Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetiveriaolja (Adropogonolja), kem. tekn. - Vetiveriarot, radix vetiveriæ, Khus-khus, farm. - Vetlanda. Se Hvetlanda - Vetlefjorden. Se Balestrand - Vetlesen, Hans Jörgen - Wetlesen, Vilhelm Laurits - Veto (lat., "jag förbjuder") - Vetoakten. Se Chalmers, Th., sp. 24 - Vetostriden. Se Norge, sp. 1431 - Vetranic, Mavro (Cavcic) - Vetranio, en ålderstigen romersk infanterigeneral - Vetriolo, badanstalt. Se Levico - Vettas-joki, kronopark - Vette, jaktv. - Wette, W. M. L. de. Se De Wette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Vetiveriarot-Wette
136
oljorna (se d. o.). Beredes genom destillation
af rotstocken af Andropogon squarrosus (jfr
Vetiveriarot), som är inhemsk i östindien. V. är
tjockflytande, grönfärgad, af mycket hög kokpunkt
och i öfrigt ej olik sandelträolja. Den har angenäm
och ihållande viollukt, hvarför den ofta används
vid parfymtillverkning. K. A. V-g.
Vetiveriarot, radix vetiveriœ, Khus-khus, farm.,
kallas de hvitgråa, smala, vågiga, flerböjda,
vanligen hoptrasslade, svagt knutiga rotstockarna af
Andropogon squarrosus, som har stark aromatisk lukt,
något erinrande om rosenlukt, blandad med patschuli,
samt värmande, kryddartad och något bitter smak. Detta
välluktande gräs skiljer sig genom små mjuka taggar
från samarterna. Det förekommer i Östindien, där
man af rotstockarna flätar fönsterskärmar, hvilka
bestänkas med vatten och sålunda genom afdunstningen
sprida på en gång svalka och vällukt. I medicinen
har "khus-khus" användts som svettdrifvande och
"omstämmande" medel. Jfr Ivarancusarot och V et i
ver i aol j a. O. T. S. (C. G. S.)
Vetlanda. Se Hvetlanda.
Vetlefjorden. Se Balestrand.
Vetlesen, Hans Jörgen, norsk läkare, f. 8 mars 1852 i
Porsgrund, med. doktor 1888, var 1889-94 öfverläkare
vid Modum bad och är sedan 1895 öfverläkare vid
Kristiania kommuns sjukhus. - Hans broder T h om V.,
tidningsman, f. 13 juli 1856 i Porsgrund, filos.
kandidat 1876, utgaf 1886 och 1893 "Krydseren" och
1888-89 veckoskriften "Peer Gynt".
Wetlesen, Vilhelm Laurits, norsk målare, f. 28
nov. 1871 i Sandefjord, fick sina konstnärliga
intryck hufvudsakligen under studier i Köpenhamn
och senare under besök i Italien. Han hämtade
därefter sina motiv från Norge. Bland hans arbeten
äro Utanför paradismuren (1898), Småflickor vid sitt
arbete, Vid spisen, m. fl. samt norska landskap och
stämningar. W. är representerad i nationalgalleriet
i Kristiania. G-g N.
Veto (lat., "jag förbjuder"), ett uttryck, som
begagnades hos romarna för att beteckna den makt
tribuni plebis (se T r i b u n) hade att förbjuda
speciella ämbétsåtgärder, riktade mot enskilda, att
upphäfva giltigheten och förekomma verkställigheten
af offentlig myndighets förvaltningsföreskrifter,
ja att med samma verkan inskrida mot senatsbeslut och
beslut af komitierna, ej mindre comitia tributa, som
leddes af tribu-nerna, än comitia centuriata. Denna
makt öfver-flyttades med kejsardömet på romerske
kejsaren. Uttrycket har sedermera upptagits
som teknisk term för den enligt efterromersk
statsrätt vissa myndigheter tillkommande rätten
att fullständigt (absolut veto) eller till en tid
(suspensivt veto) göra kraftlösa annan myndighets
beslut. I främsta rummet används det om sådan rätt
för regering gentemot folkrepresentation (se härom
Sanktion). Då folkrepresentationen är delad på två
eller (såsom på ståndsförfattningens tid) på flera
afdelningar, ha eller hade också dessa vetorätt mot
hvarandra, i senare fallet vanligen deras majoritet
mot minoriteten, men stundom också hvar och en mot
de of riga. Suspsnsiv är här vetorätten, när de
stridiga besluten underställas gemensam omröstning
(se Omröstning,
sp. 707 ff.) eller referendum (se d. o.,
sp. 1168). Drifven in absurdum framträdde minoritets
vetorätt inom en riksförsamling i det polska
liberum veto (se d. o.). - Som ett slags vetorätt
kan ock anses den vissa förvaltande myndigheter
tillkommande befogenheten att kassera underordnade
eller kommunala myndigheters beslut. - I de moderna
förbundsstaterna kan i vissa frågor sär-staternas
majoritet eller en minoritet eller hvar och en af
dem (t. ex. i Nordamerikanska unionen) eller en
enda särstat (i Tyska riket före 1918 Preussen
i förbundsrådet) ha vetorätt mot de öfriga. -
Om lokalt 1. kommunalt veto se Lokalt vet o.
S. B.
Vetoakten. Se Chalmers, T h., sp. 24.
Vetostriden. Se Norge, sp. 1431.
Ve’tranic [-nitj], Mavro (Cavcic), kroatisk
skald, f. 1482 i Ragusa, d. 1576, uppfostrades i
benediktinklostret på ön Lakroma, flydde 151? till
Italien och blef 1527 abbot i benediktinklostret på ön
Meleda och drog sig sedan undan som eremit till den
lilla ön San Andreas de Pelago utanför Ragusa. Hans
beskrifvande dikt Remeta (Eremiten) är en poetisk
s j älf biografi med stämningsfulla, realistiska
naturmålningar. I många af sina reflexionsdikter röjde
han lifligt, vaket intresse för de dåtida politiska
förhållandena, särskildt den turkiska frågan, som
för Dubrovnik (Ragusa) var mycket viktig, och i ett
lofkväde of ver sultanen klandrade han de kristna
nationernas söndring. Förutom både andliga sånger och
uppsluppna karnevalsvisor skref han den allegoriska
lärodikten Pelegrin om det mänskliga sträfvandet
efter sanning och lycka samt 4 kyrkliga dramer,’
Hekuba, Cista Suzana, üskrsnutje Izusovo (Jesu
uppståndelse) och Posveteliste Abramovo (Abrahams
offer), delvis efter italienska förebilder, af hvilka
särskildt det sistnämnda utmärkes genom varm känsla
och ett folkligt språk. Hans skrifter äro intagna
i "Stari pisci hrvatski", bd 3-4 (1871). Jfr "Vid
Adrias stränder" (i A. Jensens "Från Balkan", 1916).
A-d J.
Vetra’niö. en ålderstigen romersk infanterigeneral
(magister peditum), som af legionerna vid Donau l mars
350 e. Kr. utropades till motkejsare mot Konstantins
II. Han erkändes som dennes med-regent, emedan han
lofvat bekämpa usurpatorn Magnentius. Emellertid
slöt V. i stället fred med denne, men undarkastade
sig dock Konstantins vid ett möte 25 dec. 350
e. Kr. Därför fick V. riklig belöning och lefde
som enskild man i Brussa till sin död 357 e. Kr.
J- C.
Vetriolo |"-triå’lå], badanstalt. Se Levico.
Vettas-joki, kronopark i Jukkasjärvi, Gällivare och
Ängeså revir, Of re Norrbottens distrikt, Norrbottens
län, har enligt K. M:ts befallningshafvandes i
Norrbottens län afvittringsutslag 31 ’okt. 1887 och
2 juni 1892 bildats af gammal kronomark. Areal 66,618
har (1915). S-r.
Vette, jaktv., sjöfågelsbulvan, som utlägges
på vattnet för att locka simfåglar att slå
ned ("fälla"). Vettar utgöras antingen af
uppstoppade fåglar, monterade på en träplatta,
eller af målade fågel-bilder, utskurna i
trä. De hos oss vanligaste föremålen för jakt
med vettar äro ejder, alfågel, knipa och skrak.
G- G.
Wette, W. M. L. d e. Se D e W e 11 e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
