4 jan. 1860 i Åbo, d. natten 18-19 nov. 1919, började redan vid 9 års ålder teckna i Konstföreningens ritskola och blef privat elev af T. Wæner-berg, målade 1875 sin första tafla (en gumma i en stuga) och begaf sig 1878 till Düsseldorf, där han studerade vid akademien till 1889. Ett år var han lärare vid ritskolan i Äbo, vistades de följande somrarna på Åland, men vintrarna 1881-86 i Düsseldorf. I Finland slog han fullt igenom med sina Ålandsmotiv, framför allt 1885 med Oktoberdag (Konstföreningens galleri i Helsingfors) och Eckerö postbrygga (galleriet i Vi-borgj. 1886-88 vistades han i hemlandet, därefter två år i Paris, där han tog starkt intryck af det moderna franska friluftsmåleriet. Parisstudierna medförde för honom nya lärdomar och nya sträfvanden, fördjupadt valörstudium samt dristig och fyllig färgbehandling. Under alltjämt fortsatta studier af åländsk och finsk natur vann han sedan allt starkare uppfattning af naturens karaktär jämte ett kraftigt, ibland monumentalt framställningssätt. Från öfver-vägande idylliska motiv - björkhagar, strandpartier - öfvergick han till vidsträckta utsikter öfver berg, dalar, skog och haf i sommar och vinter (Åland, 1909, Åbo museum) och på senare tid till fors- och snömotiv, vinterbilder i aftonsol eller kvällsmörker, stämningar af tungt allvar, ofta af våldsam kraft. Hans motivkrets liksom målningssättet afspeglar tidens utveckling på samma gång som hans egen. Hans olika stadier äro godt företrädda i gallerierna i Helsingfors och Åbo. I sistnämnda stad, där han var bosatt sedan 1890 - oberäknadt studieresor till utlandet och sommarvistelser på Åland eller i östra Finland - verkade han som konstlifvets outtröttlige befrämjare och medelpunkt, dels i egenskap af föreståndare för ritskolan, dels som nitisk medlem af den 1891 bildade konstföreningen och anordnare af dess utställningar och som intendent för stadens konstmuseum, som stod färdigt 1904. Jfr A. Haart-man, "Konstföreningen i Åbo 1891-1916" (1916) samt "Viktor Westerholm" (kort illustrerad monografi 1918). G-gN. Vesterhougs skans [-haugs-]. Se E l ve rum. Westerland [-länt], sedan 1905 hufvudstad på ön Sylt (se d. o.). 2,292 inv. (1905). Bad med omkr. 20,000 kurgäster årligen. Westerlund, Karl Agardh, zoolog, f. 12 jan. 1831 i Berga, nära Kalmar, d. 28 febr. 1908 i Ronneby, blef 1853 student i Uppsala och 1855 i Lund samt där filos. kandidat 1860 och filos. doktor 1862. Han tjänstgjorde som vikarierande lärare i Malmö (1858--59) och Landskrona (1860--62) och var 1862--93 kollega vid Ronneby läroverk. W. inlade stora förtjänster om kännedomen af den palearktiska regionens land- och sötvattenmollusker, förtjänster, som äro att skatta så mycket högre, som han arbetade under mycket ogynnsamma yttre förhållanden. Bland hans många malakozoologiska arbeten må i första rummet nämnas det stora verket: Fauna der in der paläarctischen region... legenden binnenconchylien (9 dir, 1884--90), vidare Sveriges land- och sötvattenmollusker (1865), Exposé critique des mollusques de terre et d'eaudouce de la Suède et de la Norvège (1875, prisbelönt af Vet. soc. i Uppsala), Sveriges, Norges och Danmarks land- och sötvattenmollusker (2 dir, 1871--73) och Land- och sötvattenmollusker insamlade under Vega-expeditionen (1885). Dessutom utgaf han afh. i ornitologi och botanik. W. företog resor i vetenskapligt ändamål i de flesta delar af Sverige och i utlandet. Han var led. af flera vetenskapliga samfund. L-e. Westerlund, Ernst Otto Teodor, läkare, f. 22 okt. 1839 i öregrund, blef student i Uppsala 1858, med. kandidat 1863 och med. licentiat 1867. W. deltog som militärläkare i dansk-tyska kriget 1864 och tillfångatogs vid Als' intagning. Han valdes 1867 till stadsläkare i Enköping samt utnämndes till bataljonsläkare vid Upplands regemente 1870, till regementsläkare vid Lifregemen-tets dragonkår 1888 och var fördelnings-läkare vid Femte arméfördelningen 1895 -1900. För medicinska studier vistades han 1872 i Wien och Paris, där kirurgen J. Péan var hans lärare. 1900 blef han med. hedersdoktor vid Lunds universitet. Till följd af sin omfattande praktik, säkerligen den största någon svensk läkare haft, lämnade han 1886 stadsläkartjänsten i Enköping, men är dock fortfarande bosatt i staden, där ett stort antal sjukhem växt upp i sammanhang med W.s praktik och dit patienter från alla delar af Sverige och äfven från grannländerna strömma för att rådfråga honom. En annan plats för hans verksamhet var därjämte under många somrar Jämtland, hvars sanatorieverksamhet (Storlien, Mörsil, Åre m. fl.) han har i hög grad främjat. Det är särskildt i fråga om neurosernas sjukdomar, som W. anses framstående, och hans styrka ligger både i diagnosen och i behandlingen, som han haft stor förmåga att individualisera. W. är led. af Krigsv. akad. (1900). Westerman, Johan. Se Liljencrantz. Westermann, Franpois Joseph, fransk general, f. 1751 i Molsheim, Elsass, d. 5 april 1794, ingick först vid ett kavalleriregemente och hade sedan en skrifvarsyssla i Hagenau, då han 1790 kastade sig in i den revolutionära rörelsen och blef ifrig anhängare af Danton. Han var med 10 aug. 1792, då konungadömet störtades, utnämndes s. å. till "adjudant-général" och följde i denna egenskap Dumouriez under hans fälttåg i norra Frankrike och Belgien. Han invecklades i åtalet med anledning af dennes förräderi, men lyckades rättfärdiga sig. Sedermera förde han som brigadgeneral med framgång befäl i Vendée^kriget (se d. o.)r men*