militär-veterinärakademi samt hade 26 lärare och 968 elever (1914); bryggeriakademien, st. 1895; samt österrikiska handelsmuseets exportakademi (C 3), en 1898 upprättad handelshögskola, med 50 lärare och 304 elever (1914). Vid samtliga högskolor, universitetet inräknadt, funnos 1,294 lärare och 9,288 lärjungar (vintersemestern 1914), af hvilka sistnämnda tyskarna utgjorde 5,776 och polackerna 1,557. Till religionen voro 5,166 lärjungar romerska katoliker, 3,205 israeliter och 510 evangeliska kristna. För elementarundervisningen finnas 17 gymnasier, af hvilka det äldsta, "akademiska gymnasiet", öppnades 1622 som efterträdare till ett 1554 vid hofvet stiftadt jesuitgymnasium, 10 realgymnasier och 20 realskolor (1914), med i allmänhet 8 klasser i gymnasierna och 7 i realskolorna. Lärarpersonalen var 1,206 och lärjungeantalet 16,354 vid slutet af läsåret 1914--15. Dessutom finns en skola för orientaliska språk, upprättad 1873; ett pedagogium l. lärarakademi för fortsatt utbildning af lärare; 4 lärar- och 9 lärarinneseminarier med sammanlagdt 2,135 elever (1914); 27 högre flickskolor; en "theresiansk akademi", öppnad 1746, för utbildning af adliga ynglingar till statstjänst; ett katolskt institut för utbildning af präster; ett armenisk-katolskt läroverk; samt flera internat, bland hvilka märkas pázmányska seminariet för präster från ungerska stift. För den militära utbildningen funnos 1914 en krigsskola, teknisk och administrativ fackkurs för militärer, ridinstitut, en armé- och en artilleriskjutskola, veterinärskola samt 3 kadettskolor. Den yrkestekniska undervisningen ombesörjes af konstslöjdskolan (Kunstgewerbeschule; E 4), öppnad 1867, med 209 elever (1914), en med teknologiska konstslöjdmuseet förbunden fackskola, med afdelningar för metallindustri och elektroteknik och 529 elever (s. å.); 6 tekniska fackskolor; 44 yrkesskolor med 2,027 lärare och lärarinnor samt 42,168 elever (1914); 41 skolor för speciella yrken; 15 tecknings-, modellerings- och målarskolor; 4 handelsläroverk, hvaraf ett för flickor; samt 22 handelsskolor. För folkundervisningen sörja 473 offentliga och 60 privata folkskolor. De förra ha 292 olika byggnader, med 3,580 lärare och 3.038 lärarinnor samt 117,170 gossar och 120,567 flickor (1914). Utgifterna för de offentliga folkskolorna 1914--15 voro 35,68 mill. österr. kr. De privata folkskolorna hade s. å. 265 lärare och 483 lärarinnor samt 4,929 gossar och 7,734 flickor. Folkundervisningen är obligatorisk mellan 7 och 14 års ålder. Dessutom finns i W. ett stort antal privatskolor för musik, teater, främmande språk, gymnastik, dans m. m. Abnormskolornas antal var 22, hvaraf 5 för döfstumma, 4 för blinda, 12 för andesvaga samt 1 för försvarslösa barn, hvilka tills, hade 1,063 lärjungar (1914). Bland W:s vetenskapliga inrättningar märkas vet. akad. (se Akademi, sp. 407) med eget radiuminstitut och fonogramarkiv för uppsamling af prof på språk, dialekter, musik och röster, inrymd i ett 1753--55 af franske arkitekten Jadot de Ville Issey byggdt palats (D 4); geologiska riksanstalten (fig. 23; E 5), st. 1849, i det forna Razumovskijpalatset, med statsmuseum, bibliotek (69,883 bd 1919) och kemiskt laboratorium; statsarkivet (C 4), med omkr. 100,000 urkunder, i ett 1902 af Hofer och Holzeland byggdt palats; militärgeografiska institutet, med stort arkiv; österrikiska kommissionen för internationell jordmätning och österrikiska gradmätningsbyrån; centralanstalten för meteorologi och geodynamik; statistiska centralkommissionen ; tysk-österrikiska arkeologiska institutet; "staatsdenkmalamt" för skydd af historiska och konstminnesmärken; kommissionen för Österrikes nyare historia; sero-terapeutiska institutet; en jordbrukskemisk profningsanstalt; biologisk profningsanstalt, m. fl. Bland vetenskapliga föreningar och lärda sällskap må nämnas Altertumsverein (st. 1853), zoologisk-botaniska sällskapet (1851), geografiska sällskapet (1856), Wiener Goetheföreningen (1878), W:s läkarsällskap (1837), Heraldiska sällsk. Adler (1870) samt det 1918 stiftade riksförbundet för uppfostran och undervisning m. fl. W. är en af världens på konstskatter rikaste städer. Främsta platsen intar konsthistoriska museet med fornegyptiska antikviteter, antika skulpturer, mosaiker, inskrifter, vaser, bronsföremål, mynt, medaljer och vapen samt ett tafvelgalleri med omkr. 2,000 nummer, hvaribland särskildt Rafael, Veronese, Tintoretto, Sarto, Tizian, Perugino, Fra Bartolommeo, Carraccierna, Reni, Correggio, Parmeggianino, Velazquez, Rembrandt, Ruysdael, van Dyck, Rubens, Dou, Teniers, Jordaens, Brueghel, Holbein, Dürer, Cranach, Memling, van Eyck, Quinten Matsys m. fl. äro väl och rikhaltigt representerade, en stor samling akvareller, teckningar, kopparstick, träsnitt och fotografier samt den stora heroon l. grafkammaren från Trysa (se Gjölbaschi). (En stor mängd målningar af italienska mästare bortfördes af italienska regeringen 1919 h. o. h. rättsvidrigt från Hofmuseet.) Andra konstsamlingar äro, förutom den ofvannämnda skattkammaren i Hofburg: konstakademiens tafvelsamling, med nederländska och venezianska taflor; österrikiska statsgalleriet, i Belvedere, med hufvudsakligen österrikiska taflor från 1800- och 1900-talen; det ofvannämnda Liechtensteinsgalleriet, med mer än 800 taflor, hvaribland särskildt Rubens och van Dyck äro rikt företrädda; grefvarna Harrachs, Czernins, Schönborns m. fl. privatsamlingar. Dessutom finnas permanenta konstutställningar, af taflor i Künstlerhaus (D5,6), ett 1868 af A. Weber byggdt palats i renässansstil, och af konsthandtverk samt periodiska bl. a. i Secessionens utställning (C 6, 7), en i assyrisk-egyptisk stil 1898 af J.M. Olbrick uppf. byggnad. Bland öfriga museer och samlingar märkas naturhistoriska hofmuseet, med afdelningar för mineralogi (bl. a. en berömd meteoritsamling), paleontologi, etnografi, zoologi och botanik; det forna hofbiblioteket; Albertina (se Albert, hertig af Sachsen-Teschen, sp. 483), i ärkehertig Fredriks palats (se därom ofvan, sp. 304), museet för konst och industri (D 4), st. 1863, med permanenta och tillfälliga utställningar af konsthandtverk från alla tider samt fackbibliotek; ett 1907 öppnadt Goethemuseum; krigsmuseum; handelsmuseum; de staden tillhöriga historiska, arkeologiska, Haydn- och Schubertmuseerna, alla i stadshuset; Tyska ordens centralarkiv, med omkr. 12,000 urkunder; "heeresmuseum", i arsenalen (E 8), där Gustaf II Adolfs vid Lützen burna kyller förvarades till 1920, då det gafs till Lifrustkammaren i Stockholm. Bland teatrar märkas Operan (Hofoperntheater, fig. 15; C 5), i renässansstil (se