18? Whitsunday-Whittington 188 England). Ända sedan romartiden har W. varit ryktbart för sina ostron ("natives"). Se Ostronodling, sp. 1074. A. N-d. Whitsunday [>i't sa'ndi], eng., pingstdagen. Whittier [>i'ti9], John G r e e n l e af, nordamerikansk skald, f. 17 dec. 1807 i Haverhill, Massachusetts, d. 7 sept. 1892 i New Hampshire, tillhörde en jordbru-kandekväkarfamilj. Till sitt 18:e år biträdde han fadern med arbete på farmen och vann då den förtrogenhet med naturen och med bygdens arfsägner, som sedermera åstadkom en sådan målerisk sanning i hans skildringar af New Englands yttre och inre sceneri. Vintertiden tillegnade han sig folkskolebildning och förtjänade på skoma-keri så pass mycket, att han 1827 kunde besöka Haverhill academy under sex månader. Han studerade ytterligare ett halfår vid akademien och redigerade 1829-32 åtskilliga tidningar, hvarefter han i 4-5 år skötte familjefarmen. Landtarbetets tyngd angrep dock tidigt hans hälsa, som förblef klen l ef nåden ut. W., som i gosseåren fått väckelse för sina poetiska anlag genom att läsa Eurns, började från 1826 offentliggöra versstycken. I öfver-ensstämmelse med sina kväkargrundsatser fattades han af ett glödande nit för negerslafvarnas frigörelse. Han blef 1831 medarbetare i Garrisons abolitionisttidning "The liberator" och 1836 sekreterare i American antislavery society, och i samma anda skref han ljungande dikter och redigerade tidningen "Pennsylvania freeman" (i Philadelphia), hvarvid han tappert trotsade t. o. m. öfverfall från pöbelns sida. 1840 bosatte sig W. för lifstiden i Amesbury, Massachusetts, och egnade sig åt poetiskt författarskap samt lämnade bidrag till "National era" och från 1857 till "Atlantic monthly". - W. uppträdde aldrig som aktiv politiker, men förberedde mer än någon annan det material, hvaraf republikanska partiet uppbyggdes. Som skald är W. genomamerikansk och nästan lika af-hållen som den mer kosmopolitiske Longfellow; ja han har t. o. m. trängt djupare ned hos folket än denne. Puritanernas vackraste egenskaper ha ej alltsedan Milton återspeglats så troget som i dikter af W. Den ädla enkelheten i hans karaktär lyser igenom i hans diktning, som håller sig till det näraliggande i lif och tanke, men städse söker frammana dess inneboende poesi och därigenom får ett drag af lyft känsla. Hans fäderneärfda religiositet bäres af uppriktigaste gudsförtröstan och människokärlek. Sådana utflöden af "det inre ljuset" som hans dikter My triumph, My birthday, My psalm, My soul and I och The eternal goodness ega innerlig och hög poesi. Han blef en nationell bard, som ifrade för rättvisa, humanitet och reformer. Gärna besjöng han ock folkets enkla lif, gaf friska och trohjärtade bilder från landtliga och andra yrken, firade i sång puritanismens martyrer, brännmärkte slafveriets försvarare, skref minnesdikter of ver vän- ner och ryktbara personer och frambragte under nästan hela sin skaldebana en mängd ballader, till hvilka i synnerhet sägner från amerikanska kolonisationstiden gett ämnen. I framställningssättet är han tämligen mångordig, men aldrig dunkel eller invecklad, och de provinsialismer man träffar hos honom sätta krydda på stilen. Med sin fallenhet för kraftiga uttryck anlitar han hellre språkets angelsaxiska än dess romanska element. Hans vers är icke särskildt melodisk eller i metriskt afseende rik. Den i början något okultiverade formen förfinades dcck alltmer under hans senare årtionden. - Bland W.s ansenliga följd utg. diktverk må nämnas Legends of New England (vers och prosa, 1831), Lays of my home (1843), Ballads (1844), indianberättelsen The bridal of Pennacock (1848), Songs of labor (1850), Home ballads and poems (1860), In war time (1863), National lyrics (1865), den mycket intagande vinteridyllen Snow-bound (1866), The tent on the beach (1867), Among the Ulls (1868), Ballads of New England (1869), Poems of natur e (1885) och sist A t sundown (1890). Som framstående prosaförfattare visade han sig i Leaves from Margaret Smith's journal (i arkaiserande stil hållna skildringar från New Englands forntid) och flera samlingar Sketches samt historiska, politiska, biografiska och kritiska uppsatser. Han utgaf sina samlade Works i 7 bd (1888; ny uppl. 1896). Bästa biografien öfver honom är den af Pickard ("Life and letters", 1894); andra skrefvos af Higginson (1892) och Carpenter (1903). E. F-t. Whittington [ctn^ten], stad i engelska grefsk. Derby, vid Chesterfieldkanalen, 16 km. s. om Sheffield. 17,213 inv. (1911). Tillverkning af stenkärl och lergods. Jfr N e w b o l d and Dunston. A. N-d. Whittington [wi^irton], Richard, medeltida lord mayor i London, d. 1423, var son till en riddare från Gloucestershire, sir William W., och omtalas som klädeshandlare i London 1379, då han tecknade 5 mark på ett lån. 1393 valdes han till ålderman, var 1393-94 sheriff, utsågs af Rikard II juni 1397 till mayor vid förutvarande mayorns frånfälle och var vald mayor för ämbets-åren 1397-98, 1406-07 och 1419-20. W. var mycket förmögen och stod flera gånger konungarna Henrik IY och Henrik Y till tjänst med penninglån. Sin stora förmögenhet testamenterade den barnlöse Citymagnaten till välgörande ändamål, bl. a. till en af hygieniska skäl önsklig ombyggnad af Newgate-fängelset och till uppförandet af ett stort fattighus. - Till W:s person har af obekant anledning anknutits en alltjämt populär sägen om den fattige gossen Dick W., som kom till London att söka sin lycka, upptogs som kökspojke hos en rik köpman och lät sin katt (det enda han egde) medfölja dennes fartyg till något tropiskt land, där katten rensade ett konungapalats från råttor samt därpå för en oerhörd summa inköptes af landets konung. Sägnens Dick W. hade just, illa behandlad i köket, gett sig ut på rymmarfärd, men hejdades af några kyrkklockors ljud, hvari han förnam en profetia om, att han skulle bli lord mayor i London. Han återvände då, tog sin på katten vunna rikedom i besittning, gifte sig med sin husbondes dotter och vann med åren allt