utbildning af en topisk lillhjärnsdiagnostik. För sina epokgörande arbeten öfver vestibularapparaten erhöll Bárány 1914 års medicinska Nobel-pris. Utvecklingen af undersökningsmetoden har medfört en motsvarande förbättring af diagnostik och behandling af sjukdomar i vestibularapparaten. En nyss inträdd (manifest), en äldre (latent) förstöring af vestibularapparaten, ett blottläggande af en båggång m. m. äro tillstånd, som numera med stor säkerhet diagnostiseras, och den behandling, som härigenom i tid kan användas, har i högsta grad förbättrat utsikterna för många sjuka. G.Hgn. Vest?gia terrrent. lat., "spåren (efter förolyckade föregångare) afskräcka", ett ofta anfördt uttryck ur Horatius' epistel I, l, v. 74, hvarest det hänsyftas på Æsopus' 246:e fabel om räfven och lejonet, till hvars kula alla spår ledde, men inga därifrån. West?n. en ansedd Stockholmssläkt, härstammande från soldaten Jan Jansson Brän-nare (d. 1744), som slutligen var bosatt i Västerås. Hans två söner antogo efter staden namnet W. Den yngre var sonlös, men den äldre, J o-han W. (se W. 1), hade flera söner, och från fyra af dem, liksom han själf garfvare i Stockholm, delade sig släkten i fyra ännu lefvande hufvud-grenar. En af dessa grenar, som härstammar från Johan W:s sonson Lorens W. (f. 1787, d. 1846), svensk generalkonsul och chargé d'affaires i Eio de Janeiro, fortlefver i Brasilien. Se K. Forsstrand. "Storborgare och stadsmajorer" (1918). 1. Johan W., politiker, f. 9 juni 1722 i Västerås, d. 21 okt. 1786 i Stockholm, sattes 1736 i garfvarlära i Stockholm samt blef 1748 mästare i yrket och sedermera ålderman. Han var vid riksdagarna 1765-66, 1771-72, 1778 och 1786 led. af borgarståndet samt hade vid de två förstnämnda plats i sekreta utskottet (1765 -66 äfven i Mindre sekreta deputationen. 1771 -72 äfven i protokollsdeputationen) och 1778 i bankoutskottet. Han var en af mösspartiets ledande män med inflytande ej blott i sitt eget stånd, utan äfven bland präster och bönder. Han tillhörde oppositionen mot Gustaf III, som vid revolutionen 1772 fann nödigt att försäkra sig om hans person. \V:s framskjutna ställning och stora anseende belysas af benämningarna "All världens Westin", "Borgarkungen" och "Garf-varkungen". 2. Johan W., den föregåendes son, politiker, f. 14 juli 1751 i Stockholm, d. där 19 aug. 1828, liksom fadern garfvare och slutligen ålderman i yrket, var led. för Stockholm af borgarståndet vid 8 riksdagar (1789-1800, 1810-23; 1800 äfven för Öregrund och 1810 äfven för Söderköping och Södertälje) och därvid ståndets vice talman 1810, 1817-18 och 1823 samt led. af hemliga utskottet (1800) samt af bevillnings- (1810, 1815), stats- (1812) och konstitutions- (1817, 1823) utskotten. Han var fullmäktig 1800-10 i Riksgäldskontoret och 1810-28 i Riksbanken. Mot Gustaf III stod han i opposition. Jämte fäderneyrket idkade W. grosshandel och rederirörelse och hopbragte en betydande förmögenhet. 3. Fredrik W., den föregåendes halfbro-der, målare, f. 22 sept. 1782 i Stockholm, d. där 13 maj 1862, blef redan som tioåring elev vid konstakademien 1793, erhöll 1795 sin första utmärkelse - i ornamentskolan -, studerade under ledning af Masreliez och Pasch och vann flera medaljer, bl. a. guldmedaljen 18C6 för prisämnena Adme-tus och Alceste (motivet hämtadt ur operan "Alceste") och Charité romaine och 1807 för prisämnena Cornelia framvisande sina söner för ett romerskt fruntimmer, som bedt få se hennes juveler och Marins och skytern samt för Adonis och Herakles' död - de båda sistnämnda själf-valda ämnen. S. å. målade han den flygande Amor med bå- Fredrik Wostin Efter ett gen (Nationalmuseum, själf porträtt, deponerad i Finansdepartementet), utställde 1810 Faëton anhåller hos Apollon att få köra solens vagn och 1811 Krönprins Karl Johan hyllas af Minerva och de fria konsterna (lavyr). Han blef 1807 agré vid konstakademien, 1812 led. samt 1815 vice och 1816 ord. professor. Som lärare i teckning vid akademien tjänstgjorde han ända till 1853, som akademiens direktör fungerade han 1828-40. • Han fick titeln hofintendent 1843. - Med aldrig tröttad alstringsförmåga utförde han under sin långa verksamhet ett högst aktnings-bjudande antal målningar, hufvudsakligen allegorier och porträtt jämte en och annan altar-tafla. Till hans tidigare skede och till hans lyckligaste alster höra Dagens stunder, fyra dörr-stycken i Karl Johans sängkammare på Rosers-berg med antikiserande figurer: Aurora, som strör blommor öfver jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd af Aftonrodnaden. Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). Mindre lyckligt utföll allegorien öfver Kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige (utställd 1824. Gripsholm). På Säfstaholm finns De fyra årstiderna presiderade af jordens gudinna (stor figurrik tafla, 1843), på Rosendal Heòe med örnen (1832) och Flora bekransande Linnés byst (1843) och i Stockholms högskola Musiken, föreställd af en grupp af unga flickor. Han försökte sig med svenska historiska kompositioner (Olof Skötkonungs dop, Lutherska lärans antagande). Bland religiösa motiv äro Skapelsens första dag, Den heliga familjen m. fl. Altartaflor af W. finnas i Stockholm i Kungs-holms och Jakobs kyrkor (Kristi uppståndelse, 1825, och Kristi förklaring, 1828, en replik i Åbo domkyrka), andra i Söderhamn (Kristus i örtagården), i Uddevalla (Kristus välsignar barnen), i Karlshamn (Kristi begrafning). Bland större figurkompositioner märkas Afskedet mellan bröderna W rang el, "en gruppbild i naturlig storlek, som under sin glaíta yta gömmer på verklig känsla" (på Ovesholm i Skåne), Wachtmeisterska familjetaflan på Johannishus, Bernadotteska familjegruppen (Karl XIV Johan med barn och barnbarn, börjad 1832, Gripsholm) och Drott-