Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vevey, Vevay, ty. Vivis, stad - Veveysans, cigarrsort - Vevring, härad och socken - Vex, hufvudort i Val d'Hérens. Se Hérens - Vexation - Wexell, Svante Didrik - Wexels, Vilhelm Andreas - Wexelsen, Christian Delphin - Wexelsen, Vilhelm Andreas - Wexford, 1. grefskap - Wexford, 2. stad - Vexillum - Vexin, franskt landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lausanne, vid alpströmmen Veveyses utlopp i
Genèvesjön. 11,781 inv. (1900), de fleste
reformerta. Tillverkning af cigarrer, vin,
choklad och kondenserad mjölk. De vackra
omgifningarna locka årligen dit tusentals
turister. J. J. Rousseau valde trakten kring
V. till skådeplats för sin roman "La nouvelle
Héloise". I staden finnes en mängd flickpensioner,
huvudsakligen för undervisning i franska.
A. N-d.
Veveysans [vəväsã’], en tämligen simpel cigarrsort,
som har sitt namn efter tillverkningsorten Vevey
(se d. o.).
Vevring, härad och socken under Förde pastorat s. om
Florö, Sogn og Fjordane fylke (före 1919 Nordre
Bergenhus amt), Förde pastorat, Norge. 125,16
kvkm. 1,153 inv. (1918). Fiskedistrikt.
K. G. G.
Vex, hufvudort i Val d’Hérens. Se Hérens.
Vexation (lat. vexa̅tio), misshandling, trakasseri;
prejeri, utpressning. — Vexirer, allehanda
invecklade och hemliga anordningar, som i forna tider
anbragtes på lås (vexirlås) och som man måste
känna för att kunna öppna låset. - Vexirbild,
psyk. Se Iakttagelse 1. sp. 300.
Wexell, Svante Didrik, romanförfattare,
f. 1732, d. som kofferdikapten i Stockholm 1775,
författade romanen Rolofs händelser, Gastuvs sons,
prinsens utaf Goa (1755), en ganska osjälfständig
efterbildning af Zieglers "Asiatische Banise", fylld
af förvånande äfventyr och däremellan inströdda
sedelärande resonemang i statskonst o. d. W. utgaf
s. å. Skalde-qvad för riksens höglofliga ständer. Se
Böök, "Romanens och prosaberättelsens historia i
Sverige" (1907).
Wexels, Vilhelm Andreas, norsk präst,
f. 29 mars 1797 i Köpenhamn, d. 14 maj 1866 i
Kristiania, blef student i Köpenhamn 1814, tog
teol. kandidatexamen med utmärkelse 1818 i
Kristiania och anställdes som kateket vid Vor Freisers
kirke där 1819. W. var sträng lutheran och
väckte i början som predikant ovilja hos många,
men steg efter hand i anseende; under sina sista
år lutade han något åt grundtvigianismen. Hans
duglighet gjorde honom mycket anlitad vid
behandling af kyrkliga frågor, och han deltog sålunda
bl. a. jämte professor Keyser och lektor Kaierin i
omarbetandet af Pontoppidans "Forklaring over
Luthers katekismus". Äfven som andlig författare
utvecklade han betydlig verksamhet. Bland hans
arbeten må nämnas flera predikosamlingar, biblisk
historia (1839; 20 uppl.). Religiöse dikte (1845),
teol. ströskrifter, öfv. af Luthers postilla m. fl.
samt framför allt Forklaring over det Nye testaments
skrifter (4 dir, 1837-54). 1847 utnämndes
W. till komminister vid Vor Frelsers kirke, och
då han 1859 där verkat i sammanlagdt 40 år, fick
han af församlingen emottaga ett ansenligt legat,
som skulle bära hans namn och användas efter hans
bestämmelser. Se E. Mau, "Y. A. W:s liv og
virken" (1867), och D. Trap, "W. A. W." (1905).
E. H.*
Werxelsen, Christian Delphin, norsk
målare, f. 24 mars 1830 på Toten, d. 4 jan. 1883
i Kristiania, var elev af Gude i Düsseldorf, där
han vistades 1855—59, bosatte sig sedan i
Kristiania. W. målade norsk natur med styrka och
finhet. Han är representerad i Nationalgalleriet
af motiv från Yestre Aker, Moss, Holmestrand
m. fl. st. G-g N.
Wexelsen, Vilhelm Andreas, norsk präst
och politiker, f, 5 juni 1849 i Klæbu, Trondhjems
stift, d. 19 juli 1909 i Trondhjem, son till den
grundtvigianskt sinnade prästen F. N. W. (f. 1818,
d. 1896), blef teol. kandidat 1872 och egnade sig
åt prästkallet samt utnämndes 1896 till skoldirektör
i Trondhjems stift och 1905 till biskop där.
W. hade tidigt gjort sig bemärkt som en förmåga
i det kommunala och politiska lifvet. Till sin
uppfattning radikal, var han stortingsman för
Nordre Trondhjems amt 1882-91 och 1895-97.
Han var kyrkominister i Joh. Steens bägge
ministärer, 1891-93 och 1898-1902, och i Blehrs
ministär 1902-03.
Wexford [ωe’ksfəd]. 1. Sydöstligaste grefskapet
i irländska prov. Leinster, i s. och ö. gränsande till
S:t Georgskanalen. 2,333 kvkm. Större delen af
grefsk. är en vågig slätt, men längst i v. reser sig ett
par mera betydande bergshöjder: Mount Leinster,
795 m., och Mount Blackstairs, 735 m. På det 252 m.
höga Tara hill i n. skall det i Ossian besjungna
Temora ha stått. Kusten är nästan öfverallt flack,
och framför densamma ligga lätt föränderliga
sandbankar. De största floderna äro Barrow på västra
gränsen, som faller ut i Waterford harbour, och
Slaney, som utfaller i Wexford bay. Den senares
dalgång samt kusttrakterna lämna den bästa åkerjorden.
Inlandet är rikt på torfmossar; eljest intar
ängsmarken den största arealen. Gifvetvis är också
boskapsskötseln det förnämsta näringsfånget. Af
industrier förtjäna knappast annat än ylleväfverierna
i städerna W., Enniscorthy och New Ross
att nämnas. Folkmängden har från 202,033 pers.
1841 nedgått till 102,273 1911. Det bör dock
framhållas, att folkminskningen varit mindre här
än den genomsnittliga i Irland. 92,3 proc. äro
romerska katoliker, 6,9 proc. episkopaler, 0,3 proc.
presbyterianer och 0,3 proc. metodister.
- 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, på södra sidan af floden
Slaney, där den faller ut i den rymliga Wexford bay,
en god hamn, hvartill tillträdet dock försvåras
genom en sandbank. Mera djupgående fartyg
måste därför lägga till vid Rosslare harbour, med
hvilken W. står i järnvägsförbindelse. 11,531 inv.
(1911). Skeppsbyggen. Rätt gifvande fiske af lax,
sill och ostron. A. N-d.
Vexillum, lat., var hos romarna eg. ett standar
eller en fana. När centuriatkomitierna (se Comitia
2, Comitia centuriata) skulle sammanträda, var
den röda krigsfanan (V. russeum) hissad på
Janiculum eller Kapitolium, ett minne från den tid,
då dessa komitiers (= härens) hufvuduppgift
var att förklara krig. Centurierna tågade till
röstning liksom till krig med sina vexilla framför sig.
Rytteriets fänikor (turmæ à 30 man) hade hvar
sitt standar, buret af en vexilla̅rius (se fig. å sp. 157).
Med vexilla veteranorum menade man senare
detachement af uttjänta soldater, hvilka kvarhöllos
under fanorna som reserv. Äfven detachement på 1,000
man för speciella ändamål kallades stundom vexilla
l. vexillationes. Under senare kejsartiden fick
vexillatio åter betydelsen af "kavalleriskvadron". J. C.
Vexin [vəksã’], franskt landskap (omkr. 2,000
kvkm.) n. v. om Paris, deladt af Seines biflod Epte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
