bortgång torde sällskapets verksamhet, sannolikt under påtryckningen af den ytterliga fara, hvari fäderneslandet sväfvade, någon tid ha minskats eller afstannat, men den outtröttlige Benzelius väckte detsamma till nytt lif. 26 nov. 1719 -- med hvilken dag sällskapets protokoll taga sin början -- sammankallade han nämligen åtskilliga vetenskapsmän, med ett enda undantag universitetsprofessorer, och då konstituerade sig sällskapet ånyo, under namnet Societas literaria Sueciæ ("bokvettsgillet") samt uppgjorde plan för sin verksamhet. Enligt den nybildade societetens stadgar skulle man redogöra för den svenska litteraturen, publicera nyttiga uppfinningar, meddela biografiska uppgifter öfver lärda män etc. Societeten skulle sammanträda hvarje fredagsafton, och hvar tredje månad skulle man offentliggöra ett häfte af dess förhandlingar. Af dessa handlingar, för hvilka "Acta eruditorum lipsiensia" och "Journal des savants" skulle vara mönster och som hade till ändamål att göra Sverige kändt i utlandet, utkom början 1720--29, under titeln "Acta literaria Sueciæ"; de ha sedermera publicerats under olika titlar. Redan i begynnelsen väckte denna tidskrift uppseende och emottogs med välvilja af utlandets lärda sällskap, som också var naturligt, då dess innehåll var af den gedignaste beskaffenhet. Societetens bemödanden hämmades emellertid mycket af brist på medel. Det enda understöd societeten erhöll af regeringen bestod i portofrihet för både in- och utländsk brefväxling samt tillåtelse att upptaga och försälja järnrören till O. Rudbeck d. ä:s vattenledning, hvilka inbragte nära 9,000 dal. kmt. En annan hämmande omständighet var, att societeten, fastän den utgjordes af lika kunskapsrika som verksamma personer, ej kunde till sin förmån utöfva tillräckligt inflytande på regeringen, så länge den befann sig i ett så obetydligt samhälle, som Uppsala då var. För att på något sätt afhjälpa denna olägenhet föreslog Benzelius 18 aug. 1727 -- det sista sammanträde han bevistade -- att välja kanslipresidenten grefve A. Horn till president samt åtskilliga af rikets höga herrar, såsom K. G. Tessin, D. N. von Höpken och O. R. Strömfelt, till medlemmar af societeten. Till följd häraf blef Horn "præses illustris" för societeten 1728. S. å. erhöll också societeten regeringens bekräftelse på sina nya statuter. Enligt dessa skulle den bära namnet Societas regia literaria et scientiarum och titeln på dess offentliggjorda arbeten för framtiden bli "Acta literaria et scientiarum Sueciæ", hvilka borde utkomma en gång om året (hvilket de också gjorde 1730--39). De nya stadgarna föreskrefvo vidare, att societetens arbeten skulle omfatta ej blott litteraturen i allmänhet, utan äfven de matematiska och naturvetenskapliga disciplinerna med deras tillämpning på landets kultur och näringar samt vidare Sveriges geografi, antikviteter och språk. Utom af de redan nämnde ledamöterna bestod societeten vid denna tid af E. Swedenborg, S. Klingenstierna, M. Beronius (teol. adjunkt), J. Malmström (juris professor), D. Kellander (stadsläkare i Göteborg), A. Celsius (astronomie professor), O. Celsius d. ä. (domprost i Uppsala), G. Wallin (bibliotekarie vid universitetet), N. Hasselblom (professor i matematik i Åbo) och B. Vassenius (lektor i matematik i Göteborg). 1742 erhöll societeten kungl. bekräftelse på sina nya stadgar, enligt hvilka densamma fick rättighet att utom sina 24 ord. medlemmar välja några af rikets höga herrar till hedersled. och 12 utlänningar till korresponderande medlemmar. Societetens handlingar skulle utkomma en gång om året under titeln "Acta Societatis regiæ scientiarum upsaliensis" (under hvilken titel de ock utgåfvos 1740--50), men redogörelser för nyutkommen litteratur borde publiceras hvarje månad på svenska och med titeln "Tidningar om the lärdas arbeten". Dessa tidningar upphörde dock s. å. eller 1742. En svår penningbrist föranledde ett längre uppehåll (1751--72) i utgifningen äfven af societetens "Acta". Horn lämnade sin plats som "præses illustris" 1735 och efterträddes af riksrådet grefve G. Bonde; efter honom följde prins Karl 1764. Genom ett frikostigt bidrag från dennes handkassa sattes societeten i stånd att ånyo publicera sina handlingar, som sedan 1773 utgetts under titeln "Nova acta regiæ Societatis scientiarum upsaliensis". Prins Karl (sedermera Karl XIII) fortfor att i mer än ett halft århundrade (till 1818) vara societetens "præses illustris", och till minne däraf slogs en medalj 1815. Platsen som "præses illustris" har sedermera innehafts af kronprins Oskar (1818--44), prins Gustaf (1844--52), prins Oskar 1853--72 och, sedan 1880, af kronprins Gustaf, som numera äfven som konung kvarstår i denna egenskap. Konungen är tillika societetens "beskyddare". Under en längre följd af år hade societeten nödgats kämpa med brydsamma ekonomiska förhållanden, hvilka naturligtvis utöfvat ett hämmande inflytande på dess verksamhet. Så t. ex. hade societeten ej råd att 1730 låta trycka Linnés uppsats om sexualsystemet. Men från den tid, då hertig Karl blef "præses illustris", ha dessa förhållanden förbättrats genom gåfvor af personer, som nitälskat för societetens verksamhet. Bland dess första välgörare i detta afseende voro hofapotekaren F. Ziervogel och bergmästaren J. A. Gyllenhaal, hvilka 1783 till societeten donerade öfver 4,000 rdr specie samt sina egna samlingar af böcker och naturföremål. Gyllenhaal inköpte dessutom ett hus med tillhörande tomt för att därpå uppföra en tidsenlig lokal åt societeten och dess samlingar. Byggnaden fullbordades först 1860. Dittills fick societeten åtnöja sig med endast en flygel samt en liten paviljong på gården, där dess bibliotek förvarades. Andra gifvare ha varit Linnés änka och döttrar, prins öskar (sedermera Oskar I), landshöfding R. von Kræmer, d:r A. F. Regnell och professor K. Thalén samt kollegan E. Forsselius. -- Alltifrån början voro societetens "Acta" författade på latin, tills på 1840-talet äfven franska började användas. Sedan 1860-talet skrifvas bidrag äfven på andra moderna språk. 1860 började societeten utge en "Årsskrift" för uppsatser på svenska, men denna nedlades redan 1861, då Uppsala universitets årsskrift tog sin början. En "Catalogue méthodique" öfver societetens "Acta" och "Nova acta" utgafs af A. Josephson 1889. Alltifrån sin första stiftelse har Vet. soc. utöfvat en särdeles aktningsvärd vetenskaplig verksamhet och tagit initiativ till flera för universitetet och den lärda bildningen viktiga inrättningar. Som exempel därpå kan nämnas, att societeten vidtagit de