadsbjudande fornlämning. Det konservativa universitetet brådskade emellertid ej att gå en nyare tids fordringar till mötes, men sedan 1840--41 års riksdag på fullt allvar tagit upp frågan om en revision, stod den ej längre att undanskjuta. En kommitté nedsattes 1846, och efter omfattande förarbeten, i hvilka äfven universitetet fått lägga sitt ord, utfärdade K. M:t 2 april 1852 nya, nu s. k. statuter, hvilka trots de starka af en tvåhundraårig utveckling betingade förändringarna dock i djupet hvilade på den gamla grunden. Den största förändringen var, att man upphäfde den särskilda akademiska jurisdiktionen, hvilken i korporationernas tidehvarf varit välbehöflig, men i det moderna samhället tedde sig som en anomali; vid den disciplinära myndigheten öfver ungdomen rörde man naturligen icke. Större konsistoriet, i hvilket dittills nästan alla ärenden koncentrerats, fick sin verksamhet betydligt lättad, sedan de ekonomiska målen hufvudsakligen lagts under det Mindre, som ock öfvertog den disciplinära myndigheten. En förbättring i det senares gestaltning var, att medlemskapet utsträcktes från halft till helt år, men den motvägdes af den uppenbara försämringen, att medlemmarna skulle inträda i tur. Rektorsämbetet fick ock fortfarande gå i tur, men skulle nu räcka ett helt år (en förbättring, som införts redan 1840). Det dröjde sedan blott 24 år, innan statuterna af 1852 ersattes med nya; dessförinnan hade man dock redan 1869 vidtagit den välbehöfliga reformen att förlägga de ekonomiska målen till en särskild drätselnämnd, hvarigenom för konsistorierna egentligen återstodo blott organisationsfrågorna jämte vetenskapens och ungdomens intressen. Förändringen i de nya statuterna af 10 jan. 1876 rörde dock i det hela ganska varsamt vid de gamla formerna. Större konsistoriet fick i starkare grad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 21:56:26 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0698.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free