Montfaucon, Griselda, Amalia i "Röfvarbandet", Hedvig eller banditbruden, och Katarina Månsdotter i "Erik XIV". Hon utförde äfven sångroller (Cendrillon, Papagena, Betli i "Alphyddan" m. m.). Efter sin afgång från scenen medverkade hon t. ex. som Mana Eufrosyna De la Gardie i "Karl XI", hvilken roll hon gaf skarp karakteristik. E. F-t. Wester-Ems. Se Ems. Westergaard [-går]. 1. Niels Ludvig W., dansk orientalist, f. 27 okt. 1815, d. 9 sept. 1878, blef student 1833 och egnade sig åt studiet af de indiska språken, först hemma, 1838 i Bonn under Lassens ledning och 1839 i England. 1844 blef W. professor i indiska språk samt var 1848-49 medlem af den grundlagsstif-tande riksförsamlingen och 1853-65 redaktör af "Historisk tids-skrift". Han blef 1849 medstif tare af och sedan ordf. för Det nordiske literatursamfund. 1868 blef W. hedersdoktor vid Lunds universitet. Redan 1841 utgaf W. ett betydande arbete, Radices linguæ sanscritæ (en ordbok öfver verben i sanskrit), som i hög grad främjat studiet af detta språk, och reste s. å. kring Kap till Indien, hvarifrån han efter ett par år återvände hem genom Persien och Ryssland. Han hemförde en rik samling af indiska och persiska handskrifter, upptäckte kilskriften på Dareios Hystaspes' graf samt tog noggranna kopior af såväl denna som flera andra inskrifter, hvilka ligga till grund för Lassens senare tolkningar. W:s andra större arbete är textupplagan af Zendavesta (1852-54); däremot väntade man förgäfves den utlofvade of v. med anmärkningar samt hans grammatika och ordbok Öfver zendsprå-ket. Han utgaf äfven Bundehesh, liber pehlevicus (1851) och gjorde det första betydelsefulla försöket att tolka den andra (sakiska) arten af de akemeni-diska kilskrifterna (1845 och 1854). Hans af-handlingar om Zendavestas ålder og hjemstavn, med bidrag til den oldiranske mythologi (1852). Om de œldste tidsrum i den indiske historie (1860, forts. 1867) och Om de indiske kejserhuse f ra det 4. til det 10. aarh. (1867) vittna likaledes om hans lärdom och skarpsinne. -- 2. Harald W., den föregåendes son, dansk statistiker, f. 19 april 1853 i Köpenhamn, tog magisterkonferens i matematik 1874 och statsvetenskaplig examen 1877. Han vann universitetets guldmedalj 1881, och honom tilldelades 1901 den nybildade doktorsgraden i statsvetenskap. 1882 blef han docent och 1886 professor. Sedan s. å. är han meddirektör för sparbanken "Bikuben" och var likaledes från s. å. led. af styrelsen af försäkringsbolaget "Danmark" intill 1904, då han blef led. af försäkrings-rådet. Sedan 1900 är W. medlem af styrelsen för Nationalökonomisk förening. W., som särskildt studerat försäkringsväsen och sociala spörsmål, blef 1885 led. af en viktig arbetarkommitié och 1903 af en kommitté ang. invaliditetsförsäkring. Hans förnämsta arbete är Die lehre von der mortalität und morbilität (1881-82; ny uppl. 1901). Förutom många afh. i utländska tidskrifter har han författat Lærebog i statistikens teori (1890; öfv. till ty.). Den odåre nationalekonomis opfattelse af det sociala spörgsmaal (1896), Forelæsning över nationalekonomien (1908) och Det 19:e aarhundredes ekonomiske udvikling (1910); samt (tills, med Rubin) Landbefolkningens dödelighed i Fyens stift (1886) och Ägteskabsstatistik paa grundlag af den sociale lagdelning (1890). W. har tagit verksam del i arbetet för den köpenhamnska kyrkosaken (d. v. s. uppförandet af nya kyrkor) och är sedan 1890 ordf. i Kirkefondets forretningsudvalg. Likaså var han led. af "det store kirkelige udvalg" 1903-07 (om folkkyrkans författning). W. är led. af sv. Vet. akad. (1914). 1-2. E. Ebg. Westergren, Johan Adolf, donator, f. 16 mars 1859 i Gäfle, d. 16 aug. 1917, var grosshandlare i Gäfle och testamenterade till denna stad omkr. l.i mill. kr., hvaraf 100.000 kr. till en fond ("Johan och Lotten Westergrens fond") till hjälp och underhåll af tuberkelsjuka och omkr. 900,000 kr. till ett hem för ålderstigna änkor och andra fruntimmer, som lört en hedrande vandel. Vestergren, Jakob Tyko Konrad, botanist, f. 11 dec. 1875 i Bro, Gottland, student i Uppsala 1895, amanuens vid Stockholms högskolas botaniska institut 1901-08, blef filos. licentiat 1909 och adjunkt i biologi och kemi vid Jakobs realskola 1911. Bland W:s utländska resor märkes en botanisk färd för ösels utforskande 1899 (jämte K. Skottsberg och A. Roman). W. är företrädesvis mykolog och har utgett det stora exsickatverket Micromycetes rariores selecti (fask. l-72, 1899 - 1914). Bland hans uppsatser må nämnas Zur kenntnia der vegetation der insel Oesel (1901, tills, med K. Skottsberg), Om den olikformiga snöbetäckningens inflytande på vegetationen i Sarjek-fjällen (1902), Zur pihflora der insel Oesel (1903), Monographte der auf der leguminosen-gattung Bauhinia vorkommenden Uromyces-arten (1905) m. m. W. har redigerat "Svensk botanisk tidskrift" 1908-17 (1908-10 tills, med 0. Rosenberg). C. Lmn. Westergren, (Andreas) Magnus, svenskamerikansk tecknare, f. 2 febr. 1844 i Stockholm, blef 1858 elev vid Fria konsternas akademi, inskrefs 1864 som frivillig i danska armén, blef genom bekantskap med Sven Loven 1869 fäst vid Naturhistoriska riksmuseet som tecknare och kvarstod till 1874, bidragande under denna tid och efteråt med teckningar till flera framstående vetenskapliga verk (af Loven, Bowallius, Smitt, Wallengren m. fl.) tills. omkr. 200 planscher och ett stort antal teckningar. W. reste 1886 med bidrag af "Lars Hiertas minne" till utlandet för att studera fotografiens tjänst vid reproduktion af vetenskapliga af bildningar. Han kom 1888 till Amerika, där han efter 1891 utfört hundratals färglagda planscher till A. Agassiz och andras vetenskapliga arbeten. O. A. L--r. Vesterhavet, danska namnet på Nordsjön (se d. o.). Westerholm, Viktor Axel, finsk målare, f.