M. Pasubio (2,256 m.) och Cima Dodici (2,336 m.). Mot s. ö. går landet långsamt öfver i Poslätten, öfver hvilken dock i s. höja sig de vulkaniska Monti Berici (419 m.). De förnämsta floderna äro de åt s. ö. flytande Brenta och Bacchiglione. Jordmånen är genomgående fruktbar; odling af hvete, vin, äfvensom af mullbärsträd i samband med den betydande sidentillverkningen. Förutom denna industri är äfven anmärkningsvärd flätningen af stråhattar, särskildt i n., hvilka hattar dock icke i kvalitet kunna mäta sig med de berömda florentinska. Ett särartadt område inom prov. utgör Asiago-distriktet längst i n., äfven kalladt Sette comuni (se Comuni). -- 2. Hufvudstad i nämnda provins, vid norra foten af Monti Berici (se of van), på ömse sidor om Bacchiglione, 35 km. n. v. om Padua. 57,016 inv. (1915). Staden är omgifven af delvis nedrifna murar, omkr. 5 km. i omkrets, med 6 portar och ett gammalt kastell. Ehuru de flesta gatorna äro trånga och krokiga, har V. många byggnader i ädel stil, af hvilka flera äro uppförda af de berömde byggmästarna Palladio och Scamozzi, båda födda i staden. Bland den förras byggnadsverk raå nämnas rådhuset (Pal. del Consiglio l.

Fig. 1. Rådhuset l. Basilica i Vicenza.

Basilica; fig. 1), Loggia del Delegato l. Pal. Prefettizio, Teatro Olimpico, Pal. Tiene (se fig. 2 i art. Palladio), Pal. Valmarana, Pal. Chiericati (se fig. 3 i art. Palladio), Pal. Porto-Barbaran (om alla dessa byggnader se vidare Palladio, sp. 1327--28). Katedralen, som hufvudsakligen härrör från 1200-talet, har endast ett bredt skepp, enär de båda sidoskeppen äro ombyggda till kapell. I flera af de öfriga kyrkorna finnas sevärda målningar: i S. Lorenzo af B. Montagna, i S:ta Corona af Montagna och Bellini, i S. Stefano en madonna af Palma Vecchio. På Piazza de' Signori stå två pelare som minne af det venezianska väldet samt Palladios 1859 resta marmorstaty (af Gajassi). På södra sidan om staden går genom en betäckt, på 180 pelare hvilande, 650 m. lång båggång en väg uppför Monti Berici till vallfartskyrkan Madonna del Monte (en grekisk korskyrka) jämte kloster. V. är biskopssäte och har teol. seminarium, flera högre bildningsanstalter, stadsbibliotek (Biblioteca comunale Bertoliana, grundl. 1708, med 240,000 bd, 100,000 småskrifter, 1,000 inkunabler m. m.) och museum (Museo civico, grundl. 1855). Några fornlämningar, såsom ruiner af en teater och en akvedukt, ha bevarats. Förnämsta industrigrenen är sidentillverkningen; därjämte bör äfven nämnas flätningen af stråhattar. 2 km. s. ö. om V. ligger La Rotonda

Fig. 2. La Rotonda nära Vicenza.

(se fig. 2 och Palladio, sp. 1328). -- Staden, romarnas Vicetia, var i forntiden obetydlig. Under medeltiden var den en af de första, som (1167) slöt sig till lombardiska stadsförbundet mot kejsar Fredrik I. Under 1300-talet en oberoende republik, underkufvades den 1405 af Venezia. Mot slutet af 1400-talet blef V. säte för en målarskola, hvars främsta representanter voro Giovanni Speranza, Bartolommeo Montagna och hans son Benedetto samt Giovanni Buonconsiglio. 1848 reste sig V. mot österrikarna och besattes af påfliga trupper, besköts af österrikarna och kapitulerade 11 juni s. å. för Radetzky efter en liflig fäktning dagen förut. Det kom 1866 till Italien. -- Under Världskriget bombarderades V. af centralmakternas flygare 1915, 1916 och 1918 tio gånger. A. N-d. L. W:son M. Vicenza [vitje'ntsa], hertig af. Se Caulaincourt. Vice rotmästare, gymn. Se Rotemästare 1. Vicesima manumissionum, romersk skatteform. För att förekomma alltför stark frigifning (manumissio) af slafvar och därmed ökning af de frigifnes mindre önskvärda samhällsklass infördes 357 f. Kr. en skatt af fem procent (tjugondelen, vicesima) på den frigifnes penningvärde (jfr Romerska riket, sp. 760). -- Om den skatt, som kallas vicesima hereditatum, se Romerska riket, sp. 761. J. C. Vice versa (se Vice), förkort. v. v., lat., på samma sätt, men med ombytta roller, tvärtom. Vicevært, da., (i Köpenhamn) gårdskarl. Det svenska ordet vicevärd motsvaras vanligen af da. inspektör. Vich [vitj] l. Vique [vike], stad i spanska prov. Barcelona, på vänstra stranden af Gurri, en biflod till Ter, 65 km. n. om Barcelona. Omkr. 11,500 inv. Biskopssäte. Katedral, påbörjad omkr. 1040, men färdigbyggd hufvudsakligen under förra hälften af 1300-talet. Tillverkning af linne och papper. I närheten koppar- och stenkolsgrufvor. Staden var ausetanernas hufvudort och kallades af romarna Ausa, under medeltiden Ausona och Vicus Ausoniensis, senare Vic de Osona och Vich. A. N-d. Vich [vi'k], José Francisco, spansk skriftställare, f. 1827 i Palma (Mallorca), d. 1859, författade romaner, dramer och lyriska arbeten, såsom