133 Veterinärinrättningen i Stockholm-Vetiveriaolja 134 physica scientiæ medicæ, elementa historiæ na-turalis, el. chemiæ et pharmaciæ, el. materiæ medicæ, anatomia equi, ejusdem notæ pulchritu-dinis, pathologiæ generalis pars s. origo morborum, therapia generalis s. indicata, classes, genera et species morborum hominum et animalium mans-vet., clinica s. cura morborum methodus prescri-bendi remedia, materia oeconomica, herbarum varius usus, compendiola pathologiæ practicæ, ex grammatista philosophante pars physica. Efter Hernqvists död (1808) låg undervisningen en tid nere, men anstalten återställdes genom k. br. 12 juli 1810 på sin förra fot; undervisningen kunde fortsättas, emedan Hernqvist testamenterat hela sin kvarlåtenskap till läroanstalten, och S. A. Norling utnämndes 1810 till föreståndare och lektor. I K. M:ts ordning för inrättningen 13 mars 1813 bestämdes, att densamma skulle omfatta "botemedel för hustama djur i allmänhet" och att direktionen skulle utgöras af landshöfdingen i länet, stiftets biskop, lagmannen i Västergötland samt 2 konsistoriales. Sedan veterinärinstitutet i Stockholm blifvit upprättadt 1821. förlorade veterinärinrättningen i Skara i väsentlig grad sin betydelse, särskildt genom bestämmelsen, att legitimation som veterinär kunde förvärfvas endast i Stockholm. 1855 erhöll inrättningen en andre lektor (G. Y. Hofling 1855-89) och 1868 genom enskild donation 1,500 rdr för påbyggnad af elevbyggnaden och af Skaraborgs läns landsting och hushållningssällskap 9,5CÖ rdr för uppförande af en hof beslagssmed ja. Genom K. M:ts beslut 11 okt. 1872 beviljades utexaminerade elever rätt att idka privat veterinärpraktik och att medelst recept från apotek utbekomma härför erforderliga läkemedel, under villkor, "att inträdesfordringarna skärptes och uttryckligare bestämdes", och intill dess en omorganisation af inrättningen kunde genomföras. 1875 års riksdag bestämde, att vid inrättningen skulle utbildas en lägre klass veterinärer, hvarigenom den Hern-qvistska donationen ej komme att kränkas. Inträdesfordringarna sattes till afgångsbetyg från 5:e kl. vid allmänt läroverk^ och på extra stat beviljades ett anslag, upptagande l professor, tillika föreståndare, 2 lektorer, 2 adjunkter och l instruktions-smed. Genom k. br. 4 juni 1886 bestämdes emellertid, att inrättningen skulle upphöra som utbildningsanstalt för veterinärer l juli 1889 samt förändras till hofbeslagsskola och sjukvårdsanstalt för husdjur, och 18 juni 1889 förrättades där den sista veterinärexamen. E- ^– N. Veterinärinrättningen i Stockholm. Se Veterinärhögskolan. Veterinärläkare. Se Svenska veterinär-läkareföreningen och Veterinär. Veterinärläkareföreningen. Se Svenska ve-terinärläkareföreningen. Veterinärmedicinska föreningen. Se Stockholms förenade studentkårer. Veterinær- og landbohöjskolen. Se L a n d t-b r u ks u n d e r v i s n i n g, sp. 1097. Veterinärräd. Medicinalstyrelsens. Se Medicinalstyrelsen. Suppl. Veterinärstipendiater. Se Fältveterinär-kåren. Veterinärsällskap. Se Svenska f al t vete- rinärsällskapet och Svenska vetori-närläkareföreningen. Veterinärtidskrift, Svensk, började utges 1861 under redaktion af professorerna vid Veterinärinstitutet i Stockholm F. Lundberg och J. G. H. Kinberg och benämndes till en början Tidskrift för veterinärer, hästvänner och landthushållare. 1882 öfver-togs redaktionen af professor C. A. Lindqvist, och benämningen ändrades samtidigt till T i d-skrift för veterinärmedicin och husdjursskötsel, som bibehölls till 1896, då namnet ändrades till Svensk veterinär-tidskrift, hvars utgifvare och redaktör sedan dess är professor J. Vennerholm. Tidskriften, som understödes af såväl staten som Svenska veterinär-läkareföreningen, utkommer månadsvis och upptar företrädesvis nyare rön och erfarenheter inom veterinärvetenskapens olika områden och är tilllika organ för Svenska veterinärläkareförenin-gen. E. T. N. Veterinärvetenskap, Se Veterinär. Veth [fet], Pieter Johannes, nederländsk geograf, etnograf och orientalist, f. 2 dec. 1814 i Dordrecht, d. 14 april 1895 i Arnhem, kallades 1838 till lektor i malajiska vid krigsakademien i Breda samt till professor i österländska språk 1841 i Franeker och 1842 i Amsterdam. 1864-85 var han professor vid anstalten för utbildning af tjänstemän för Indien i Leiden. Hans skriftställarverksamhet var tidigt mycket mångsidig; sitt egentliga lifsverk egnade han dock åt Nederländska Indien, of ver hvilket han gjort omfattande, alltjämt värderika studier af såväl geografisk och etnografisk som språklig art. Hans första betydande arbete var Borneo's Westerafdeeling (1854-56). Det arbete, som framför allt bär hans namn till eftervärlden, är Java, geographisch, ethnologìsch, historìsch (1875 -82). V. hade aldrig företagit några omfattande resor, men han egde i sällsynt grad förmågan att vetenskapligt sammanställa och ordna det material, som han förefann. A. N-d. Vetheman. dansk krigare,-var anförare för ett krigiskt brödraskap ("V:s broderskap"), som bildades i Roskilde 1151 för att bekämpa vendernas sjöröfverier och efter hand vann anslutning öfver hela Själíand. I sitt uppträdande påminte detta sällskap i åtskilligt om riddarordnarna; sålunda sändes kristna fångar, som föllo i dess händer, till sina hemorter utan lösepenning och försågos t. o. m. med kläder. Ehuru dess flotta aldrig uppgick till mera än 22 skepp, eröfrade den efter hand 82 vendiska fartyg. Äfven under Valdemar I gjorde V. 1159-74 god nytta på tågen mot venderna, i synnerhet som spejare. E. Ebg. Wetherell [>e'thør8l], Elizabeth, pseudonym för den amerikanska författarinnan S. Warner. Vetil (fi. Ve'teli), socken i Vasa län, Finland, Gamlakarleby domsaga, Pedersöre härad, pastorat af l:a kl., Gamlakarleby kontrakt, Åbo ärkestift. 252 kvkm. 4,357 inv. (1918), finsktalande. O. E-n. Vetiv?riaolja (Andropogonolja), kem. tekn., flyktig olja. hörande till de s. k. gräs-í