land och för utvecklingen af sunda uppfostringsmetoder. 1882--97 föreläste hon i geografi vid Stockholms arbetarinstitut. Äfven inom den politiska kvinnorörelsen har hon intagit en ledande ställning; hon har allt sedan bildandet af Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (1903) ända till 1913 (med ett afbrott af 3 år) varit denna förenings ordf. Äfven på många andra sociala områden har hon varit uppslagsgifvande och allmännyttigt verksam; sålunda åstadkom hon de första skollofskolonierna i Sverige, tog initiativet till sociala undervisningskurser vid de högre flickskolorna och deltog i grundläggningen af andelsföreningen Svenska hem. S-e. Whitlockska samskolan [vi'tt-], pedagogiskt försöksläroverk i Stockholm, grundlagdt af fröken Anna Whitlock (se d. o.), uppstod genom ombildning af en 1878 påbörjad undervisningskurs, senare skola för flickor, i hvilken fröken Whitlock jämte fröken Ellen Key m. fl. verkade under utbildning af ett eget pedagogiskt program. 1892 bildades en garantiförening för att upprätta "Stockholms nya samskola, högre läroverk för allmän medborgerlig bildning", ett reformläroverk med gemensam undervisning för gossar och flickor, inskränkning i lästiden till förmån för praktiskt arbete och kroppsöfningar, förbättrade undervisningsmetoder, små klasser, stor valfrihet, undvikande af mångläseri, stegring af lärjungarnas själfverksamhet, utbildning af individuella anlag m. m. Skolan öppnades 15 sept. 1893 i huset Kammakargatan 8 med 58 elever samt omfattade 5 klasser jämte en slöjd- och lekklass för 4--6-åringar. Klassernas antal ökades med en för hvarje skolår, tills den "medborgerliga skolan" omfattade 10 klasser, af hvilka 3 förberedande, hvartill lades en särskild afslutningsklass för flickor, den 11:e. På denna grund upprättades 1900--03 ett realgymnasium med 3 ringar, fortsättande från 10:e klassen. Från 1909 har skolan haft både latin- och realgymnasium. 1903 erhöll skolan dimissionsrätt, och 1904 anställdes den första afgångsexamen. Intill 1920 ha från skolan utgått 226 studenter. S. å. var lärjungeantalet 506 (283 flickor och 223 gossar). Undervisningen meddelas af både manliga och kvinnliga lärare. Jämte föreståndarinnan deltar äfven en rektor i skolans ledning, och på denna plats ha tjänstgjort bl. a. E. Beckman, O. Örtenblad, N. Höjer och G. K. Fåhræus. Garantiföreningen, som egde skolan, upplöstes i dec. 1899, och skolan öfverlämnades till fröken Whitlock, samtidigt med att densamma som pedagogiskt försöksläroverk erhöll statsanslag. Härvid förordnades, att skolan skulle ha en inspektor. Dess officiella namn blef 1905 Whitlockska samskolan. Då skolans lokaler blefvo för trånga, lät ett för ändamålet stiftadt aktiebolag vid Eriksbergsgatan å Östermalm uppföra nytt skolhus, som togs i bruk hösten 1913. Fröken Julia Marks von Würtemberg efterträdde 1918 som föreståndarinna fröken Whitlock, som s. å. öfverlämnade skolan till en af henne upprättad stiftelse, i hvars styrelse hon är ordf. För skolans metod utmärkande är bl. a. sträfvan till koncentration i undervisningen, i det att tidtals ett visst ämne studeras mer ingående med undanskjutande af något annat, som senare på samma sätt upptas till utförligare behandling. Kännetecknande är vidare bl. a., att lärjungarna genom vandringar samt besök i museer, institutioner och fabriker m. m. få göra bekantskap med natur, kultur och lif i Sverige; att vid religionsundervisningen det etiska och personligt-religiösa betonas framför det dogmatiska; att vid undervisningen i främmande språk hufvudvikten lägges på talande och litteraturläsning; att vid "gemensamma lektioner" med flera klasser genom föredrag lärjungarnas intresse väckes och en allmän medborgerlig bildning grundlägges; att genom bibliotek med läsrum hågen för själfstudier sporras; att försök till lärjungarnas "själfstyrelse" anställas; att genom "föräldradagar" lärare och föräldrar sammanföras och samarbetet mellan skola och hem befordras. Skolan har i flera afseenden verkat banbrytande och befruktande på svenska skolväsendets utveckling. C. G. S. Whitman [<wi'tm8n], Walt, nordamerikansk skald, f. 31 maj 1819 på West hills, Long Island, d. 26 mars 1892 i Camden, New Jersey, son ' till en bonde, fick knapphändig skolundervisning, vardt sedan springpojke, lärde sig boktryckeri, var i flera år informator på landsbygden i olika familjer, uppsatte 1839 veckobladet "The long islan-der" i sin hemtrakt, men återvände redan 1840 som tidningsman och boktryckare till New York, utgaf 184? -48 "Daily eagle" i Brooklyn, vandrade 1848 med en broder till New Orleans, återvände till Brooklyn 1850 och uppsatte "The freeman". Han arbetade äfven som timmerman och byggmästare, hvilket inbragte honom icke obetydliga inkomster, hvarför han slutade därmed för att ej bli rik. Inbördeskriget ryckte honom från de ìitteiära sysselsättningar, som upptogo honom; vid underrättelsen att en broder sårats 1862, ilade han till slagfältet och stannade sedan i två år som frivillig sjukvårdare och tröstare. Hans ovanligt starka fysik bröts 1864 af dessa oerhörda ansträngningar, och han måste återvända till Washington, där han 1865 fick anställning i ett departement, men snart afskedades "såsom författare till en osedlig bok"; en våldsam polemik uppstod härom, inledd af W:s försvarare W. I. 0'Connor (i boken "The good gray poet"). W. anställdes emellertid omedelbart hos generalprokuratorn, där han stannade till 1873, då han till följd af svår ohälsa måste ta afsked. I två år var han mycket svårt sjuk, men tillfrisknade och lefde sedan för sina litterära arbeten i New Jersey, där vänner redt honom ett hem vid Delawarefloden. - W. offentliggjorde 1842 tendensromanen Franklin Evans, the inebriate. Sitt egentliga intresse egnade han sina dikter, som han skref om och skref om, oaflåtligt sträfvande att fullkomligt frigöra sig från de konventionella poetiska formerna. 1855 utsände han ändtligen sam-