hertigarna af Nassau residerade, uppfördt 1837—40,
tillbyggdt och restaureradt 1883, det s. k. Palais
Pauline, byggdt i Alhambrastil (1841—43),
rådhuset (1884—87), teatern (1892—94; fig. 1),
justitiepalatset (1894—96), museet (1812) samt ett
flertal skolbyggnader. Staden prydes af bronsstatyer
af kejsar Fredrik III, Bismarck, Bodenstedt,
marmorstatyer af Vilhelm I, Schiller, G. Freytag,
R. Fresenius m. fl. och en Waterloo-obelisk.
Den har k. statsarkiv, stadsarkiv, Nassauische
landesbibliothek (öfver 173,000 bd), museer för
fornsaker, konst m. m., kemiskt laboratorium.
W:s berömmelse är knuten till förekomsten af ett
30-tal varma källor, bland hvilka Kochbrunnen (69°) är
den förnämsta (fig. 2); denna, äfvensom
Schützenhofquelle, används till drickning, de öfriga till bad. För
en mångfald sjukdomar söker man bot i W.,
framför allt för sjukdomar i andedräkts- och
matsmältningsorganen, men källorna sägas bota äfven
gikt, reumatism, skrofler, nerv- och
underlifslidanden m. m. F. ö. finnas i W. två
kallvattenkuranstalter, flera anstalter för sjukgymnastisk
och elektrisk behandling, flera mycket besökta
ögonkliniker o. a. dylika byggnader. — W. är
en af de äldsta stadsanläggningarna i Tyskland.
I fornlatinska urkunder nämnas källorna
Fontes
Mattiaci l.
Aquæ mattiacæ och de många
fornlämningarna lägga i dagen, att romarna icke blott
begagnade baden, utan äfven insågo ortens
strategiskt viktiga läge. Namnet
Visibada förekommer i
urkunderna redan 830. Ehuru källorna aldrig
varit glömda, nådde de ej någon ryktbarhet
förrän mot slutet af 1700-talet.
Fig. 1. Teatern (f. d. hofteatern) i Wiesbaden.
Fig. 2. Kochbrunnen med "trinkhalle".
<tab>1—2. A. N—d.
Wiese [vise],
Ludwig Adolf, tysk pedagog,
f. 1806 i Westfalen, d. 1900, utöfvade som
”dezernent” för de högre skolorna inom
preussiska undervisningsministeriet (1852—75) stort
inflytande på det högre tyska skolväsendets
utveckling, särskildt i Slesvig-Holstein (1867) och
Elsass-Lothringen (1871). Hans sträfvan gick ut på att
koncentrera gymnasiebildningen på de klassiska
studierna och den kristna tron med uteslutande af
naturvetenskaperna. Dessa ville han däremot
kraftigt tillgodose vid realskolorna, som han sökte
utveckla till med gymnasierna sidoordnade
läroanstalter (
realschullehrpläne, 1859). Sina intryck
af Thomas Arnold och hans verksamhet i Rugby
under en engelsk studieresa skildrade han i
Deutsche briefe über englische erziehung (1852;
3:e uppl. i 2 bd, 1877), hvarjämte han författade
Lebenserinnerungen und amtserfahrungen (2 bd,
1886) m. m.
<tab>S—e.
Wieselburg [visel-], ung.
Moson. 1. F. d.
komitat i Ungern, 1919 deladt mellan Ungern,
som fick större delen, och Österrike. De hade en
areal af 2,012 kvkm. och 89,714 inv. (1900),
hvaraf 60,7 proc. tyskar. — 2. Förr hufvudstad
i ofvannämnda komitat, ligger i Ungern, nära
österrikiska gränsen, vid en arm af Donau, som
med hufvudarmen bildar ön Kleine Schütt. Omkr.
5,300 inv. Socker- och stärkelsefabrik;
tillverkning af landtbruksmaskiner.
<tab>1—2. A. N—d.
Wieseler [vis-]. 1.
Friedrich W., tysk
arkeolog och filolog, f. 1811 i Altencelle, Hannover, d.
1892 i Göttingen, studerade där och i Berlin,
blef 1839 privatdocent i Göttingen samt 1842 e. o.
och 1849 ord. professor där; sedan 1847 var han
äfven direktor för det arkeologiska seminarium,
som han grundlagt. Hvad som gjort W. allmänt
bekant, är en jämförelsevis obetydlig, men korrekt
afhandling om Hildesheimsfyndet (se
Guldsmedskonsten, sp. 603 f.) Bland hans
öfriga arbeten märkas
Conjectanea in Aeschyli
Eumenides (1839),
Über die thymele des
griechischen theaters (1847),
Das satyrspiel (1848),
Theatergebäude und denkmäler des bühnenwesens
bei den griechen und römern (1851; ny
bearbetning och fortsättning af K. O. Müllers
”Denkmäler der alten kunst”, 1854—56). Af detta
arbetes 2:a del, i ny bearbetning af Wernicke,
utkom 4:e uppl. 1899. —
2.
Karl W., den
föregåendes broder, protestantisk teolog, f. 1813 i
Altencelle, Hannover, d. 1883, kallades till ord. professor
i exegetik 1851 i Kiel och 1863 i Greifswald. 1870
utnämndes han till konsistorialråd samt medlem af
pommerska konsistoriet i Stettin. — W. förvärfvade
sig ett namn särskildt genom sina
biblisk-kronologiska detaljundersökningar på det
nytestamentliga området. Bland hans många hithörande
skrifter märkas
Die chronologische synopsis der
Evangelien (1843),
Chronologie des apostolischen
zeitalters (1848),
Geschichte des bekenntnissstandes
der lutherischen kirche Pommerns (1870) och
Zur
geschichte der neutestamentlichen schrift und des
urchristentums (1880).
<tab>1. J. C. 2. J. H. B. (Hj. H—t.)
Wieselgren [vis-], svensk släkt, hvars äldste
kände stamfader var Simon i Ryd, i slutet af
1600-talet bonde på Västergården i Västra Torsås