kan är kvar. På kyrkogården finns en dubbelgraf, som sägnen, helt visst med orätt, gjort till prins Buris och Liden Kirstens hvilorum. E. Ebg. Westfalen. 1. Provins i tyska fristaten Preussen, begränsad i n. och n. v. af Hannover och Nederländerna, i s. v. af Rhenprovinsen och i s. och s. ö. af Hessen. 20,222 kvkm. 4,125,096 inv. (1910). Prov. fick sitt nuv. omfång på Wienkongressen 1814--15. De äldsta preussiska delarna äro de 1609 med Jülich-Kleveska arfvet till Brandenburg komna grefskapen Mark och Ravensberg. Genom Westfaliska freden 1648 förenades därmed som furstendöme stiftet Minden. Genom köp tillkommo grefsk. Tecklenburg och Limburg, genom arf grefsk. Lingen, genom riksdeputationshufvudbeslutet 1803 stiften Münster och Paderborn som furstendömen samt furstendömet Korvey. Till dessa landsdelar, som 1807--13 voro förenade dels med konungariket Westfalen (se nedan), dels med storhertigdömet Berg, lades 1815 hertigdömet Westfalen, furstendömet Siegen, grefsk. Wittgenstein, fria riksstaden Dortmund samt flera mediatiserade riksständer i den forna Westfaliska kretsen. Invånarna tala en nedertysk munart. Protestanter och katoliker väga ungefär jämnt mot hvarandra, dock med en ringa öfvervikt för de senare; något öfver 20,000 pers. äro judar. Folktätheten är 204 inv. pr kvkm., näst Rhenprovinsens den största i Preussen. W. är i sina sydliga delar fylldt af de renska skifferbergens sönderstyckade platåer, medan i n. ö. Weserbergen ge höjdkaraktär åt landskapet. Däremellan skjuter in den s. k. westfaliska låglandsbukten, en fortsättning af det nederländska slättlandet. De högst belägna delarna ligga längst i s. Där skär sig Ruhr en djup dalfåra i platålandet; den sydligare delen bär namnet Sauerland, och där finns i ö. på den s. k. Winterbergplatån prov:s högsta punkt, Astenberg (830 m.). Denna platå förenas med Westerwald på sydöstra gränsen genom Rothaar- l. Rotlagergebirge (Ederkopf, 694 m.). På norra sidan af Ruhr faller med kala, branta sluttningar mot dalgången Haarstrangs ås, som emellertid i n. långsamt öfvergår i slättlandet kring Lippe, det s. k. Hellweg. Den westfaliska låglandsbukten afbrytes i v. af några enstaka grupper kullar (n. v. om Münster 158 m.), men är eljest en mot n. v. jämnt lutande slätt, hvars högsta delar i ö. ligga endast 130 m. ö. h. Där upprinna Ems och Lippe. W. är deladt mellan Rhens, Ems' och Wesers flodområden. Rhen själf berör ej prov., men bifloderna Ruhr och Lippe äro dess förnämsta vattendrag. Ems är den stora hufvudådran i slättlandet kring Münster; Weser skär det nordöstligaste hörnet af prov. och genombryter Weserbergen i ett smalt pass, kalladt Westfaliska porten. Sammanlagda längden af naturliga vattenvägar är 383 km. Den 1899 färdigbyggda Dortmund--Ems-kanalen förbinder Rhen och Ems med hvarandra. -- Klimatet är mildt utom på de sydligare platåerna. Låglandsbukten lämnar tillträde för fuktiga vindar, i följd hvaraf nederbörden når ett ganska afsevärdt belopp, i s. af ända till 1,000 mm. om året. -- Af näringsgrenar är jordbruket förhärskande i n., under det att den sydvästra delen är helt industrialiserad; där ligger i Ruhrdalen Tysklands förnämsta industridistrikt. Af hela prov:s areal upptar åkermarken 42,4 proc., ängsmark och beten 18,3 proc., skogsmark 27,9 proc. Jordens bördighet är mycket olika; minst fruktbara äro norra och nordöstra delarna. Småbruk äro talrika i W., storgodsen ha haft mindre omfattning där än i andra delar af Preussen. Mest odlas råg, hafre och potatis. Ej heller sockerbetsodlingen är obetydlig, äfvenså odlingen af hampa och lin. Af kreatursafvel är uppfödning af hästar betydande i n. (stuteri i Warendorf), svinafveln är viktig i låglandet (westfaliska skinkor); däremot har fårskötseln gått ständigt tillbaka. Bergverksdriften är betydande. I främsta rummet komma stenkolen; Ruhrbäckenet eger Tysklands viktigaste stenkolsfält. Men äfven på malmer är W. rikt; det lämnar det mesta järnet i riket näst Rhenprovinsen, den mesta kopparn näst Sachsen och den största mängden svafvelkis. Zinkproduktionen är ansenlig och har hittills stått efter endast den i Rhenprovinsen och Schlesien. Därjämte brytas bly-, nickel- och antimonmalm, flera slags byggnadssten, gips, marmor och skiffer. Mineralkällor förekomma vid Oeynhausen, Driburg, Lippspringe m. fl. st. I samband med den rikliga förekomsten af malmer och stenkol står den storartade metallindustrien; särskildt är gifvetvis järn- och ståltillverkningen ansenlig, den har sina hufvudcentra i Bochum, Dortmund, Iserlohn, Altena och Siegen. Tillverkning af mässings- och bronsvaror bedrifves i Iserlohn och Altena, af tennvaror i Lüdenscheid o. s. v. Bland textilindustrier har linnetillverkningen gamla anor (sedan 1300-talet) och är alltjämt betydande, särskildt kring Herford, Warendorf och Bielefeld; på den sistnämnda orten ha tillverkats äfven juteväfnader. Bomullsindustri förekommer i de västliga delarna (v. om Münster). Andra industrier äro tillverkning af papper, glas, läder och garfämnen. -- För den lärda bildningen är sörjdt genom Westfälische Wilhelmsuniversität i Münster. Utom ett flertal gymnasier, seminarier m. m. eger W. äfven högre och lägre landtbruksskolor, bergsskolor af skiftande art samt andra fackskolor. -- I administrativt hänseende är W. indeladt i 3 regeringsområden: Münster med 11, Minden med 11 och Arnsberg med 22 kretsar. Provinsregeringens säte är Münster. Romersk-katolska kyrkan har biskopar i Münster och Paderborn, hvilkas stift sträcka sig äfven in i Rhenprovinsen och Sachsen. -- W. kallades sedan senare hälften af 700-talet västra delen af det gamla, af Karl den store med frankiska riket införlifvade hertigdömet Sachsen omkring Ruhr, Lippe och öfre Ems, i motsats till Engern och Ostfalen, hvilka lågo omkring Weser och sträckte sig till Elbe. Vid hertigdömet Sachsens upplösning efter Henrik Lejonets aktsförklaring 1180 gick namnet Ostfalen förloradt, men namnet W. bibehöll sig för området kring Ruhr och Lippe och omfattade senare äfven Sauerland vid Sieg. Ärkebiskopen af Köln erhöll Sauerland och några andra delar af W. och fick af Fredrik Barbarossa titeln hertig af W. och Engern; dock íunnos inom det nya hertigdömet flera själfständiga områden. Hertigdömet hörde senare till Neder-renska kretsen. Dess