- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
19-20

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vespasianus, Titus Flavius - Vesper, lat., aftonstjärnan. Se Hesperos - Vesper l. Vespera (lat. "afton") - Vesperale, nlat., samling af musikstycken - Vesperbilder - Vespergudstjänst. Se Vesper - Vespertilio, zool. Se Flädermöss, sp. 686, Mustaschflädermusen och Nattblacka - Vespertilionidæ, zool. Se Kosmopolitiska djur, sp. 1133 - Vesperugo, lat. - Vesphöksläktet, Pernis, zool. - Vespidæ, zool. Se Gaddsteklar, sp. 540, och Getingar, sp. 1083 - Vespinæ, Sociala getingar, zool. Se Getingar, sp. 1084 - Vespro siciliano, it. Se Sicilianska aftonsången - Vespucci, Amerigo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och visade ett i det hela tillgängligt väsen samt var i vänners krets glad och något grofkornigt skämtsam. Man förebrådde V. girighet, men efter Neros vansinniga slöseri behöfdes ej blott sparsamhet, utan ock ökad beskattning och stäfjande af missbruk, såsom i domänförvaltningen. Äfven har det anmärkts, att V. lät sig alltför angeläget vara att nedrifva Neros praktbyggnader. Till en del kan detta ha sammanhängt med hans sträfvan att genom byggnadsverksamhet skaffa arbete åt hufvudstadens befolkning. Det varaktigaste minnet af V:s byggnadslust är den af honom påbörjade stora amfiteatern, hvars ruiner ännu i dag beundras (Colosseum). Slutligen bör här nämnas, att V. gjorde början till anställning af offentligen aflönade lärare, nämligen professorer i vältalighet. Under sin styrelse hade han återställt ordning och skick i riket samt kraftigt bidragit till sammanslutningen af de olika provinserna och deras romanisering. Utom Titus, hvilken efterträdde honom som kejsare, hade V. sonen Domitianus, som blef Titus' efterträdare. R. Tdh.* Vesper, lat., aftonstjärnan. Se Hesperos. Vesper 1. Vespera (lat., "afton") kallades den sedan 300-talet, såsom en motsvarighet till det judiska aftonoffret, hvarje dag brukliga kyrkliga aftonbönen, hvilken sedermera upptogs bland de inom klostren iakttagna s. k. horœ canonicœ (se d. o.) och då hölls kl. 6 på aftonen, såsom ännu sker inom den romersk-katolska kyrkan. Sedan vespern blifvit en af de "kanoniska timmarna", utgjordes den i början så godt som uteslutande af psalmsång. Längre fram under medeltiden utvecklades den, i likhet med "matutinen" (morgonmässan), till en fullständig gudstjänst med rik liturgi, i hvilken växelsång, solo- och körsång, utgjorde de förnämsta beståndsdelarna, men hvarvid också bibelläsning och bön förekommo, och i denna form firades den som daglig aftonmässa icke blott i klosterkyrkorna, utan äfven i öfriga kyrkor. Denna liturgiska medeltidsvesper har den romersk-katolska kyrkan bibehållit nästan oförändrad, åtminstone på sön- och högtidsdagar. -- Inom lutherska kyrkan bibehölls i början den dagliga vespern såväl som matutinen i de större städerna, där tillgång fanns till öfvade kyrkokörer, ehuru med några förändringar i medeltidsritualen. Småningom inskränktes emellertid vesperfirandet till lördagsvespern ("biktvespern"), ett slags beredelsegudstjänst till söndagen, och söndagsvespern. Till slut afskaffades lördagsvespern, och söndagsvespern förenklades till den nuvarande s. k. aftonsången, likasom den dagliga vespern under söckendagarna blifvit förenklad till en daglig aftonbön i kyrkorna. Under de senare åren har dock mångenstädes inom lutherska kyrkan visat sig ett vaknande intresse att återupplifva de gammallutherska liturgiska vespergudstjänsterna. Jfr Norén 2. J. P. Vesperale. nlat. (se Vesper), samling af musikstycken, liturgiskt ordnade och afsedda för vespergudstjänst (koraler, motetter samt framför allt antifonier och annan liturgisk växelsång). 1914 utkom det första svenska vesperalet i större stil, utarbetadt af biskop U. L. Ullman och kantor J. Morén; det innehöll ett rikt material till vespergudstjänster under alla delar af kyrkoåret. Den k. kommitté (ärkebiskop Söderblom samt organisterna O. Olsson, 0. Blom och I. Widéen), som f. n. (1921) har i uppdrag att omarbeta svenska kyrkans koralbok, missale och hymnarium, har äfven ålagts slutrevidera vesperalet. Vesperbilder (af lat. vesper, afton) kallas framställningar af de på aftonen efter Kristi korsfästelse närmast följande tilldragelserna: nedtagande från korset, Jesus begråtes af de sina (dit höra de s. k. "pietà-grupperna") och Jesu begrafning. Vepergudstjänst. Se Vesper. Vespertilio, zool. Se Flädermöss, sp. 686, Mustaschflädermusen och Nattblacka. Vespertilionidæ. zool. Se Kosmopolitiska djur. sp. 1133. Vesperugo, lat. 1. Aftonstjärnan. -- 2. Zool. Se Flädermöss, sp. 686, och Läderlapp. Vesphöksläktet. Pernis, zool., tillhör fam. hökartade fåglar (Falconidœ) och ordn. dagroffåglar (Falconiformes) inom fåglarnas klass. Detta släkte utmärkes därigenom, att trakten mellan hvartdera ögat och näbbroten, som hos öfriga hökartade fåglar är beväxt med fina fjäderborst, är försedd med täta småfjädrar af vanlig form (se fig.).

illustration placeholder Hufvud af vesperhöken.

Tarsernas nakna del samt tårna äro beklädda med små sexsidiga fjäll. Näbben är hoptryckt och utan sidoflik. I Europa förekommer endast en art, vesphöken l. bivråken, P. apivorus. Kroppsfärgen är något växlande, ofvan mörk, under ljusare. Stjärten är lång, rundad, gråspräcklig, med tre till fyra svartbruna tvärband. Kroppslängd omkr. 60 cm. Bivråken, som liknar de vanliga vråkarna, skiljes lätt från dessa, äfven då den flyger, genom färgen af vingarnas undre sida. som är hvit, med svarta pennspetsar och tvärband. Den förekommer här och där i Skandinavien, utan att någonstädes vara allmän. Den är en flyttfågel, som lämnar landet i aug. eller sept. och återvänder i april eller maj. Liksom vråkarna kan bivråken ej fånga sitt byte i flykten. Dess mest omtyckta föda är getingar; dock lär det ej i första rummet vara de fullt utbildade, med stickande gadd försedda insekterna, som den griper, utan företrädesvis deras larver och puppor, för hvilkas skull den förstör getingarnas bon. Den förtär äfven andra insekter och dessutom grodor, ödlor, ormar, sorkar, mullvadar m. m. På grund af denna för en roffågel något egendomliga diet torde bivråken kunna anses för en öfvervägande nyttig fågel. Boet bygges uppe i träden. Äggen (3--4) äro gulröda, med brunaktiga fläckar. L--e. Vespidæ, zool. Se Gaddsteklar, sp. 540, och Getingar, sp. 1083. Vespinæ. Sociala getingar, zool. Se Getingar, sp. 1084. Vespro siciliano [-prå sitjilianå], it. Se Sicilianska aftonsången. Vespucci [vespo'tji], Amerigo, italiensk sjöfarande, efter hvilken Amerika fått sitt namn. f. 9 mars 1451 i Florens, d. 22 febr. 1512 i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free