Westerbaen [-ban], Jacob, holländsk skald, f. 7 sept. 1599 i Haag, d. 31 mars 1670 på sitt gods Ockenburg vid Loosduinen. studerade teologi i Leiden. men afstod som anhängare af det armi-nianska partiet från den prästerliga banan, slog sig efter medicinska studier i Caen ned som läkare i sin födelsestad och egnade sig. sedan han genom sitt giftermål med änkan efter Reinier van Groene-veld, Oldenbarnevelts son. blifvit en rik och ansedd man. åt landtlif och lärda studier. W. räknas som en af de mest typiske representanterna för Const. Huygens' diktarskola. Han utgaf en af samtiden högt gouterad samling Minnedichten (1624), af hvilka en. "Verhuysinge van Cupido", röjer inverkan af Heinsius och Cats, en annan, "'tNood-saeekelick Mal", i ton och form efterbildar Huygens "Costelijck-Mal" och "Voorhout", skref versifierade öfv. af Ovidius' "Heroïdes" och "Ars amatoria", Vergilius' "Æneïs", Senecas "Troades" och Terentius' komedier samt af nyklassiska dikter af Erasmus och Barlaeus. polemiska dikter, såsom Kracht des geloofs, ett försök till vederläggning af Vondels katolicism i "Altaer-geheimenissen" (1645) och Krancken-troost voor Israel in Holland (1663. genom titeln erinrande om Vondels "Geuzevesper of Ziecken-troost" och såsom denna riktad mot "de predikanten" och dådet mot Oldenbarnevelt); såsom hans bästa verk anses det vidlyftiga poemet Arctoa Tempe Ocken-lurgh (1654), efter förebild af Huygens' "Hof-wijck". W:s samlade verk utgåfvos 1672. Jfr Holländska litteraturen, Huygens och Oldenbarnevelt. Hj. P--r. Westerberg, Johan August, arkitekt, f. 28 okt. 1836 i Göteborg, d. där 28 maj 1900, studerade vid Chalmersska slöjdskolan, i Hannover, England och Skottland och var därefter bosatt i Göteborg. Bland hans arbeten äro Johannes kyrka, Betlehemskyrkan, Baptistkapellet, Nya posthuset, de s. k. engelska, franska och holländska kvarteren m. m. I Stockholm byggde han Salemskapellet på Söder, på landsbygden herresätena Fåno och Spärreholm. W., som intog en ledande ställning inom baptistsamfundet i Göteborg, var 1890--93 riksdagsman i Andra kammaren. - Hans son Oswald W. (f. 11 aug. 1868) studerade vid Chalmers institut och vid konstakademien, hade därefter anställning i London och är från 1896 bosatt i Göteborg, där firman Kolländer & Westerberg företrädesvis egnar sig åt villabyggnader. (G--g N.) Vesterberg, Karl Albert, kemist och agrogeolog, högskolelärare, f. 1 juli 1863 i Klintehamn, Gottland, student i Uppsala 1881, filos. doktor 1890. lärare i oorganisk och teknisk kemi vid Ultuna landtbruksinstitut och högre mejeriskola 1888-91, lektor där i kemi och geologi 1892--1911, blef professor i allmän och oorganisk kemi vid Stockholms högskola 1911. Han studerade 1891--92 agrikulturkemi i Köpenhamn och Halle samt vid olika försöksstationer i Tyskland, Schweiz, Frankrike, Holland, Belgien och England. V. har utfört grundläggande arbeten inom hartsernas kemi och därvid i rent tillstånd framställt och undersökt flera hartssyror och hartsalkoholer samt lyckats för första gången framställa kristalliserande triterpener (jfr Terpener, sp. 937); han har utfört undersökningar öfver salters hydrolys, öfver natrium- och litiumsilikat och öfver jordarters mekaniska sammansättning samt påvisat, att dolo-mit är ett s j älf ständigt dubbelsalt af kalium- och magnesiumkarbonat. Vidare har V. utarbetat en kemisk metod för bestämning af svårlösliga basers styrka, analysmetoder för bestämning af torf- och mullämnen samt af kaolin i lera, och en ny, bekväm metod för kolsyrebestämningar. Han påvisade (1887) gränsstrandvallen för en postglacial landsänkning af Gottland; han visade, att våra kvartära leror ofta nästan sakna kaolinhalt, och urskilde kalkgyttja från öfriga gyttjor. V. har, förutom förträffliga och mycket använda läroböcker (Kemiska labo-rationsöfningar 1897; Kemi och geologi, d. II af "Naturlära för landtmän", 1901. 4:e uppl. 1917), författat ett större antal af h. och uppsatser i kemi, agrikulturkemi och geologi, som publicerats i in-och utländska tidskrifter. Bland hans värdefulla afh. märkas Kemiska studier öfver några hartser (1890) och Agrogeologische studien über die boden des landwirthschaftlichen instituts Ultuna (1910). Han har ock skrifvit en mängd artiklar i Nordisk familjebok. 1910 utsågs V. till medlem af kommissionen för åstadkommande af internationella öfverenskommelser beträffande kemisk jordanalys. H. E. Vesterbro, en stadsdel i Köpenhamn (se d. o., sp. 653). Westerburg [-borg], kretsstad i preussiska prov. Hessen-Nassau på Westerwalds sydvästra sluttning. 1,428 inv. (1905). Slott, tillhörigt grefvarna af Leiningen-W. Se Leiningen. Westerdahl, Olof, flöjtist, í. 1807 i Nykils socken nära Linköping, d. 8 dec. 1891 i Linköping, hautboist vid Andra lifgrenadjärregementet 1827--74, konserterade i Stockholm och Köpenhamn och fick rykte att vara Sveriges skickligaste flöjtist. Särskildt var hans färdighet i den s. k. dubbeltungan utomordentlig och så mycket märkvärdigare, som han lärde sig denna h. o. h. på egen hand, hvarvid hans kunskap i trumpet-blåsning hjälpte under. -- Hans broder Lars W., f. 1812 i Nykil, d. 1864 i Köpenhamn, anställd som flöjtist vid Första, sedermera vid Andra lif grenad j ärregementet och slutligen (1847-49) vid hofkapellet i Stockholm, var känd för sin färdighet på en mängd olika, delvis kuriösa instrument. Så t. ex. hade han sammansatt ett musikaliskt kvodlibet för Mindre teatern 1846, hvari han själf uppträdde med stycken på violin, flöjt, violoncell, kontrabas, tenorbasun, valthorn, gitarr, tuba, trumpet, kenthorn, kornett, fagott, oboe, klarinett, mandolin, pukor, nyckelharpa, pickola, rörpipa, bockhorn, säckpipa, lergök, cigarrmunstycke, käpp, två tomma näfvar m. m. A. L.* Westerdahl. Fanny Amalia, skådespelerska, f. 21 febr. 1817 i Stockholm, d. där 27 mars 1873, ingick elfvaårig som elev vid k. teatern, där hon erhöll engagemang 1836 och hade sin afskedsrecett 1862. Hon gifte sig 1837 med skådespelaren K. E. Hjortsberg (en son till den berömde Lars Hjortsberg), men skilde sig från honom 1849 och återtog sitt flicknamn. Hon var utrustad med ett behagfullt yttre, en ovanligt vacker och böjlig stämma samt spelade med okonstlad natur och värme. Till hennes mera framstående roller hörde Luise i "Kabal och kärlek"., Johanna af