93 Veszprem-Vetande 94 förut voro inga eruptioner kända, och bergets vulkaniska natur var kanske ej anad af dem. som anlade sina vingårdar längs dess sluttningar samt byggde sina städer och byar vid dess fot. Den gamle geografen Strabon från tiden vid Kristi födelse afslöjade emellertid bergets sannolika vulkaniska ursprung och riktade uppmärksamheten på dess aska och tydligen brända klippor. Från hans berättelse och andra häntydningar hos klassiska författare inhämta vi. att i l:a årh. e. Kr. och sannolikt under århundraden förut bergets sidor varit rikt odlade, men att närmare toppen vegetationen ej dolde den lösa aska. hvilken ännu kvarlåg som ett vittne om platsens vulkaniska natur. Efter århundradens hvila började den vulkaniska verksamheten omkr. 63 e. Kr. åter ge sig till känna genom en följd jordbäfningar, som försatte hela Kampanien i oro. under de följande 16 åren skadade en mängd städer och slutade med en katastrof, hvilken framstår som en af de största naturolyckorna i mänsklighetens historia - det fruktansvärda utbrottet i aug. 79 e. Kr., då 3 städer förstördes, Herculaneum vid vulkanens sydvästra fot. Pompeji på dess sydöstra sida och Stabiæ mera åt s. ö. på det nuv. Castellamares plats. Det finns intet bevis för, att lava uppkastats under denna eruption, men den stora mängd ånga, vulkanen afgaf, tyckes ha kondenserats i ett ymnigt regn, som blandadt med lätt vulkaniskt stoft gaf upphof till strömmar af slam, som flödade utför sluttningarna och öfversväm-made hus och byar. En sådan slamström begrof Herculaneum. Plinius' utsagor, jämförda med de fakta, som ännu kunna iakttas i trakten, ådagalägga, att detta första kända utbrott af V. tillhör det skede af vulkanisk verksamhet, som fått namnet paroxysmatiskt, när efter en längre eller kortare jämförelsevis lugn period en vulkan hastigt återtar sin energi och den delvis fyllda kratern rensas genom en rad explosioner. Den nuv. stora hufvudkäglan bildades under det första historiska utbrottet år 79. Åtminstone är detta ännu den gängse meningen, om ock på senare tid tvifvel på dess riktighet framkastats. Från medeltiden ega vi meddelanden om några sporadiska utbrott, men på det hela taget synes vulkanen, åtminstone efter 1100-talet, ha genomgått en lugn period; dess sidor kläddes af tät skogsvegetation. Då inträffade 16 dec. 1631 efter en rad jordskalf, som varade i 6 månader och tilltogo i våldsamhet, ett nytt häftigt utbrott, då moln af aska och stenar utslungades hundratals km. samt strömmar af vatten och aska runno of ver slätterna ända till foten af Apenninerna. Lavaströmmar flödade utför bergets sidor och nådde hafvet på 12 eller 13 punkter. Förödelsen kom äfven denna gången så öfverraskande, att 3,000 människor sägas ha omkommit. Efter detta stora utbrott, som rensade kratern, har V. aldrig varit i fullständig hvila. Efter mellantider af några få veckor eller år har vulkanen brutit ut i eruptioner, stundom utkastande endast aska, stoft och pimsten, men vanligen äfven lava. Under 1700-talet inträffade flera förhärjande utbrott; 1794 förstördes Torre del Greco. Svåra eruptioner voro äfven de från 1822 och 1872. Det sista stora utbrottet egde rum 4-11 april 1906. Då förstördes genom askregn staden Ottajano på nordöstra sluttningen, och askregnet sträckte sig ända till Neapel; torghallen där störtade in under tyngden, hvarvid flera personer dödades eller sårades. Gifvetvis ha många vetenskapliga undersökningar anslutits till de senare utbrotten, framför allt till det sistnämnda. Sålunda har massan af utslungadt vulkaniskt material vid detta tillfälle beräknats till 211 mill. kbm., d. v. s. en tärning af 595 m. sida; lavamängderna enbart uppgingo till 5,73 mill. kbm., en tärning af 179 m. sida. Se Phillips, "Vesuvius" (1869), Pal-mieri, "Vesuvio e la sua storia" (1880), Lobley, "Mount Vesuvius" (1889), och Baratta, "II Vesuvio" (1897). A. N-d. Veszprem [vä'sprem]. 1. Komitat i västra Ungern, n. om Balaton-sjön. 3,955 kvkm. Hela sydöstra delen är uppfylld af Bakony-skogen (se d. o.), till hvilken i n. v. ansluter sig ett bördigt, mot Donau lutande slättland. Den under vinkultur befintliga arealen uppgick 1903 till 3,043 har. Dessutom odlas frukt, hvete, råg, korn, majs och potatis, i mindre grad hafre. Skogsarealen var 1903 87,168 har. Befolkningen, 222,024 pers. (1900), utgöres till 83,9 proc. af romersk-katolska ungrare, till 14,3 proc. af protestantiska tyskar. - 2. (Ty. Weissbrunn) Stad i ofvannämnda komitat, vid sydöstra foten af Bakony-skogen, ej långt från Balaton-sjön. 14,100 inv. (1905). Biskopssäte. Vin- och sädesodling, bryggeri och bränneri. Staden är gammal och kallades af romarna Cimbria. Drottningarna af huset Årpád brukade stundom residera där, och ännu i sen tid ha drottningarna af Ungern krönts af biskopen i V. l-2. A. N-d. Wet, D e, holländska målare m. fl. Se D e W et. Veta, socken i Östergötlands län, Vifolka härad. 2,121 har. 958 inv. (1919). V. bildar med Viby ett pastorat i Linköpings stift, Vifolka och Valkebo kontrakt. I kyrkan, särskildt i taket till den nybyggda delen af gamla koret, finnas målningar af betydande konsthistoriskt värde. Vetalapañcavimçatika (sanskr.: Likspökets eller vampyrens 25 berättelser), en indisk samling sagor, som föreställas berättade för konung Vikramaditya af en Vetala, d. v. s. en demon, som tagit sin boning i ett lik. Mycket populära i Indien, ha dessa berättelser liksom Pañcatantra (se d. o.) vandrat och öfversatts till många språk och tillhöra många (asiatiska) folks sagoskatt. Bland recensioner må nämnas en, som i poetisk form fanns införd i Somadevas "Kathasaritsagara" (se d. o.); af öfriga recensioner en i Ksemendra's "Brhatkathamañjari" (i Kavyamala n:r 69, 1901), en utg. af H. Uhle (1881), en af Jibananda Vidyasagara (1888). Bland öfversättningar må framhållas, utom den under Kathasaritsagara anförda af H. Andersson, en tysk af Luber (1875), en engelsk af Burton (1893). K. F. J. Vetande, log., klar och tydlig kunskap med full visshet om objektiv sanning, antingen på grund af logisk evidens (rationellt vetande) eller på grund af erfarenhet (empiriskt vetande). Vetandet har formen af omdömen, hvilkas visshet antingen är omedelbar (vare sig genom själjklar logisk evidens eller genom otvetydigt konstateradt jaktum i erfarenheten) eller medelbar (genom logiska slutledningar från omdömen med omedelbar visshet).