Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 251-252 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Victoria ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han hemsände konserverade delar af densamma till
bland andra Lindley, som beskref den och gaf den
namnet Victoria regia (till drottning Viktorias
ära). Schomburgks och andras försök att sända växten
lefvande till England misslyckades. Då sände de
engelske läkarna Rodie och Luchie frön förvarade i
små flaskor, fyllda med rent vatten, och ur dessa,
som 28 febr. 1849 emottogos i botaniska trädgården
i Kew, hade redan 23 mars s. å. utvecklats friska
unga plantor. Sedan dess har V. regia varit en
härlig prydnad i alla större botaniska trädgårdar,
där den odlas i särskildt inrättade glastäckta
varmvattenbassänger ("Victoriahus"). Äfven i Sverige
fanns genom kunglig frikostighet under några år af
1850-talet ett Victoriahus vid Rosendals lustslott,
och ett sådant finns

Victoria regia i Bergianska trädgården vid Stockholm.

nu i Bergianska trädgården vid Stockholm (se fig.).
I sitt hemland, Amasonflodens område, förekommer
växten uteslutande i mera stillastående vatten,
i s. k. laguner eller vattengölar, som endast
under regntiden stå i förbindelse med en
förbiflytande flod och den torra årstiden mången
gång t. o. m. alldeles uttorka, hvarunder den
tjocka rotstocken hvilar i den dyiga bottnen.
När vegetationen åter börjar, uppskjuta från
rotstocken långa, 2–3 cm. tjocka, med taggar tätt
besatta bladskaft, hvilka äro fästa under midten af
de ofantligt stora, runda, sköldformiga bladskifvorna,
som ha en tvärlinje af
2 till stundom mer än 4 m. och hvilkas
kanter äro rundtom uppåtvikta till en höjd af
5–15 cm. Öfre ytan är hos yngre blad klart grön,
hos äldre brungrön; den undre är mörkt rosenröd
till brunröd. Från bladskaftet utstråla grofva,
starkt framspringande, 3–2 cm. höga ribbor
("nerver"), hvilka förgrena sig med hvarandra och
innehålla ett system af större och mindre luftrum,
som förläna åt bladet en så stor bärkraft, att ett 10
års barn eller en tyngd af 40–45 kg. kan uppbäras af
ett större blad. Bladribbor, blomskaft, blomfoder
och det undersittande fruktämnet äro mer eller
mindre tätt beklädda med gröfre, något
krökta eller mindre grofva och något korta taggar,
hvilken beväpning är tät i synnerhet på blomskaftet
och fruktämnet, synbarligen till dessa viktiga
delars skydd mot angrepp af vattendjur. Mellan
bladen, som betäcka stora vattenytor, men endast
där solljuset har fritt tillträde, uppskjuta några
cm. öfver vattenytan blommor af 20 till 40 cm. vidd,
stödda undertill af 4 grofva foderblad och egande
en stor mängd kronblad, som utan bestämd gräns
öfvergå i ståndarna, hvilkas strängar äro platta
och bladlika. Märket är strålformigt utbredt
å fruktämnets topp och har flikarnas spetsar
inåtböjda. Insekter öfverföra frömjölet mellan
blommorna, men äfven homoklin pollination eger
rum. Blommorna öppna sig mot aftonen och äro till
en början enbart rent hvita; men redan andra dagen
ändras färgen till rosenröd, som är starkast på
de innersta ståndarlika Kronbladen och aftar utåt,
så att de yttersta kronbladskransarna fortfarande
förbli hvita. Under blomningen utvecklas en särdeles
fin vällukt, erinrande om ananas och melon, samt
därjämte i blommans inre en ovanligt hög värme,
som kan uppgå till + 14° C. öfver den omgifvande
luftens temperatur. Detta är en följd af en liflig
andningsprocess, enär samtidigt afges en riklig mängd
kolsyra. Den tjocka, köttiga fruktkapseln innehåller
en mängd frön inbäddade i en svampig massa. – En annan
art af detta släkte, Victoria Cruziana, sågs redan
1819 af Bonpland i Paraguay, men namngafs först af
den ofvannämnde A. d’Orbigny, som åter upptäckte
densamma 1827 i de ofantliga vattengölarna utmed
floden Rio Mamoré i Corrientes. Guaraniindianerna
kallade denna vattenlilja yrope, som ordagrant betyder
"vattenbricka", för bladens bricklika form. Storlek
och form samt bladens inre byggnad äro nästan enahanda
som hos V. regia, men bladen äro mera håriga på
undersidan och ha kortare taggar, och blommorna
äro i början krämfärgade, ej hvita. Fruktkapseln
innehåller stora, stärkelserika frön, som gärna
förtäras och af spanjorerna fått namnet mais del agua,
"vattenmajs". Denna art fördes lefvande till Europa
första gången af lektor G. Malme, som fann den vid
Corumbá i brasilianska prov. Matto grosso 1903 (den
andra Regnellska expeditionen). Den blommade första
gången i juni 1904 i Bergianska trädgården. Litt.:
G. Malme, "Några anteckningar om Victoria
Lindl." (1907).
O. T. S. (G. L-m.)

Victoriasjön. Se Sor-kul.

Victoriatus, romerskt silfvermynt, infördt
efter 228 f. Kr., som skulle utgöra hälften af den
grekiska denaren, men snart sjönk till tredjedelen
däraf. Det tjänade till betalningsmedel i de grekiska
länderna, med hvilka romarna, sedan de fått fast fot
i Illyrien, kommo i närmare beröring. Myntet hade
sitt namn däraf, att på dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>