- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
227-228

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vich, José Francisco - Wichern, Johann Hinrich - Wichert, Ernst Alexander August Georg - Wichita - Wichmann, 1. Karl Friedrich - Wichmann, 2. Ludwig Wilhelm - Wichmann, 3. Adolph - Wichmann, Viktor Karl Emil - Wichmann, Yrjö Jooseppi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

La cruz del bosque, roman, El canto de lechuza, legend, Vigilias del hogar, en samling originallegender, samt skref ett stort antal litterärkritiska uppsatser och lyriska småstycken intagna i "Biblioteca de escritores baleares". Ad. H-n. Wichern, Johann Hinrich, tysk filantrop. Se Diakon, sp. 299, och Rauhes haus, sp. 1073-74. Wichert, Ernst Alexander August Georg, tysk skådespels- och romanförfattare, f. 1831 i Insterburg, d. 1902 i Berlin, obergerichtsrath i Königsberg 1877-87, kammarrättsråd i Berlin 1888-96, skördade betydande framgång på lustspelets område (Ein narr des glücks, 1869, Ein schritt vom wege, 1873, Biegen oder brechen, 1874, m. fl.), där han visade sig som en god lärjunge af Bauernfeld. Hans skådespel, t. ex. Licht und schatten (1861) och Moritz von Sachsen (1873), voro däremot ej lyckade. Han utvecklade därjämte en ej ringa produktivitet som författare af romaner och noveller, bl. a. tidsromanerna Hinter den coulissen (1872; "Bakom kulisserna", 1875), Die arbeiter (1875) och Der jüngste bruder (1891), de historiska romanerna Heinrich von Plauen (3 bd, 1881, 9 uppl.) och Der grosse kurfurst in Preussen (3 bd, 1886) samt novellsamlingarna Littauische geschichten (1881; ny saml. 1890) och Schule und leben (1891). W:s Gesammelte werke utgåfvos 1896-1902 i 18 bd. (R-n B.) Wichita, stad i nordamerikanska staten Kansas, vid vänstra stranden af Arkansas river, nära utloppet af Little Arkansas. Katolsk biskop och katedral. Viktig järnvägsknutpunkt. Medelpunkt för ett sädesodlande distrikt, i samband därmed tillverkning af skörde- och trösk-maskiner, separatorer m. m. W. har varit stadt i hastig uppblomstring; det hade 1880 endast 4,911 inv., 1890 23,853, 1900 24,671, 1910 52,450 och 1917 73,597 inv. A. N-d. Wichmann, tyska konstnärer. 1. Karl Friedrich W., skulptör, f. 1775 i Potsdam, d. 1836 i Berlin, var son till en stuckarbetare, fick undervisning af Schadow, utförde en Herkules för Brandenburger tor, hjälpte Schadow i dennes arbeten och utförde nästan ensam Furstens af Dessau staty i marmor. En grupp af Drottning Luise och hennes syster väckte förtjänt uppmärksamhet. W. reste 1819 till Paris och Rom. Återkommen, blef han uppskattad framför allt för sina själfullt behandlade byster och porträttstatyer, bland dem Kejsarinnan Alexandra af Ryssland (marmor, 1831), som förskaffade honom beställningar vid hofvet i Petersburg. Han sökte i sin konst ett sirligt behag, smakfull rikedom i anordningen och ett fulländadt utförande. 2. LudwigWilhelm W., den föregåendes broder, skulptör, f. 1788 i Potsdam, d. 1859 i Berlin, fick likaledes undervisning af Schadow, studerade äfven för Bosio i Paris 1809-13. Återkommen till Berlin, utförde han efter Schadows modell Blüchers staty för Rostock och Luthers för Wittenberg, hvarefter han 1819-21 vistades i Rom, där han gjorde bekantskap med Thorvaldsen. Där utförde han i marmor statyn Flicka, som ordnar sitt hår. Bland hans många arbeten i Berlin må nämnas Amor och Psyche (i Potsdam), Kristus (i Nicolaikirche där), S. Mikael (i Berlins Werderkirche), Vattenhämterskan (1840), två statyer af Winckelmann (1843 i brons i Stendal, och 1847 i förhallen till Berlins Altes museum), samt Nike, segerns gudinna, som kröner en sårad krigare (slottsbron i Berlin), dessutom en mängd porträttbyster och medaljonger: Store kurfursten och Theodor Körner (båda i Walhalla), Hegel, Henriette Sonntag, Rahel, Kaulbach, furstinnan v. Liegnitz, furst Radziwill, Jenny Lind (medaljong 1846, senare utförd i marmor) m. fl. Från 1832 var han professor i Berlins konstakademi. 3. Adolph W., målare, f. 1820 i Celle, d. 1866 i Dresden, var elev af akademien i Dresden och af Bendemann, vistades därefter i Italien 1847-51, målade Christus consolator samt Den uppfyllda bönen. Till hans senare verk höra Maria och Elisabet inför det sofvande Kristusbarnet (i Liège), En bröllopsmåltid (i Freiburg im Br.), Kristus i Getsemane, Romerska kvinnor med sina barn, Venezianskor (Pinakoteket i München, 1858) m. fl. 1-3. C. R. N.* Wichmann, Viktor Karl Emil, finländsk författare, f. 24 aug. 1856 i Brahestad, vardt student 1877 och filos. magister 1882 samt utnämndes 1883 till lektor vid folkskollärarseminariet i Nykarleby, där han varit verksam äfven som kommunalman. Under signaturen Gånge Rolf debuterade han 1880 med diktsamlingen På fria banor, som sedan följts af Dikt och drapa (1882), Bilder och ballader (1886), Klubbekriget (1893), den historisk-romantiska berättelsen Tattarprinsen (1895) från Gustaf III:s krig i Finland och diktsamlingen Maning och minne (1910). W. anslog från början en patriotiskt svensk-nationell ton och valde med förkärlek ämnen af "götisk" karaktär, hvarpå äfven hans signatur hänvisade. Han stod rätt ensam härutinnan inom 1880-talets realistiska författarsläkte, men har sedermera fått efterföljare (t. ex. Arvid Mörne) och måste betraktas som banbrytande i Finlands moderna svenska diktning på detta område. Käck rytmik och stämning utmärka hans diktning, som till sin form och stil tillhör äldre perioder. - W. har varit flitigt och lyckligt verksam som läroboksförfattare (Allmän historia, 1900, flera uppl., Folkskolans geografi och kartbok, 1903, m. m.). R-n B. Wichmann, Yrjö Jooseppi, finsk språkforskare, f. 8 sept. 1868 i Limingo, student 1887, blef 1897 docent, 1909 e. o. och 1920 ord. professor i finsk-ugrisk språkforskning vid Helsingfors' universitet. Han har företagit mångåriga, vidsträckta resor i språkvetenskapligt och etnografiskt syfte bland votjaker, syrjäner, tjeremisser och ungrare och utgett ett stort antal afhandlingar, bland hvilka må nämnas Zur geschichte des vokalismus der ersten silbe im wotjakischen (1897), Wotjakische chrestomathie mit glossar (1901), Die tschuwassischen lehnwörler in den permischen sprachen (1903), Zur geschichte der finnisch-ugrischen anlautenden affrikaten (1911), Zur geschichte der finnisch-ugrischen l-laute (1914), viktiga specialundersökningar rörande tjeremissiskan och ungerskan m. m. och omfångsrika publikationer af votjakisk, syrjänsk och tjeremissisk folkpoesi. W. har varit hufvudredaktör för "Tietosanakirja", den finska motsvarigheten till Nordisk familjebok. - Hans hustru Julia Maria W., född Herrmann, f. 26 mars 1881 i Pancsova, Ungern, har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free