79 Westmitteldeutsch-Westphal minsterkonfessionen, som i 31 artiklar i klart och kraftigt språk sammanfattade den väsentligen skotska kalvinismen i moderat anda. "Confession of faith" (den vanliga beteckningen) antogs af parlamentet 1648 och har blifvit alla presbyterianska kyrkors enhetsbekännelse; genom den kom skotsk uppfattning att i mycket bestämma anglo-ameri-kansk kristendom. Föga mindre betydande blefvo de båda af synoden utarbetade Larger och Shorter catechism 1647, den senare trots sin logiskt stränga anläggning liffull och folklig. De antogos ock af parlamentet 1648. Med sin ädla fromhetsanda ha de länge öfvat stort inflytande i skilda engelska läger. - Svåraste punkten för synoden var kyrkoorganisationen, på grund af den växande motsättningen mot Cromwells independentism. Redan 1644 hade Propositions concerning Church government framlagts, 1645 kompletterade med "Practical directory for church government", som häfdade den presbyterianska kyrkoformens gudomliga rätt. Med afvisande af sistnämnda sats vann synodens förslag parlamentets bifall genom Form of government 1647 -48, biskopsämbetet af skaffades officiellt, och det påbjöds, att alla församlingar i riket skulle ordnas presbyterianskt. Så syntes synoden ha nått sitt mål; den presbyterianska kyrkan var Englands lagliga statskyrka. Men Cromwells fulla seger störtade inom kort nästan hela dess verk i England öfver ända; dess arbete efter 1648 blef utan resultat, och efter sin l,163:e (febr. 1649) sammankomst upplöstes synoden utan något formellt beslut (en sista sammankomst hölls 1653). Alla de af synoden uppsatta dokumenten, "Directory", "Confessio", "Catechisms", "Form" och en metrisk version af psalmerna för kyrkobruk, godkändes däremot af Skottlands generalförsamling och parlament, med uppoffring af Skottlands egna reformatoriska dokument, och egde där bestånd. Westmin-sterdokumenten ha alltid förblifvit skotska kyrkans och dennas dotterbildningars auktoriserade "standards". Resultaten af synodens arbete fingo sitt verkliga hem och största historiska räckvidd i Skottland. Dokumenten finnas i Schaff, "Creeds of chri-stendom", III (1878), och E. F. K. Muller, "Be-kenntnisschriften der reformierten kirche" (1903). Litt.: A. F. Mitehell. "The Westminsterassembly" (2:a uppl. 1897; den grundligaste kännaren, har ock utgett en rad dokumentsamlingar), W. Bewerid-ge, "Short history of the Westminster assembly" (1904), W. A. Shaw, "History of the english church during the civil war" (2 vol., 1900), G. B. Tatham, "The puritans in power" (1913), och Hj. Holmquist, "Engelsk högkyrka, lågkyrka, frikyrka" (1916). Hj. H-t. Westmitteldeutsch [-döjtj], ty. Se F o r n h ö g-ty ska. Westmoreland Oe^mokmd], baron af. Se C l i f-f or d, sp. 441. Westmorland [ωe'smələnd], grefskap i nordvästra England, omges af Cumberland, Lancashire, York och Durham och når med en liten flik ned till hafvet vid Morecambe bay. 2,027 kvkm. W. är till största delen ett vildt berglandskap med långsträckta kala höjder, ett hedarnas och betesmarkernas land. Västra delen uppfylles af Cumbriska bergen (högsta topp: Helvellyn 950 m.), östra delen af den lägre Penninska bergryggen. Mellan de nämnda bergen ligger Edens dalgång, det lägsta och fruktbaraste området i grefskapet. Ett karaktärsdrag för Cumbriska bergen äro de smala, natursköna dalgångarna, ofta uppfyllda af sjöar (tarns). De största af dessa äro Windermere (se d. o.) på gränsen mot Lancashire, Ullswater (se d. o.) på gränsen mot Cumberland samt Grasmere och Haweswater. Den enda segelbara floden är Kent, som faller ut i Morecambe bay. Klimatet är efter bredden mildt, men mycket fuktigt, i synnerhet i Cumbriska bergen, där man mätt ända till 3,500 mm. årlig nederbörd. Regnmängden aftar dock mot ö. Till följd af nämnda karaktärsdrag kan åkerbruket inta endast en underordnad plats i näringslifvet, endast 690 kvkm. af totalarealen är åker. Mest odlas hafre. Däremot är både får-, svin-, häst- och nötkreatursafveln betydande. Bergshandteringen ger grafit, marmor och skiffer, och något kol, järn och bly finns. Industrien är föga utvecklad; viktigast är ylleindustrien i en eller annan form, papperstillverkningen torde ha goda framtidsmöjligheter. Befolkningen har visat tendens att minskas, 1891 utgjorde den ännu 66,098 pers., men 1911 63,575. Hufvudstad är Appleby vid Eden (1,736 inv. 1911). Största staden är Kendal vid Kent (14,033 inv. 1911). A. N-d. Westmorland [ωe'smələnd], earler af. Se Fane och Neville, sp. 875. Vestnes, norskt härad, omfattande V. och Fiksdal socken af V. pastorat på sydsidan af den yttre Romsdals fjord s. om Molde. 158,31 kvkm. med 2,681 inv. (1918). Jordbruksdistrikt. Naturskönt. K. G. G. Veston [-å7], fr., kavaj. Weston [Wstn], sir ß i c h a r d, från 1633 earl af Portland, engelsk statsman, f. 1577, d. 13 mars 1635, blef 1601 led. af parlamentet, erhöll knightvärdighet 1603 samt sändes 1620 och 1622 af Jakob I i diplomatisk mission till Eruxelles för att söka rädda Pfalz åt Jakobs mag, kurfurst Fredrik. W. blef 1621 skattkammarkansler och 1628 riksskattmästare (lord high treasurer) samt upphöjdes 1628 till baron W. och 1633 till earl af Portland. Han var i hemlighet katolik och motarbetade dels därför, dels af sparsamhetsskäl och motvilja mot att begära bevillningar af parlamentet all mot Spanien riktad krigspolitik. W., som efter Buckinghams död 1628 var Karl I:s förnämste rådgifvare, genomdref fredsslutet med Spanien 1630 och motarbetade allt stöd åt Gustaf II Adolf. Han var en skicklig ämbetsman, men hans statskonst gick förnämligast ut på att genom för-halning för stunden undvika svårigheterna. V. S-g. Westonelementet [Wstn-]. fy s., konstrueradt 1892 af nordamerikanske ingenjören Frederick Weston. Se Gal va ni sk t element, sp. 668. Weston-super-mare [ωe'stn sjōpə (l. sōpə) mäə'], stad och badort i engelska grefsk. Somerset, vid Bristolkanalen, 20 km. s. v. om Bristol. 23,235 inv. (1911). Tillverkning af lergods. Staden, hvilken delvis är uppförd på sluttningen af en höjd, som ger densamma skydd mot östliga vindar, är af modern uppkomst och har vunnit sin betydelse genom sin lämplighet som badort. A. N-d. Westphal, Joachim, en af den lutherska reformationskyrkans stridbaraste teologer, f. 1510