- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
335-336

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wiesbaden - Wiese, Ludwig Adolf - Wieselburg - Wieseler, 1. Friedrich - Wieseler, 2. Karl - Wieselgren, släkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hertigarna af Nassau residerade, uppfördt 1837—40, tillbyggdt och restaureradt 1883, det s. k. Palais Pauline, byggdt i Alhambrastil (1841—43), rådhuset (1884—87), teatern (1892—94; fig. 1), justitiepalatset (1894—96), museet (1812) samt ett flertal skolbyggnader. Staden prydes af bronsstatyer af kejsar Fredrik III, Bismarck, Bodenstedt, marmorstatyer af Vilhelm I, Schiller, G. Freytag, R. Fresenius m. fl. och en Waterloo-obelisk. Den har k. statsarkiv, stadsarkiv, Nassauische landesbibliothek (öfver 173,000 bd), museer för fornsaker, konst m. m., kemiskt laboratorium. W:s berömmelse är knuten till förekomsten af ett 30-tal varma källor, bland hvilka Kochbrunnen (69°) är den förnämsta (fig. 2); denna, äfvensom Schützenhofquelle, används till drickning, de öfriga till bad. För en mångfald sjukdomar söker man bot i W., framför allt för sjukdomar i andedräkts- och matsmältningsorganen, men källorna sägas bota äfven gikt, reumatism, skrofler, nerv- och underlifslidanden m. m. F. ö. finnas i W. två kallvattenkuranstalter, flera anstalter för sjukgymnastisk och elektrisk behandling, flera mycket besökta ögonkliniker o. a. dylika byggnader. — W. är en af de äldsta stadsanläggningarna i Tyskland. I fornlatinska urkunder nämnas källorna Fontes Mattiaci l. Aquæ mattiacæ och de många fornlämningarna lägga i dagen, att romarna icke blott begagnade baden, utan äfven insågo ortens strategiskt viktiga läge. Namnet Visibada förekommer i urkunderna redan 830. Ehuru källorna aldrig varit glömda, nådde de ej någon ryktbarhet förrän mot slutet af 1700-talet.

illustration placeholder Fig. 1. Teatern (f. d. hofteatern) i Wiesbaden.

illustration placeholder Fig. 2. Kochbrunnen med "trinkhalle".

<tab>1—2. A. N—d. Wiese [vise], Ludwig Adolf, tysk pedagog, f. 1806 i Westfalen, d. 1900, utöfvade som ”dezernent” för de högre skolorna inom preussiska undervisningsministeriet (1852—75) stort inflytande på det högre tyska skolväsendets utveckling, särskildt i Slesvig-Holstein (1867) och Elsass-Lothringen (1871). Hans sträfvan gick ut på att koncentrera gymnasiebildningen på de klassiska studierna och den kristna tron med uteslutande af naturvetenskaperna. Dessa ville han däremot kraftigt tillgodose vid realskolorna, som han sökte utveckla till med gymnasierna sidoordnade läroanstalter (realschullehrpläne, 1859). Sina intryck af Thomas Arnold och hans verksamhet i Rugby under en engelsk studieresa skildrade han i Deutsche briefe über englische erziehung (1852; 3:e uppl. i 2 bd, 1877), hvarjämte han författade Lebenserinnerungen und amtserfahrungen (2 bd, 1886) m. m. <tab>S—e. Wieselburg [visel-], ung. Moson. 1. F. d. komitat i Ungern, 1919 deladt mellan Ungern, som fick större delen, och Österrike. De hade en areal af 2,012 kvkm. och 89,714 inv. (1900), hvaraf 60,7 proc. tyskar. — 2. Förr hufvudstad i ofvannämnda komitat, ligger i Ungern, nära österrikiska gränsen, vid en arm af Donau, som med hufvudarmen bildar ön Kleine Schütt. Omkr. 5,300 inv. Socker- och stärkelsefabrik; tillverkning af landtbruksmaskiner. <tab>1—2. A. N—d. Wieseler [vis-]. 1. Friedrich W., tysk arkeolog och filolog, f. 1811 i Altencelle, Hannover, d. 1892 i Göttingen, studerade där och i Berlin, blef 1839 privatdocent i Göttingen samt 1842 e. o. och 1849 ord. professor där; sedan 1847 var han äfven direktor för det arkeologiska seminarium, som han grundlagt. Hvad som gjort W. allmänt bekant, är en jämförelsevis obetydlig, men korrekt afhandling om Hildesheimsfyndet (se Guldsmedskonsten, sp. 603 f.) Bland hans öfriga arbeten märkas Conjectanea in Aeschyli Eumenides (1839), Über die thymele des griechischen theaters (1847), Das satyrspiel (1848), Theatergebäude und denkmäler des bühnenwesens bei den griechen und römern (1851; ny bearbetning och fortsättning af K. O. Müllers ”Denkmäler der alten kunst”, 1854—56). Af detta arbetes 2:a del, i ny bearbetning af Wernicke, utkom 4:e uppl. 1899. — 2. Karl W., den föregåendes broder, protestantisk teolog, f. 1813 i Altencelle, Hannover, d. 1883, kallades till ord. professor i exegetik 1851 i Kiel och 1863 i Greifswald. 1870 utnämndes han till konsistorialråd samt medlem af pommerska konsistoriet i Stettin. — W. förvärfvade sig ett namn särskildt genom sina biblisk-kronologiska detaljundersökningar på det nytestamentliga området. Bland hans många hithörande skrifter märkas Die chronologische synopsis der Evangelien (1843), Chronologie des apostolischen zeitalters (1848), Geschichte des bekenntnissstandes der lutherischen kirche Pommerns (1870) och Zur geschichte der neutestamentlichen schrift und des urchristentums (1880). <tab>1. J. C. 2. J. H. B. (Hj. H—t.) Wieselgren [vis-], svensk släkt, hvars äldste kände stamfader var Simon i Ryd, i slutet af 1600-talet bonde på Västergården i Västra Torsås

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free