Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vigo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
371
Vigo-Vigsel
complètes 1842. Théátre complet (2 bd) 1848 och
senare.
Litt.: Sainte-Beuve, "Portraits littéraires" III,
"Nouveaux lundis" VI, A. France, "A. de V." (1868)
Lemaítre, "Les contemporains", II (1885- 96),
P[auline] A[hlberg], "A. de V." (1887), E. Faguet,
"XIX siècle" (1887), P. Bourget, "Étu-des et
portraits" (1889), M. Paléologue, "A. de V." (1891),
F. Brunetière, "L’évolution de la poésie lyrique"
(1895), E. Dupuy, "La jeunesse des romantiques"
(1906) och "A. de V." (2 bd, 1910-12), L. Séché,
"A. de V." (1913). Under de senare åren ha dessutom
utgetts åtskilliga förut ej tryckta skrifter och bref
af skalden. J-M.
Vigo [-gå], befäst sjöstad i spanska prov. Pontevedra
(Galicien), amfiteatraliskt belägen i en
bergig omgifning vid södra stranden af den djupt
inträngande viken Ria de Vigo, ej långt från gränsen
mot Portugal. 23,259 inv. (1900). Den egentliga
hamnen är grund, men den af ett fort skyddade
redden är god och anlöpes af flera internationella
ångbåtslinjers fartyg. Staden har skeppsbyggeri
och tillverkning af konserver. Om sommaren
besökes V. talrikt af badgäster. 22 okt. 1702
tillintetgjorde den förenade engelsk-holländska
flottan den spanska "silfverflottan" vid V.
A. N-d.
Vigo di Fassa [-gå], hufvudort i Fassadalen (se d. o.).
Vigognegarn [vigå’nj-], urspr. garn af vikunjaull
(se d. o.), men numera garn af bomull med eller
utan tillsats af en ringa mängd fårull och spunnet
på ullgarnsmaner. Vigogne utgör ett talande
exempel på, hurusom namnet på en urspr. fin och
värdefull vara genom konkurrens och vinningslystnad
neddragits till att beteckna sämre och billigare
produkter, som alls icke äro jämförliga med de
ursprungliga. Om vikunjaullen också redan från
början brukade uppblandas med någon mindre mängd
fårull för att lättare låta spinna sig, ökades
småningom inblandningen, och den äkta vikunjaullen
försvann. Sedermera inblandades bomull i större
och större proportion. Ännu för några tiotal år
sedan brukade s. k. vigognegarn bestå af ungefär
lika mängder bomull och fårull af ingalunda fina
kvaliteter, men numera innehåller det blott 5
proc. eller alls ingen ull, d. v. s. utgöres
uteslutande eller nästan uteslutande af bomull,
som kardats och spunnits på ungefär samma sätt
som kardullsgarn och i likhet med detta företer
en luden yta. Spånadens finlek brukar vanl. ligga
mellan 5 och 20 m. pr gram (motsvarande n:o 3–12 för
bomullsgarn). Högre nummer tillverkas sällan. G. A. W.
Vigor, Vigoroso [-åråså] och Vigorös.
Se Vigör.
Vigoureuxgarn [vigoro-], uppkalladt efter
uppfinnaren, flerfärgadt, meleradt kamgarn, i hvilket
färgblandningen åstadkommes genom sammanläggning
och sträckning af flera sinsemellan olika färgade
kamullstågor. Flera på detta sätt framställda
sträckband sammanläggas sedermera och utsträckas flera
gånger, tills blandningen blifvit tillräckligt intim
och likformig; härpå följer spinningen. En senare,
mycket praktisk metod för erhållande af motsvarande
effekter består däri, att man medelst tvärtryckning
förser de kammade ull-tågorna med deras färger
i önskade proportioner och sedan utsträcker flera
sådana gång på gång.
Enligt denna metod kan man jämförelsevis lätt
framställa flera färgskiftningar och olika
schatteringar, emedan man på ulltågorna kan trycka
längre eller kortare stycken af den ena eller
andra färgen. Vigoureuxgarn utmärkes för intimare
färgblandning än moulinégarn (se d. o., sp. 1250).
G. A. W.
Vigra, numera namn på häradet och socknen Roald
(se d. o.), Norge. Jfr Synes. K. G. G.
Vigrid (isl. Vígríür), isl. myt., är enligt
"Vaf-prúönesmál" och Snorres Edda en slätt, sträckande
sig 100 mil åt hvarje håll, på hvilken gudarna vid
Ragnarök skola kämpa med Muspells söner. Enligt
"Fáfnesmál" eger denna strid rum på en ö vid
namn Oskópner (se Os ko p n er). V. betyder
väl "stridsstråt" och är möjligen ett under
vikingatiden gjordt försök att öfversätta namnet på
Uppenbarelsebokens slagfält Harmageddon (Armaged-don).
Ad. N-n.
Vigsel är enligt gällande lag den handling,
hvarigenom ett rättsgiltigt äktenskap ingås. Det kan
ske inför kyrklig eller borgerlig myndighet. Ordet
vigsel har urspr. religiös betydelse och betecknade
den kyrkliga handling, hvarigenom en äktenskaplig
förening stadfästes och helgades genom kyrkans
välsignelse. Olika betydelse har under tidernas lopp
tillmätts denna kyrkliga välsignelseakt.
För äktenskaps ingående gällde enligt romersk
rätt satsen consensus facit nuptias (samtycke gör
äktenskap). Någon högtidlighet vid de blifvande
makarnas förklaring af sitt samtycke var icke
erforderlig. Äktenskapet kom till stånd också
genom formlös öfverenskommelse. Vid kristendomens
framträdande i Romerska riket var äktenskapets
ingående icke knutet vid några religiösa ceremonier,
som kunde vålla de kristne samvetsbetänkligheter. Man
anslöt sig därför till rådande landssed. Men
naturligt var, att ett kristet brudpar icke
ville inträda i det nya ståndet utan tacksägelse
och bön. Fastän man accepterade den världsliga
äktenskapsrätten, kräfde vidare kyrkan af sina
medlemmar vissa sedliga kvalifikationer vid äktenskaps
ingående. Redan tidigt, såsom framgår af Ignatius’
bref till Polykarpus, kräfde därför kyrkan, att ett
äktenskap icke skulle ingås utan hennes vetskap,
icke utan råd och medgifvande från biskop och
församlingsföreståndare. Redan Tertullianus talar om,
att ingående af äktenskap på förhand kungjordes för
församlingen. Han omtalar också seden, att brudparet
infann sig vid gudstjänsten, frambärande sin oblation
(offergåfva), hvarvid en särskild bön för de nyblifna
makarna följde. Småningom utbildade sig bruket
att hålla s. k. brudmässa. Denna hade samma
förlopp som den vanliga mässan, men enstaka böner voro
ersatta med andra, hänsyftande på äktenskapet. I de
äldre sakramentarierna (böcker, innehållande ritus
för sakramenten) togs hänsyn endast till bruden. Af
bönernas formulering framgår, att mässan uppfattades
som en gudomlig bekräftelse på ett redan bestående
äktenskap. Med tiden kom man emellertid att tillmäta
den kyrkliga handlingen rättslig betydelse. Man
ville komma ifrån det formlösa ingåendet af
äktenskap. Justinianus medgaf formlöst ingående
endast för de lägre folkklasserna; för de högre
kräfdes skriftligt fördrag och iakttagande af vissa
högtidliga bruk. Nästa steg var, att detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
