kvinnliga klädedräkten betraktad ur hälsans synpunkt (i "Svenska spörsmål", 16, 1893), Kvinnohygien, populärt framställd (I. De kvinnliga underlifsorganen, deras förrättningar och vård, 1899, 4:e uppl. 1914; II. Om de veneriska sjukdomarna och deras bekämpande, 1905), Handledning i dissektion af några typdjur (tills. med Maria Aspman, 1913) samt artiklar i med. facktidskrifter. Doktor W., till sin politiska och sociala uppfattning frisinnad, har haft kommunala uppdrag (led. af folkskoledirektionen, sedan 1909, af stadsfullmäktige 1913--15, af skolråd m. m.). Vidertryck (af ty. wider, emot) 1. Mot tryck, boktr., tryckningen af arkets andra sida (baksida), i motsats mot sköntryck. Jfr Tryckpress, sp. 93. Vides gikttabletter. Se H e m l i g a medel. Videsparf, zool. Se Emberiza, sp. 470. Videspinnaren. Stilpnotia salicis, zool., en fjärils-art tillhörande fam. Liparidæ (se d. o.), är enfär-gadt hvit med sidenglans och benen försedda med svarta ringar; vingbredden är 36-44 mm. Larven är svart med en rad af stora, runda, gula eller gulhvita fläckar på ryggen, hvilka bilda en ljus midtrand, utanför denna en rödgul hårig vårta på hvarje segment och en gul längdstrimma på båda sidorna af ryggen. Larven angriper poppel, asp, sälg och vide, och arten är allmän i större delen af landet. I. T-dh. Vid?tur, lat. (eg. "det synes"), intyg, "orlofs-sedel". Videört, bot. Se Lysimachia. Vidfinn (isl. Vtìfinnr). Se H j u k e. Vidförle. SeTorvaldKodransson. Vid första öppet vatten. Se Handelsbruk. Widgren, Johan Fredrik, präst, botanisk resande, f. 4 febr. 1810 i Åtvid, d. 17 okt. 1883 i Normlösa, Östergötland, bl ef filos. magister i Uppsala 1839, prästvigdes 1841, reste s. å. till Kio de Janeiro i botaniskt syfte,vistades äfven en tid hos A. F. Kegnell i Gäldas och återvände hem 1847 med mycket stora samlingar (nu i Riksmuseum och annorstädes). W. blef 1849 lärare, 1855 äfven rektor vid Ladugårdslands apologistskola samt kyrkoherde i Normlösa och Härberga 1865. C. Lmn. Vidhasad (V i d h a s i g), veter. Se H a s, sp. 40. Widholmska blåsmaskinerna. Se Blåsmaskin, SP. 807. V?di. lat., jag har sett, genomsett, granskat. Vidimera (fr. vidimer, af lat. vìdimus, vi ha sett 1. granskat), jämföra en afskrift med originalet och bestyrka dess likhet med detta. - Subst. V i-dimati?n, vidim?ring, intyg om en af-skrifts riktighet. VFdin, nyare form för Vid di n (se d. o.). Vidinge, socknar. Se N o r r v i d i n g e och S ö-dervidinge. Vidis anero?d, fys. och meteor. Se B a r o m e-t e r, sp. 968. Vidivsse. lat. (part. perf. af vid?re, se), eg. ha sett; detsamma som vidimation (se Vidimera). Vfidkunn Jonsson, mäktig "lendermand" under konung Magnus Barfot och hans söner, d. (sannolikt) 1140, tillhörde en gren af Arnmödlingarnas (se d. o.) frejdade ätt och var son till Jon Arnesson på Bjarkö och Ragnhild Sigurdsdotter, Tore Hunds på Bjarkö sondotter. 1095 blef hans gård bränd under Tores paa Steig uppror. V. följde Magnus Barfot på hans andra och tredje Västerhafsfärder, kämpade vid hans sida mot irerna med stor tapperhet och räddade, då konungen stupade (1103), hans märke och svärd. Som konung Sigurd Jorsalafares "lendermand" var V, tillstädes vid den namnkunniga processen mot Sigurd Ranesson. V. efterlämnade sonen Erling Vidkunsson på Bjarkö. E. H. Widman, Oskar, kemist, universitetslärare, f. 2 jan. 1852 i Uppsala, student där 1870, blef, sedan han försvarat sin med filos. fakultetens pris belönade gradualafh. Om naftalins klorföreningar, filos. doktor och docent i kemi 1877, arbetade som innehafvare af Riksstatens större resestipendium vintersemestern 1879-80 hos A. v. Baeyer (se d. o.) å "Laboratorium der wissenschaften" i München, blef e. o. professor i analytisk kemi vid Uppsala universitet 1885 och var ord. professor i kemi 1905 -17 samt universitetsprorektor 1910-16. W. planlade och ledde uppförandet af den nya kemiska institutionsbyggnaden i Uppsala (färdig 1904). Han är led. af Vet. soc. i Uppsala (1890), Vet. akad. (1892), Fysiogr. sällsk. i Lund (1901), Danske Vi-denskabernes selskab (1907) och sedan 1900 medlem af Vet. akadrs Nobelkommitté för kemi. W. har, hufvudsakligen inom den organiska kemien, utfört ett mycket omfattande och värdefullt forskningsarbete, för hvilket han redogjort i ett hundratal vetenskapliga afhandlingar, införda dels i Vet. akad.s och Vet. socrs publikationer samt i "Svensk kemisk tidskrift", dels i utländska facktidskrifter, och för hvilka han mottagit af Vet. societeten Bergstedtska priset (1884), af Uppsala universitet K. Oskar ILs jubelfestpris (1885), af Vet. akad. Lindbomska (1882), Wallmarkska (1895) och Edlundska (1901) belöningarna. Bland dessa arbeten må såsom de viktigaste nämnas Studien in der Cuminreihe (1885), Om cymols konstitution (1891), Ueber asymmetrische, secundäre phenyl-hydrazine (1893), Zur kenntniss der usninsäure (I-XI, 1899-1902), Ueber die constitution der so genannten a- und ß-halogendiphenacyle (1913) och Ueber eine neue gruppe Cyclopropanderivate (I-IV, 1918-19). Dessutom har W. författat populära uppsatser i "Nordisk tidskr.". Föreningen Heimdals folkskrifter m. fl. och är medlem af redaktionen för "Svensk kemisk tidskr." sedan 1889. Som läroboksförfattare har han utgett Handledning vid kemiska laborationsövningar (I-II, tills, med P. T. Cleve, 1885; 3:e uppl. af I, 1907) samt en utmärkt Elementär lärobok i organisk kemi (1895; 6:e uppl. 1920; finsk öfv. 1912). K. A. V-g. Widmann, Joseph Victor, tysk skald, f. 1842 i Mähren, d. 1911 i Bern, förestod högre flickskolan i Bern 1868-80 och blef därefter med-redaktör af tidningen "Bund". W. började som klassicistisk dramatiker: Er asmus von Rotterdam (1865), Iphigenia in Delphi (s. å.), Arnold von Brescia (1867), Orgetorix (1868), och uppenbarade sin originalitet genom sitt filosofiska epos Buddha (1869). Idyll är An den menschen ein wohlge-fallen (1875; 4:e uppl. 1906), Rector Muslins ita-liänische reise (1881), Spaziergänge in den alpen (1885; 5:e uppl. 1901), Jenseits des Gotthard (1888; 2:a uppl. 1897), Sommerwanderungen und winterfahrten (1897) äro älskvärda resekåserier; högst stå hans själfulla, djupsinniga episk-drama-