köpman H. A. Benneche (d. 1893) testamenteradt legat på 80,000 kr. (af hvars räntor 1/6 afsättes till ett stipendium för skönlitterärt författarskap och 4/5, om så behöfs, användas för utgifning af skrifter inom historisk-filosofiska klassen), h var jämte det förvaltar apotekar öwres legat på 4,000 kr. till farmaciens främjande, det af kyrkoherden D. Thrap (d. 1913) testamenterade legatet "Laura Thraps minde" på omkr. 20,000 kr. (hvaraf räntan används till arbeten i historia, teologi eller latinsk eller grekisk filologi), S. Eydes gåfva (1916) på 10,000 kr., hvarå räntan skall användas till främjande af kemiska och fysiska forskningar, samt "J. Börresens og V. Hybinettes fond for fremme av norsk geologisk forskning", 10,000 kr. (gåfva 1917 af A.-b. Kristiansands raffineringsverk). Sällskapet åtnjöt alltifrån sin början aí konung Karl XV ett årligt understöd å 2,000 kr., hvilket citer 1860 förvandlades till ett statsbidrag, som f. n. utgår med 20,000 kr., i ord. och 20,000 kr. i extra anslag, hvarjämte sällskapet af Nansenfonden (se d. o.) åtnjuter årligt bidrag (f. n. 20,000 kr.) till utgifning af vetenskapliga arbeten. - Sällskapet utger årligen "Forhandlinger". Dessutom har det af egna medel eller i förening med andra vetenskapliga institutioner bekostat utgifningen af en rad vetenskapliga verk af J. A. Frus ("Ethnografisk kart över Finmarken" (1861), J. Lieblein ("Aegyptische chronologie", 1863), A. Faye ("Christiansands stifts bispe- og stiftshistorie", 1867), R. Collett ("NoTges fiske", 1875) m. fl. samt af "Codex aureus" (1877]. E. H* Video meliora proboque, deteriora se'quor, lat., jag ser och gillar det bättre, men gör det sämre. Ovidius "Metamorfoser", VII, v. 20--21. Widerberg. 1. Andreas W., skådespelare och sångare, f. 1766 i Göteborg, d. 25 april 1810 i Stockholm, ingick helt ung vid Blancs teatertrupp i Göteborg, som han öfvertog 1786 och där han bl. a. uppträdde som Hamlet (den förste på svensk scen) och uppmärksammades af Gustaf III vid hans besök i Göteborg 1788 samt anmodades att söka sig till huf-vudstadens kungl. scen. Han debuterade där 1789 som De la Gardie i "Gustaf Adolf och Ebba Brahe" och gjorde 1790 som Pompé i "Oden" lycka med sin vackra teaterfigur, hufvudets antika drag och den välljudande stämman. "Hvad W. sade tycktes komma ur själens djup, hade alltid det sanna uttryck, som karaktär och situation fordrade, och hans spel erhöll därigenom en naturlighet, ett rörande behag, som ingen konst och ingen beräkning kunna gifva." Särskildt fann han vackra uttryck för själshöghet och godhet. Bland hans öfriga roller ansågos Helmfelt och Tancred vara de bästa. Han uppträdde äfven med framgång i sångpjäser, t. ex. "Vattendragaren" (som Mikeli), "Gustaf Vasa" (Norrby) och "Gubben i bergsbygden". Han var flera år ordningsman vid Dramatiska teatern. W. öfversatte för teatern skådespel af Holberg, Lessing, Beaumarchais, Bouilly, Iffland m. fl. samt utgaf 1805 en "Theater-almanach". - W. blef en stamfar för teaterfolk. Tre söner och en dotter (se W. 2) egnade sig åt scenen. Bland hans barnbarn och barnbarnsbarn märkas Julia W., Matilda Gelhaar, Charlotta Almlöf och Vilhelmina Gelhaar-v. Stedingk. 2. Henriette Sofi W., den föregåendes dotter, sångerska, f. 3 sept. 1796 i Stockholm, d. där 3 april 1872, sjöng först på Djurgårdsteatern (1810--12), därpå i Göteborg, slutligen på k. teatern i Stockholm 1817--37, hvarefter hon med titel af hofsångerska lämnade scenen. Hon lär ha varit utomordentligt vacker och begåfvad i konstnärligt hänseende. Hennes röst liknades vid "näktergalens klara, klingande silfvertoner", hade en alldeles hänförande romantisk klang, och hennes konst skildrades som märkvärdig, i betraktande af att hon icke egde någon musikalisk bildning, utan lärde allting efter gehör. Prestationerna blefvo dock ofta ojämna till följd af håglösheten och lättfärdigheten i hennes karaktär. Efter Jeannette Wässelius' afgång var hon den mest använda sångerskan och sjöng med stort bifall bl. a. Armide, Göra, Pamina i "Trollflöjten", Fidelio, Susanna i "Figaros bröllop", Anna i "Don Juan", "Friskytten" och "Hvita frun", Julia i "Vestalen", Emilie i "Målaren och modellerna", Zerlina i "Fra Diavolo", Laura i "Slottet Montenero" och Amazili i "Ferdinand Cortez". Hon utgaf En skådespelerskas minnen (2 hftn, 1850-51). -- Hennes dotter Julia Henrietta Eufrosyne W., f. 18 mars 1824 i Stockholm, d. där 24 jan. 1847, sedan 1844 gift med violinisten F. V. Liedberg, var äfvenledes sångerska och uppträdde på kungl. teatern bl. a. som Anna i "Friskytten" (1841), Susanna i "Figaros bröllop" och Angelina (Adèle) i "Svarta dominon". 1--2. A. L.* Viderbobalk (fsv. viþerbo balker], i Upplandslagen och Hälsingelagen benämning på den afdelning, som handlar om rättsförhållandena mellan delegare i samma by eller, såsom slutorden lyda, "huru hvar skal vif) annan byggia". Motsvarande afdelning kallas i andra svenska lagar byggningabalk (se d. o.). Jfr Balk 2. C. G. Bj. Viderboende, Viderboenderätt. Se Lösningsrätt, sp. 297, och Nabo. Vidare nostra mala non possumus; alii simul delinquunt, censores sumus, lat., "våra egna svagheter kunna vi ej se; så snart andra fela, uppträda vi som domare", citat från "Phædrus", IV, 10, 5. Widerström, Karolina Olivia, läkare, f. 10 dec. 1856 i Hälsingborg, genomgick Gymnastiska centralinstitutet 1873--75, var assistent hos professor Branting där 1875--76, aflade mogenhetsexamen vid Wallinska skolan i Stockholm 1879, blef med. kandidat 1884 och licentiat 1889 vid Karolinska institutet samt förklarades s. å. för legitimerad läkare, Sveriges första kvinnliga sådan. Sedan dess har hon utöfvat praktik i kvinnosjukdomar i hufvudstaden. Hon har därjämte hållit föreläsningar om och undervisat i kvinnohygien samt utgett bl. a. De qvinliga könsorganen, deras funktioner samt deras vanligaste sjukdomar (i handboken "Sjukvård och hälsovård", 1889), Den