97 Vetenskap 98 Låt vara. att intet individuellt tänkande kan innefatta all vetenskap och att olika verklighetsområden måste vetenskapligt bearbetas från skilda synpunkter och med säregna metoder, så utesluter detta icke, att det vetande, som ì en viss tid faller inom den mänskliga kulturen, borde samarbetas till motsägelselöshet och enhet för att fylla tänkandets helhetskraf. I hvarje tid göra sig därför två riktningar gällande inom det vetenskapliga arbetet, å ena sidan specialiseringen, som på begränsade områden söker tränga verkligheten allt närmare inpå lifvet, å andra sidan generaliseringen, som alltmer söker vidga öfverblickarna och närma sig en enhetlig världsförklaring. Uppgifterna äro i båda hänseendena oändliga, och målet nås aldrig fullständigt. Ingen vetenskap blir därför någonsin färdig. Hvarje tids vetenskapliga forskning betecknar därför endast steg på historiens oändliga väg mot ett mål, som aldrig af den ändliga människan kan fullständigt nås. - Det antydda skiljandet mellan olika vetenskaper har mera framkallats af psykologiska och historiska orsaker, än den varit resultatet af en logisk indelning. Men behofvet att klargöra de olika vetenskapernas särskilda uppgifter och att skaffa en öfversikt öfver tidens vetenskapliga tillgångar har gång på gång framkallat olika försök till en klassifikation af vetenskaperna. Då i antiken de olika vetenskaperna ej utdifferen-tierats ur filosofien, möta oss sådana klassifikatio-ner redan inom den platonska och den aristoteliska filosofien. Den aristoteliska indelningen behärskade medeltiden. Då den moderna naturvetenskapen skjutit sina första kraftiga skott, genomförde Francis Bacon en ny klassifikation, som ännu af d'Alembert i hans berömda inledning till den stora franska encyklopedien föga modifierades. Engelsmannen Jeremias Bentham och franske fysikern A. M. Ampere ha ock utarbetat vetenskapsklassifikatio-ner, som'dock fått föga historiskt inflytande. Af större betydelse har den "vetenskapernas hierarki" varit, som Auguste Gömte (se d. o.) i sin "Cours de philosophie positive" sökte grundlägga och som Herbert Spencer sökt förbättra och fullständiga. Bland nutida liknande försök torde det, som Wundt genomfört, vara det betydelsefullaste. Det mynnar ut i följande schema: Formål vetons] (Een matematil kap. Reala vetenskaper Naturvetenskapen ' ' Geisteswissenschqften' ' Fenomenologiska (fysik, kemi, fysiologi) G-enetiska (klimatologi, geologi, organismernas utvecklingshist.) Systematiska (mineralogi, sy st. botanik o. zoologi o. s. v.) Fenomenologisk Genetisk Systematiska (psykologi) (historia) (sy st. rättsvetenskap, nationalekonomi 0. S. V.) Härtill komm er filosofien med sina < delar. Wundt fattar matematiken som en allmän formvetenskap, hvilken visserligen som hjälpvetenskap står i nära samband med naturvetenskaperna, men äfven till vissa andra vetenskaper (t. ex. nationalekonomien) intar en liknande ställning. Från alla de reala vetenskaperna skiljer den sig därigenom, att den icke såsom dessa är bunden vid i erfarenheten gifna fakta, utan kan operera äfven med talbegrepp, som ej ega motsvarighet i erfarenheten, och med rumsbestämningar, som ej heller tillhöra den för oss gifna verkligheten (t. ex. den fjärde dimensionen). På så sätt intar också filosofien en särställning i Tryckt den 14/3 21 förhållande till alla de öfriga vetenskaperna, i det den icke såsom dessa är bunden vid något visst erfarenhetsområde, utan har en ännu mera universell karaktär än t. o. m. matematiken (se Fil o-sof i). Från naturvetenskaperna skilja sig de s. k. "geisteswissenschaften" (de humanistiska vetenskaperna) därigenom, att de handla om en psykisk, personlig verklighet och att därför i dem värdesynpunkten, som är något för naturen såsom sådan alldeles främmande, blir af principiell betydelse och i samband därmed ändamålskategorien kommer till själfständig användning, ej blott som en ömvändning af förhållandet mellan orsak och verkan. Inom de humanistiska vetenskaperna är psykologien kallad att inta en liknande grundläggande ställning som mekaniken inom naturvetenskaperna. Att detta ännu föga kommit till synes, beror endast därpå, att psykologien ännu såsom vetenskap är så föga utvecklad och därför till större delen inom de ifrågavarande specialvetenskaperna tills vidare måst ersättas af en ovetenskaplig hvardagspsykologi. - Från denna Wundts uppfattning af vetenskapssystemet har särskildt H. Rickert utvecklat en afvikande uppfattning, med hvilken Windelbands åsikt väsentligt öfverensstäm-mer. Enligt denna är grundmotsatsen ej den mellan vetenskapen om fysisk och om psykisk verklighet, utan mellan naturvetenskap och kulturvetenskap. Naturvetenskapen sträívar på alla områden efter generella begrepp och gäller en verklighet, som i enskilda fall upprepar sig på likformigt sätt, - en likformighet, som kan uttryckas i mer eller mindre allmänna naturlagar. Kulturvetenskaperna handla däremot om individuella företeelser såsom sådana, de där blott en gång inträda i verkligheten och just såsom sådana ha sitt intresse. Naturvetenskaperna äro därför "nomothetiska", kulturvetenskaperna däremot "idiografiska". Enligt denna uppfattning är psykologien naturvetenskap och intar ingen grundläggande ställning till de öfriga humanistiska vetenskaperna. Se Bacon, "De dignitate et augmentis scientiarum" (162S), d'Alembert, "Discours préliminaire ("Encyclopédie", 1750), Bentham, "Essai sur la nomenclature et la classi-fication etc." (1829), Ampere, "Essai sur la philosophie des sciences" (1834), Gömte, "Cours de philosophie positive", I (1830), Spencer, "The classification of the sciences" ("Essays", III, 1864), Wundt, "Ueber die eintheilung der wissen-schaften" (i "Philosophische studien". V, 1889), Eickert, "Kulturwissenschaft und naturwissen-cours préliminaire ("Encyclopédie", 1750), Bentham, "Essai sur la comenclature et la classification des arts, de la littérature et des sciences" (1893), H. 0. Lehmann, "Die systematik der wis-senschaften und die stellung der jurisprudenz" (1897), och A. Vannérus, "Vetenskapssystematik" (1907). S-e. 32 b. 4