135 Vetiveriarot-Wette 136 oljorna (se d. o.). Beredes genom destillation af rotstocken af Andropogon squarrosus (jfr Vetiveriarot), som är inhemsk i östindien. V. är tjockflytande, grönfärgad, af mycket hög kokpunkt och i öfrigt ej olik sandelträolja. Den har angenäm och ihållande viollukt, hvarför den ofta används vid parfymtillverkning. K. A. V-g. Vetiveriarot, radix vetiveriœ, Khus-khus, farm., kallas de hvitgråa, smala, vågiga, flerböjda, vanligen hoptrasslade, svagt knutiga rotstockarna af Andropogon squarrosus, som har stark aromatisk lukt, något erinrande om rosenlukt, blandad med patschuli, samt värmande, kryddartad och något bitter smak. Detta välluktande gräs skiljer sig genom små mjuka taggar från samarterna. Det förekommer i Östindien, där man af rotstockarna flätar fönsterskärmar, hvilka bestänkas med vatten och sålunda genom afdunstningen sprida på en gång svalka och vällukt. I medicinen har "khus-khus" användts som svettdrifvande och "omstämmande" medel. Jfr Ivarancusarot och V et i ver i aol j a. O. T. S. (C. G. S.) Vetlanda. Se Hvetlanda. Vetlefjorden. Se Balestrand. Vetlesen, Hans Jörgen, norsk läkare, f. 8 mars 1852 i Porsgrund, med. doktor 1888, var 1889-94 öfverläkare vid Modum bad och är sedan 1895 öfverläkare vid Kristiania kommuns sjukhus. - Hans broder T h om V., tidningsman, f. 13 juli 1856 i Porsgrund, filos. kandidat 1876, utgaf 1886 och 1893 "Krydseren" och 1888-89 veckoskriften "Peer Gynt". Wetlesen, Vilhelm Laurits, norsk målare, f. 28 nov. 1871 i Sandefjord, fick sina konstnärliga intryck hufvudsakligen under studier i Köpenhamn och senare under besök i Italien. Han hämtade därefter sina motiv från Norge. Bland hans arbeten äro Utanför paradismuren (1898), Småflickor vid sitt arbete, Vid spisen, m. fl. samt norska landskap och stämningar. W. är representerad i nationalgalleriet i Kristiania. G-g N. Veto (lat., "jag förbjuder"), ett uttryck, som begagnades hos romarna för att beteckna den makt tribuni plebis (se T r i b u n) hade att förbjuda speciella ämbétsåtgärder, riktade mot enskilda, att upphäfva giltigheten och förekomma verkställigheten af offentlig myndighets förvaltningsföreskrifter, ja att med samma verkan inskrida mot senatsbeslut och beslut af komitierna, ej mindre comitia tributa, som leddes af tribu-nerna, än comitia centuriata. Denna makt öfver-flyttades med kejsardömet på romerske kejsaren. Uttrycket har sedermera upptagits som teknisk term för den enligt efterromersk statsrätt vissa myndigheter tillkommande rätten att fullständigt (absolut veto) eller till en tid (suspensivt veto) göra kraftlösa annan myndighets beslut. I främsta rummet används det om sådan rätt för regering gentemot folkrepresentation (se härom Sanktion). Då folkrepresentationen är delad på två eller (såsom på ståndsförfattningens tid) på flera afdelningar, ha eller hade också dessa vetorätt mot hvarandra, i senare fallet vanligen deras majoritet mot minoriteten, men stundom också hvar och en mot de of riga. Suspsnsiv är här vetorätten, när de stridiga besluten underställas gemensam omröstning (se Omröstning, sp. 707 ff.) eller referendum (se d. o., sp. 1168). Drifven in absurdum framträdde minoritets vetorätt inom en riksförsamling i det polska liberum veto (se d. o.). - Som ett slags vetorätt kan ock anses den vissa förvaltande myndigheter tillkommande befogenheten att kassera underordnade eller kommunala myndigheters beslut. - I de moderna förbundsstaterna kan i vissa frågor sär-staternas majoritet eller en minoritet eller hvar och en af dem (t. ex. i Nordamerikanska unionen) eller en enda särstat (i Tyska riket före 1918 Preussen i förbundsrådet) ha vetorätt mot de öfriga. - Om lokalt 1. kommunalt veto se Lokalt vet o. S. B. Vetoakten. Se Chalmers, T h., sp. 24. Vetostriden. Se Norge, sp. 1431. Ve'tranic [-nitj], Mavro (Cavcic), kroatisk skald, f. 1482 i Ragusa, d. 1576, uppfostrades i benediktinklostret på ön Lakroma, flydde 151? till Italien och blef 1527 abbot i benediktinklostret på ön Meleda och drog sig sedan undan som eremit till den lilla ön San Andreas de Pelago utanför Ragusa. Hans beskrifvande dikt Remeta (Eremiten) är en poetisk s j älf biografi med stämningsfulla, realistiska naturmålningar. I många af sina reflexionsdikter röjde han lifligt, vaket intresse för de dåtida politiska förhållandena, särskildt den turkiska frågan, som för Dubrovnik (Ragusa) var mycket viktig, och i ett lofkväde of ver sultanen klandrade han de kristna nationernas söndring. Förutom både andliga sånger och uppsluppna karnevalsvisor skref han den allegoriska lärodikten Pelegrin om det mänskliga sträfvandet efter sanning och lycka samt 4 kyrkliga dramer,' Hekuba, Cista Suzana, üskrsnutje Izusovo (Jesu uppståndelse) och Posveteliste Abramovo (Abrahams offer), delvis efter italienska förebilder, af hvilka särskildt det sistnämnda utmärkes genom varm känsla och ett folkligt språk. Hans skrifter äro intagna i "Stari pisci hrvatski", bd 3-4 (1871). Jfr "Vid Adrias stränder" (i A. Jensens "Från Balkan", 1916). A-d J. Vetra'niö. en ålderstigen romersk infanterigeneral (magister peditum), som af legionerna vid Donau l mars 350 e. Kr. utropades till motkejsare mot Konstantins II. Han erkändes som dennes med-regent, emedan han lofvat bekämpa usurpatorn Magnentius. Emellertid slöt V. i stället fred med denne, men undarkastade sig dock Konstantins vid ett möte 25 dec. 350 e. Kr. Därför fick V. riklig belöning och lefde som enskild man i Brussa till sin död 357 e. Kr. J- C. Vetriolo |"-triå'lå], badanstalt. Se Levico. Vettas-joki, kronopark i Jukkasjärvi, Gällivare och Ängeså revir, Of re Norrbottens distrikt, Norrbottens län, har enligt K. M:ts befallningshafvandes i Norrbottens län afvittringsutslag 31 'okt. 1887 och 2 juni 1892 bildats af gammal kronomark. Areal 66,618 har (1915). S-r. Vette, jaktv., sjöfågelsbulvan, som utlägges på vattnet för att locka simfåglar att slå ned ("fälla"). Vettar utgöras antingen af uppstoppade fåglar, monterade på en träplatta, eller af målade fågel-bilder, utskurna i trä. De hos oss vanligaste föremålen för jakt med vettar äro ejder, alfågel, knipa och skrak. G- G. Wette, W. M. L. d e. Se D e W e 11 e.