185 Whitney-Whitstable 186 1860-74 var han statsgeolog för Kalifornien, och 1865 blef han professor i geologi och metallurgi vid Harvard university i Cambridge, Mass. Hans arbeten behandla ge/ologi och mineralogi samt icke minst metallurgi och grufgeologi, där han var en af vetenskapens pionjärer i de västra staterna. Hans första utgifna arbete (1845) var en öfv. till engelska af ßerzelius' arbete "Om blåsrörets användande i kemien och mineralogien". 2. WilliamDwight W., den föregåendes broder, språkvetenskapsman, universitetslärare, f. 9 febr. 1827 i Northampton, Massachusetts, d. 7 juni 1894, studerade sanskrit vid Yale college i New Haven samt 1850-53 i Tyskland, förnämligast i Berlin (för Weber) och Tübingen (för Roth). 1854 blef han professor i sanskrit och 1870 tillika i jämförande språkvetenskap vid Yale college. Han var en tid bibliotekarie och "corresponding se-cretary" i American oriental society och blef 1884 dess president. Därjämte var han president i American phi-lological association och led. af flera europeiska vet. akad. och andra lärda samfund (bl. a. Vet. soc. i Uppsala, sedan 1878). - W. utöfvade stort inflytande på indologiens och (speciellt den allmänna) språkvetenskapens utveckling ej blott i Amerika, utan äfven i Europa. Han kan sägas vara upphofsmannen till den s. k. amerikanska skolan inom språkvetenskapen, hvars kanske mest utmärkande egenskap är den exakt statistiska metoden inom grammatiken. Inom den allmänna språkvetenskapen (språkfilosofien) var W. bland de inflytelserikaste förkämparna för den åsikt, som (emot den naturvetenskapliga, representerad genom Schleicher o. a.) i likhet med Madvig häfdar språkets karaktär af att i främsta rummet vara en af den mänskliga intelligensen framkallad cch utbildad konstprodukt, språkvetenskapen sålunda en historisk vetenskap. En annan sak - något, som väl ej heller W. förnekar och som torde vara den yttersta och riktiga grundtanken i Schleichers och M. Mullers åsikter - är, att denna konstprodukt, sedd i samband med den mänskliga utvecklingen i det hela, icke väsentligt, utan endast till graden skiljer sig från den i hela naturen gällande utvecklingsprincipen. W:s förnämsta arbeten på det indologiska området äro särdeles omfattande. Tills, med Koth utgaf han "Atharvaveda-samhita" (I, Berlin, 1855; del II hann aldrig utkomma; jfr den af Lanman utg. öfv. af Atharvaveda, nedan). Härtill sluta sig närmast Alphabetisches verzeichniss der versanfänge der Atharva samhita (i Webers "Indische studien", bd 4) samt hans edition med öfv. och kommentar af Atharva-veda-pr?tipàkhya i bd 7 och Index verborum to the published text of the Atharva-veda i bd 12 af "Journal of the American oriental society". I denna tidskrift finnas dessutom af honom flera större och mindre arbeten, bland hvilka må nämnas On the history of the vedic texts (bd 4, 1854), On | the Avesta, or the sacred scriptures of the zoro-astrian religion (bd 5, 1856), viktiga noter och tillägg till samt slutlig redaktion af Ebenezer Burgess' Translation of the S?rya-siddh?nta (ett indiskt astronomiskt verk, bd 6, 1860) och The T?ittiriya-pr?tip?khya, with its commentary etc., text, translation and notes (bd 9, 1871). Flera uppsatser såväl af indiskt filologiskt som af mera allmänt språkvetenskapligt innehåll har han offentliggjort i "Transactions of the American philo-logical association" (1869-90) samt lämnat bidrag till den s. k., Petersburgs-ordboken af Böhtlingk och Roth. Hans kanske förnämsta arbete på sanskrit-området är Sanskrit grammar (Leipzig, 1879; 3:e uppl. 1896), hvartill sluter sig (som bihang) The roots, verb forms and primary derivatives of the sanskrit language (Leipzig, 1885). Af allmänt språkvetenskapligt innehåll äro Language and study of language (1867) samt en kortare sammanfattning däraf: Life and growth of language (1875; "Språket, dess lif och utveckling", öfv. af C. G. Stjern-ström 1880). Flera af W:s tidigare smärre, urspr. i ofvannämnda tidskrifter eller annanstädes offentliggjorda afhandlingar äro samlade (delvis omarbetade) i 2 bd: Oriental and linguistic studies (1875 -77), hvari de bekanta, för M. Muller högst besvärande kritikerna af några hans arbeten förekomma. Efter W:s död utgaf Lanman - med tillägg - en öfv. af "Atharvaveda" med kritisk och exegetisk kommentar i 2 bd af "Harvard oriental series" (vol. VII-VIII, 1905). - Äfven på det språkpedagogiska området inom de moderna språken var W. verksam: German grammar Q869), German reader with notes and vocabulary (1870), Essentials of english grammar (1877) och Frcnch grammar (1886). W. var hufvudredaktör för det monumentala (till en del encyklopediska) lexikaliska verket "The century dictionary of the english language" (6 bd). 3. William Collins W., politiker och finansman, f. 15 juli 1841 i Conway, Massachusetts, d. 2 febr. 1904 i New York, var advokat i New York, tog framträdande del i stadens kommunala lif och inlade som sjöminister under Cleve-lands första presidentskap 1885-89 stor förtjänst om amerikanska flottan, särskildt genom att främja inhemsk pansarplåttillverkning. W. ogillade 1896 den demokratiske presidentkandidaten W. J. Bryans agitation för "fritt silfver" och stödde därför ej dennes kandidatur. 1. K. A. G. 2. K. F. J. 3. V.Sr-g. Whitney, Mö un t [máù/nt <uiini], berg. Se Nevada, sp. 855. Whitney [<üi'tni], Adelina D u 11 o n, född T ra i n, nordamerikansk författarinna för ungdom, f. 1824 i Boston, d. 1906, gift med Seth W. 1843, skref i samma anda som Louisa Alcott Mother goose for grown folks (1860; 2:a uppl. 1882), Faith Gartneifs gìrlhood (1863; "Ungdomsdrömmar", 1880), W e girls (1870; "Vi flickor", 1874, 2:a uppl. 1885), Homespun yarns (1886) och många andra berättelser äfvensom några diktsamlingar. Whitstable [o^tstobl], hamnstad och badort i engelska grefsk. Kent, på södra sidan af Thames-mynningen, 9,5 km. n. om Canterbury. 7,982 inv. (1911). Staden är hamnstad till Canterbury, med hvilken den kom i järnvägsförbindelse redan så tidigt som 1830 (en af de första järnvägarna i