91 Vesunna-Vesuvius 92 okt. 1901 i Visby, blef student i Uppsala 1841, prästvigdes 1846, blef s. å. lärare i naturalhistoria vid seminariet i Visby, var 1854-89 adjunkt vid allm. läroverket och sedan 1863 fängelsepredikant i samma stad. Han fick 1853 i uppdrag af Vet. akad. att undersöka Gottlands flora. Han ledde anläggningen af den botaniska trädgård, som sällskapet D. B. V. ("De badande vännerna") i Visby satte i verket 1855., var ordf. i trädgårdens styrelse 1870-95 och deltog på flerfaldigt sätt i Visby stads förskönande. C. Lmn. Vesunna, stad. SePérigueux. Vesuvi?n (efter en af fyndorterna, Vesuvius) 1. Idokr?s (af grek. idera, utseende, och kr asis blandning, med afseende på mineralets likhet till kristallform och sammansättning med många andra mineral, af hvilka det är liksom en blandning), miner., ett i kvadratiska systemet kristalliserande silikat af granatens sammansättning, till färgen grönt, med nyanser åt brunt eller blått. Mineralet träffas företrädesvis i kalksten, i Sverige vid Gökum (i Uppland), Falun, Lindbo (i Västmanland) , i Finland vid Frugård (frugårdit), i Norge i Telemarken (en blågrön varietet, kallad c y p r i n). F. ö. har det anträffats på flera ställen, t. ex. vid Vilui i Sibirien (vilu?t). Vackra kristaller finnas i Sommablocken på Vesuvius. Om varieteten manganvesuviansed. o. P.T.C.* Vesuv?n, detsamma som bismarckbrunt. Se Färg (där genom tryckfel står v e s u v i a n) och T j är f är ger. sp. 229. Vesuvius (it. Vesuvid), den enda ännu verksamma vulkanen på Europas fastland, ligger isoleradt vid östra stranden af Neapel-bukten midt i en trakt, som under mer än två årtusenden varit tätt bebodd af civiliserade människor. Ej underligt då, om V. tjänat som förebild för den allmänna populära uppfattningen af en vulkan; dess historia har lämnat en stor del af det material. Fig. 1. Vesuvius sedd nattetid (år 1868). T. v. Monte Somma. hvarpå geologiska teorier om vulkanisk verksamhet uppbyggts, och den har gett sitt namn åt en särskild art af vulkaner, hvilkas verksamhet förnyas under ej alltför svårartade former efter en period af lugn ("V.-typen"). V. har två toppar (vidstå-ende fig. l och vid art. Neapel kartan öfver stadens omgifning samt fig. l å illustrationssidan). Norra toppen, Monte Somma, är en halfcirkelformig vall, återstoden af en förhistorisk krater, som varit mycket högre än den nuv. vulkanen. Dess högsta punkt är Punta Nasone, 1,137 m. ö. h. På ett utsprång af denna vall ligger på 676 m. höjd ett meteorologiskt observatorium, där bl. a. Palmieri under en lång tid gjort iakttagelser öfver de vulkaniska företeelserna på platsen. S. om Monte Somma och skild från detsamma genom den väldiga, halfcirkelformiga klyftan Atrio del Gavallo reser sig den nuv. eruptionskäglan. Dess form är regelbundet konisk, dess höjd växlar tid efter annan med mer än 100 m. alltefter eruptionernas förlopp. 1845 utgjorde den 1,189 m., men 1868 1,297 m., minskades genom eruptionen 1872 för att senare åter ökas, så att den kort före utbrottet 1906 angafs som omkr. 1,330 m., men efteråt vid den högsta af de nybildade kratrarna uppgick till endast 1,250 m. Basen utgör omkr. 16 km. Lutningen af själfva könen är 30-35°. Fig. 2. Vesuvius' nuv. eruptionskäglas krater (år 1822). Den nuv. kraterns insida (jfr fig. 2) är brant, men lägger dock ej alltför svåra hinder för en nedstìg-ning, ehuru lutningen flerstädes är 40° och mera; tre lodräta afsatser (den högsta 10 m. hög) måste passeras, innan man på ett djup af 325 m. från randen når kraterbottnen. I dess midt befinner sig en 65 m. djup tratt, i hvilken vulkanröret utmynnar. Monte Somma stupar nästan lodrätt ned i Atrio del Cavallo, men sluttar långsamt mot slätten i v. Till observatoriet utgick af gammalt en god farväg från Resina. och denna förlängdes 1880 medelst en 900 m. lång linbana till foten af eruptionskäglan. En elektrisk bana förbinder sedan 1903 denna bana med Pugliana, Resina och Portici. Ringbanan rundt Y. blef färdig 1904. Vid bergets sluttningar och fot - vulkanisk mark är alltid fruktbar - bo nu öfver 80,000 människor; det omges af en krans af städer, de betydelsefullare vid hafvet, såsom Portici, Resina, Torre del Greco och Torre Annunziata. Till ungefär hälften af sin höjd bär V. rik vegetation, toppen är kal. Ett särskildt vulkanologiskt institut för forskningar af bergets verksamhet har varit i gång sedan 1914 i Neapel. - Vid början af kristna tidräkningen och många århundraden