öfverstelöjtnant i armén 1908 och vid Dalregementet 1909. Med understöd af statsmedel tjänstgjorde han 1895--96 i franska armén och deltog i 19:e armékårens manövrer i Tunisien och Algeriet. Hösten 1908 och följande vinter vistades han i Tyskland och Frankrike för att studera kulsprutevapnet. -- Dels som tidningskorrespondent, dels som militärattaché cch attacherad officer öfvervar han flera krig, hufvudsakligen utom Europa. Sålunda följde han, i förstnämnda egenskap, 1897 grekiska hären under fälttåget i Tessalien och bevistade därunder ett flertal fältslag och strider, bl. a. slaget vid Farsalos (5 maj), där han fick tillfälle att utmärka sig. Vid spansk-amerikanska krigets utbrott (1898) anställdes han som militärattaché vid nordamerikanska armén, deltog i fälttåget på Cuba (22 juni--11 juli) och bevistade bl. a. slagen vid El Caney och Santiago. Under det stora boerkriget följde han först som tidningskorrespondent (till "Midland news" och "Times") och sedan som attacherad officer vid general Frenchs stab engelska armén från början af dec. 1899 till i slutet af juni 1900 samt bevistade därunder ett 40-tal fältslag och strider, bl. a. slaget vid Magersfontein, striden vid Kuilfontein (23 febr. 1900 under operationerna kring Colesberg), där han med egen lifsfara räddade en sårad underofficer från att falla i boernas händer -- för hvilken behjärtade handling han rönte erkännande --, slaget vid Poplar Grove, Bloemfonteins intagande, striden vid Koorn Spruit (där en engelsk kolonn föll i bakhåll), slaget vid Zandriver och Pretorias intagande. Under tiden jan.--april 1907 vistades han för etnografiska studier i Marokko och fick därunder tillfälle att följa sultanens armé under operationerna mot Rais-uli (se d. o.). Sina erfarenheter från krigen i fråga skildrade han talangfullt och väl -- äfven ur ren militär synpunkt -- i Fälttågsminnen från Thessalien (1898), Santiagofälttåget 1898 (1901) och Krigserfarenheter från Boerkriget (1902). Hans 1907 utg. broschyr Stockholms värnande i krigstid gaf anledning till ett lifligt meningsutbyte. Sedan 1907 var han led. af Krigsvet. akad. 2. Arvid Maurits W., härstammande från Peder W:s yngre son, militär, Afrikaresande, f. 10 juni 1856 i Karlskoga, Örebro län, d. 11 juli 1914 i Stockholm, blef 1878 underlöjtnant i Närkes regemente och löjtnant där 1885. 1905 utnämndes han till major vid Lifregementets grenadjärer, hvarifrån han 1907 förflyttades till Gottlands infanteriregemente. Han erhöll afsked 1912. W. anställdes i okt. 1883 jämte ett 10-tal andra svenska officerare af konung Leopold II af Belgien för att medverka vid Kongostatens grundläggning. Under denna anställning gjorde han sig särskildt bemärkt genom det högst förtjänstfulla sätt, hvarpå han aug. 1884--febr. 1886 bestred den ansvarsfulla posten som chef för Stanley falls, den från Atlantiska hafvets kust mest aflägsna och viktigaste af associationens utefter Kongo anlagda stationer. Genom sitt om stort personligt mod vittnande fasta uppträdande -- oaktadt hans hela truppstyrka utgjordes af endast ett 20-tal haúsa-män -- och sitt på samma gång hofsamma sätt emot infödingarna, med hvilka han till en början måste utkämpa allvarliga strider, lyckades han efter hand vinna deras respektfulla aktning och förtroende. Så blef äfven fallet med de alltmera påträngande, mot de förre fientligt sinnade araberna, hvilkas höfding, den mäktige Tippu Tip, ville förmå W. att till sig öfverlämna stationen. Med Tippu Tip afslöt han t. o. m. ett vänskapsförbund,, som blef af stor betydelse såväl för stationens vidmakthållande under den tid W. var dess chef, som för löjtnant E. Gleerups (W:s närmaste man) resa tvärs genom Afrika (se Gleerup 3 och Tippu Tip). Sedan W. blifvit aflöst som stationschef (af en engelsk kolonialoffìcer), anföllo araberna (i sept. 1886) stationen, som fullständigt förstördes. 3. Ellen Sofia W., dotter till den föregåendes syssling, regementsläkaren vid Kustartilleriet Maurits W., öfversättarinna, f. 20 mars 1873 på Rejmyra, har under märket E. Weer gjort sig känd som språkkunnig och skicklig öfversättarinna, särskildt från polskan och ryskan. Hon har öfversatt många romaner och noveller af Sienkiewicz, Orzeszko, Merezjkovskij, Gorkij m. fl., dessutom de kulturhistoriska arbetena af Chledowski och klassiska skrifter af Platon, Marcus Aurelius och Erasmus. 1--2. H. J-dt. 3. A-d J. Vesteraalen [-ålen], Norge, benämnes norra delen af den stora ögrupp (se kartan till art. Norge), som från Röst och Væröy sträcker sig v. om Vestfjord upp mot Troms fylke (före 1919 Tromsö amt) och omfattar bl. a. Hinnöy (förr Hindö), Norges största ö, Andöy med stenkolsfält, Langöy, Hadselöy m. fl. smärre öar. Från Lofoten skiljes V. genom Hadselfjorden och det för sina storartade omgifningar berömda Raftsundet. Under det att Lofoten mest består af vildt splittrade fjällmassor, utmärkas V:s öar genom större jämna ytor och mera leende natur. Hinnöy har dock att uppvisa en storartad konfiguration, med fjäll, som skjuta upp 1,200 till 1,300 m. ö. h., såsom Möisalen (Mösadelen), en af de väldigaste bergstopparna i Nordlanden (1,266 m.). Fornlämningar finnas på flera ställen i V., t. ex. vid Sortland. Langenes och Dverberg. Af handelsplatser må nämnas Stokmarknes och Melbo på Hadselöy och Andenes på Andöys norra spets med en fyr. V. bildar ett sorenskriveri, 2,384 kvkm. med 38,242 inv. (1918). Såväl V. som Lofotens öar trafikeras af lokalångbåtar med utgångspunkter i Svolvær och Harstad. K. G. G.