sammanhang därmed äro blomkronorna där nästan hjulformiga, med mycket stort, plattadt, hvitt bräm, som är ojämnt 5-flikigt. De fertila blommorna innanför dessa kantblommor äro gulhvita. Den mogna stenfrukten (olvon, eg. "ulfbär") är

Viburnum Opulus (olvon, snöbollsbuske), 1 blommande kvist, 2 tvåkönad blomma, 3 mogna stenfrukter. saftig och har högröd färg. I trädgårdarna odlas en varietet, den egentliga snöbollsbusken, som har knippena klotrunda och sammansatta uteslutande af stora, hvita, sterila blommor. Flera arter, såsom V. lanterna L., parkolvon, med svarta frukter, från mellersta och södra Europa, och V. Tinus L. (Laurus Tinus), med svartblåa frukter, från södra Europa, odlas dels i trädgårdarna,, dels i svala växthus samt i våra rum som prydnadsväxter. - Cortex, flores et baccæ Opuli l. Sambuci aquatici (d. v. s. bark, blommor och bär) voro förr officinella och använda som urindrifvande. Barken af den nordamerikanska V. prunifolium har medicinsk användning, träet af V. lantana kallas turkiskt pipträ. O. T. S. (G. L-m.) Viby (om ordets betydelse se Vi). 1. Socken i Örebro län, Grimstens härad. 15,177 har. 4,129 inv. (1919). V. bildar med Tångeråsa ett pastorat i Strängnäs stift, Edsbergs kontrakt. (Om s. k. Viby-i och -y se Närke, sp. 335). - 2. Socken i Östergötlands län, Vifolka härad. 2,422 har. 1,014 inv. (1919). Annex till Veta, Linköpings stift, Vifolka och Valkebo kontrakt. Viby, ett cistercienskloster af kort varaktighet, som låg ungefär 3 km. från Sigtuna, på en kull-liknande förhöjning, till hvilken Garnviken förr gått upp, hvaraf tydligen det gamla namnet Vikby. På denna höjd ligger ett torp, kalladt Viby, som delvis är uppfördt på de ännu befintliga, rätt ansenliga grundmurarna af gråsten efter det forna klostret. Murarnas material och konstruktion erinra om Gamla Uppsala kyrka, S:t Per i Sigtuna och den s. k. Sverkersgården vid Alvastra. Enligt yngre uppgifter skulle V. kloster ha grundlagts 1160 af mun- kar från Alvastra. Emellertid synas munkarna ha fått sin fristad vid V. därigenom, att en from kvinna vid namn Doter, som tydligen bodde på det närbelägna Vängarn, upplåtit platsen till dem, hvarom en långvarig tvist uppstod emellan henne och hennes son, "Gere på Vängarn". Tvisten bilades något af åren 1164-67 af ärkebiskop Stefan i Uppsala, som, i närvaro af konung Karl Sverkersson, förordnade, att byn "Wicbu" med underlydande skulle tillhöra "de andlige män, som där tjänade Gud". Dessutom skulle tre marker afrad tillkomma dem från flera namngifna gårdar, som voro belägna i denna trakt af Mälaren. Ett eller annat årtionde därefter (mellan 1167 och 1185) gjorde konung Knut Eriksson, efter att förut ha tagit munkarna i V. i sitt särskilda beskydd, ett jordabyte med munkar, "som förut bodde i V.", och upplät till dem Säby (lat. Saba) i Julita mot V. vid Sigtuna m. fl. lägenheter. Härigenom var Vibymunkarnas flyttning till Julita (se d. o.) fullbordad. C. M. K. Vibyggerå, socken i Västernorrlands län, Nordingrå tingslag. 22,722 har. 2,097 inv. (1919). V. utgör ett pastorat i Härnösands stift, Ångermanlands östra kontrakt. Efter en ödeläggande eldsvåda 1916 återuppbyggdes socknens kyrka och invigdes i sitt nya skick 26 okt. 1919. Vibyholm, gods i Årdala socken, Södermanlands län, omfattar säteriet V., 4 mtl, samt underlydande, tills, nära 15 mtl med omkr. 2,300 har, hvaraf 673 har odlad jord, och 424,300 kr. tax.-värde (1913), hvartill komma V. tegelbruk och Sibro ålfiske, tax.-värde 7,000 kr., samt 1 3/4 mtl i Ripsa och Helgesta socknar, tax.-värde 83,500 kr. (s. å.). Hufvudbyggnaden, ett ståtligt slott på en holme i sjön Båfven. förenas genom långa broar med fasta landet samt, i s., med Djurön, som bildar en naturlig park. Byggnaden uppfördes 1622-30 af holländarna F. Clæszon, Becker och Lieve Goothals i holländsk högrenässans, med åt n. vettande, på södra sidan med ett hängtorn krönt midtparti, samt två därifrån åt s. utgående gaflar, allt prydt med infattningar, gesimser och ornamentala detaljer i huggen sten; den fick i början af 1700-talet förfalla, men ombyggdes 1736 af kammarherren grefve G. Bonde (f. 1698, d.

Vibyholms slott, södra sidan. 1772) och restaurerades grundligt vid 1800-talets början samt 1853-54. Norra sidan af det nuv. två våningar höga slottet begränsas af en vidsträckt terrasserad trädgård, och från midten af