Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Westöö, Oskar Anian - Vesunna, stad. Se Périgueux - Vesuvian l. Idokras, miner. - Vesuvin, detsamma som bismarckbrunt. Se Färg och Tjärfärger, sp. 229 - Vesuvius, vulkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Vesunna-Vesuvius
92
okt. 1901 i Visby, blef student i Uppsala 1841,
prästvigdes 1846, blef s. å. lärare i naturalhistoria
vid seminariet i Visby, var 1854-89 adjunkt vid
allm. läroverket och sedan 1863 fängelsepredikant i
samma stad. Han fick 1853 i uppdrag af Vet. akad. att
undersöka Gottlands flora. Han ledde anläggningen af
den botaniska trädgård, som sällskapet D. B. V. ("De
badande vännerna") i Visby satte i verket 1855.,
var ordf. i trädgårdens styrelse 1870-95 och deltog
på flerfaldigt sätt i Visby stads förskönande.
C. Lmn.
Vesunna, stad. SePérigueux.
Vesuvi?n (efter en af fyndorterna, Vesuvius)
1. Idokr?s (af grek. idera, utseende, och kr asis
blandning, med afseende på mineralets likhet till
kristallform och sammansättning med många andra
mineral, af hvilka det är liksom en blandning),
miner., ett i kvadratiska systemet kristalliserande
silikat af granatens sammansättning, till färgen
grönt, med nyanser åt brunt eller blått. Mineralet
träffas företrädesvis i kalksten, i Sverige vid
Gökum (i Uppland), Falun, Lindbo (i Västmanland)
, i Finland vid Frugård (frugårdit), i Norge i
Telemarken (en blågrön varietet, kallad c y p r
i n). F. ö. har det anträffats på flera ställen,
t. ex. vid Vilui i Sibirien (vilu?t). Vackra
kristaller finnas i Sommablocken på Vesuvius. Om
varieteten manganvesuviansed. o. P.T.C.*
Vesuv?n, detsamma som bismarckbrunt. Se Färg (där
genom tryckfel står v e s u v i a n) och T j är f är
ger. sp. 229.
Vesuvius (it. Vesuvid), den enda ännu verksamma
vulkanen på Europas fastland, ligger isoleradt vid
östra stranden af Neapel-bukten midt i en trakt,
som under mer än två årtusenden varit tätt bebodd af
civiliserade människor. Ej underligt då, om V. tjänat
som förebild för den allmänna populära uppfattningen
af en vulkan; dess historia har lämnat en stor del
af det material.
Fig. 1. Vesuvius sedd nattetid (år 1868). T. v. Monte
Somma.
hvarpå geologiska teorier om vulkanisk verksamhet
uppbyggts, och den har gett sitt namn åt en särskild
art af vulkaner, hvilkas verksamhet förnyas under ej
alltför svårartade former efter en period
af lugn ("V.-typen"). V. har två toppar (vidstå-ende
fig. l och vid art. Neapel kartan öfver stadens
omgifning samt fig. l å illustrationssidan). Norra
toppen, Monte Somma, är en halfcirkelformig vall,
återstoden af en förhistorisk krater, som varit
mycket högre än den nuv. vulkanen. Dess högsta punkt
är Punta Nasone, 1,137 m. ö. h. På ett utsprång af
denna vall ligger på 676 m. höjd ett meteorologiskt
observatorium, där bl. a. Palmieri under en lång tid
gjort iakttagelser öfver de vulkaniska företeelserna
på platsen. S. om Monte Somma och skild från detsamma
genom den väldiga, halfcirkelformiga klyftan Atrio
del Gavallo reser sig den nuv. eruptionskäglan. Dess
form är regelbundet konisk, dess höjd växlar tid
efter annan med mer än 100 m. alltefter eruptionernas
förlopp. 1845 utgjorde den 1,189 m., men 1868 1,297
m., minskades genom eruptionen 1872 för att senare
åter ökas, så att den kort före utbrottet 1906 angafs
som omkr. 1,330 m., men efteråt vid den högsta af
de nybildade kratrarna uppgick till endast 1,250
m. Basen utgör omkr. 16 km. Lutningen af själfva
könen är 30-35°.
Fig. 2. Vesuvius’ nuv. eruptionskäglas krater
(år 1822).
Den nuv. kraterns insida (jfr fig. 2) är brant,
men lägger dock ej alltför svåra hinder för en
nedstìg-ning, ehuru lutningen flerstädes är 40° och
mera; tre lodräta afsatser (den högsta 10 m. hög)
måste passeras, innan man på ett djup af 325 m. från
randen når kraterbottnen. I dess midt befinner
sig en 65 m. djup tratt, i hvilken vulkanröret
utmynnar. Monte Somma stupar nästan lodrätt ned i
Atrio del Cavallo, men sluttar långsamt mot slätten i
v. Till observatoriet utgick af gammalt en god farväg
från Resina. och denna förlängdes 1880 medelst en 900
m. lång linbana till foten af eruptionskäglan. En
elektrisk bana förbinder sedan 1903 denna bana
med Pugliana, Resina och Portici. Ringbanan rundt
Y. blef färdig 1904. Vid bergets sluttningar och fot
- vulkanisk mark är alltid fruktbar - bo nu öfver
80,000 människor; det omges af en krans af städer,
de betydelsefullare vid hafvet, såsom Portici,
Resina, Torre del Greco och Torre Annunziata. Till
ungefär hälften af sin höjd bär V. rik vegetation,
toppen är kal. Ett särskildt vulkanologiskt institut
för forskningar af bergets verksamhet har varit i
gång sedan 1914 i Neapel. - Vid början af kristna
tidräkningen och många århundraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
