411 Viksala-Vikström uppl. 1901); se företrädesvis förteckningen hos S. Lévi, "Le théåtre indien" (i "Bibi. de 1'école des hautes études", bd 83), och Konow, "Das indische drama" Q Eühlers "Grundriss der indo-arischen philologie", II, 1920). Dramat är öfv. till svenska af K. F. Bergstedt (1840) och H. Andersson (1906). K. F. J. Viksala. Se T or so. Viksberg, egendom i Salems socken, Stockholms län, vid Södertäljefjärden, omfattar l5/s mtl med 462 har areal och 142,000 kr. tax.-v. (1909). Det har egts af släkterna Ehrenfelt, Piper, Cron-stedt m. fl. och tillhör nu A.-b. Viksberg. På dess egor upptäcktes 1683 en hälsobrunn, som sär-skildt på 1700-talet var mycket anlitad, men nu ej längre begagnas. Brunnsintendenten där, arkiatern J. Lindestolpe (f. 1678. d. 1724) utgaf 1716 "Flora viksbergensis", en beskrifning öfver traktens växter. E. A-t. Viks hus. Se Vik. Viksidan. Se Viken. Viksjö. socken i Västernorrlands län, Ångermanlands södra domsagas tingslag. 24,901 har. 1,220 inv. (1919). Annex till Stigsjö, Härnösands stift, Ångermanlands södra kontrakt. Viks mur. Se Vik. Viksta, socken i Uppsala län, Norunda härad. 6,891 har. 1,057 inv. (1919). V. utgör ett pastorat i Uppsala stift, Norunda kontrakt. Wikstr.. vid växtnamn förkortning för J. E. Wikström. Wikstrœmia. bot. Se Thymelæaceæ och Wikström, J. E. Wikström, Johan Emanuel, botanist, f. l nov. 1789 i Vänersborg, d. 4 maj 1856 i Stockholm, blef student i Uppsala 1806, aflade hof-rättsexamen där och var en tid tingsbiträde i hemorten, studerade sedan medicin, tjänstgjorde hos professor K. P. Thunberg som medhjälpare vid ordnandet af hans herbarium (sedan i universitetets ego) och blef med. doktor 1817. Han författade vid denna tid några smärre, botaniska afh., Mu-seum naturalium acade-miæ upsaliensis (1813, en historik öfver Sveriges likenologiska litteratur m. m.), Dissertatio botanica de Daphne (1817; med. doktorsdisputation). Granskning af de till Thymelœarum växtordning hörande slägten och arter samt Beskrifning på ett nytt släkte... Lon-chastoma (bägge 1818). W:s förtroliga umgänge med Bergianska trädgårdens föreståndare 0. Swartz föranledde Vet. akad. att vid dennes död 1818 välja W. till hans efterträdare och tillika till intendent öfver "akademiens botaniska museum" (sedermera riksmuseets botaniska af delning), den förste i denna befattning och med professors titel 1823. W. öfvertog 1821 utan ersättning natural-historieundervisningen vid Stockholms gymnasium, men egnade sig f. ö. uteslutande dels åt museet, dels åt akademiens uppdrag att afge "Årsberättelser om vetenskapernas framsteg", ett mycket kräfvande arbete, som W. inom botaniken fullgjorde med jätteverket Öfversigt af botaniska arbeten och upptäckter för åren 1820-51 (32 bd, 1822-55; till och med 1842 öfv. till ty. dels af J. Muller, dels af K. F. Beilschmied). Han skref vidare jämte flera smärre arbeten Conspectus lit-teraturæ botanicæ in Suecia ab antiquissìmis tem-poribus usqne ad finem anni 1831... (1831) och Stockholms flora (1840, omfattande Linnés 13 första klasser). W. deltog i Trädgårdsföreningens stiftande 1832; han blef led. af Vet. akad. 1821 och af Landtbruksakad. 1822. - Två gånger ha växtsläkten benämnts efter W.; det namn, som ännu gäller, är Wikstrœmia Endl. (fam. Thymelæaceæ). C. Lmn. Wikström, Anna, blindfìlantrop, f. 16 april 1854 i Stockholm, d. där 25 febr. 1919. Blind redan under uppväxtåren, egnade hon sig tidigt åt arbete för andra blinda, särskildt kvinnor. I sitt hem inredde hon 1879 ett tryckeri för blindskrift, från hvilket hufvudsakligen religiös litteratur utgaf s. Därifrån utkom 1878-99 "Ny tidskrift för blinda". 1884 öppnade hon i Uppsala en skola för vuxna blinda kvinnor, vid hvilken till hennes död 213 sådana afgiftsfritt fått undervisning och underhåll. Skolans framtida bestånd, till dess staten öfvertar dessa kvinnors undervisning, tryggade hon genom en donation på 4CO,000 kr. jämte fastigheten n:r 7 vid Kyrkogårdsgatan i Uppsala, hvilken lämnats till Svenska diakoniss-sällskapet. Detta skall, när medlen ej längre behöfvas för det angifna ändamålet, med dem upprätta och underhålla ett hem för äldre, sjukliga blinda kvinnor, med företräde för sådana, som varit skolans lärjungar. Äfven till andra blindfilantropiska ändamål lämnade hon afsevärda summor och utöfvade dessutom en mycket vidsträckt välgörenhet. O. Å. Vikström, Emil Erik, finländsk skulptör, f. 13 april 1864 i Åbo, son till en timmerman och en bonddotter, gjorde sig i sin ungdom bemärkt genom träskulptur och fick med understöd studera vid Finska konstföreningens skolor i Åbo och Helsingfors samt reste med ett litet statsstipendium till Wien 1883 för att utbilda sig i ornamentsmodellering och xylografi. Han studerade i Wien 1883-85, därpå ett år i Paris, vistades sedan i Helsingfors, där han modellerade statyn Smultronflicka (Konstföreningens galleri), och studerade sedan skulptur i Wien och Paris 1887-92 med ett uppehåll i hemlandet 1890-91, dar han då utförde statyn Stock-flottare. 1893 erhöll han vid täflan första priset för gafvelgrupp till Ständerhusets fasad, framställande Alexander I omgifven af Finlands ständer vid landtdagen i Borgå 1809. Den förträffligt komponerade gruppen aftäcktes 1903. Hans nästa monumentalverk blef Elias Lönnrots monument. Han vann första priset 1899, men utförde därefter ett nytt förslag, som blef antaget och utfördt (aftäcktes 1902 i Helsingfors; det framställer Lönnrot mellan Väinemöinen och den unga flicka, som enligt sägnen erbjöd siaren sitt gyllene hår till strängar på hans kantele). Mellan dessa båda verk faller Fr. Pacius' byst (i Kaisaniemi, Helsingfors, 1895). Bland V:s öfriga alster märkas När oskulden sofver (barnhuf-vud, 1891, Åbo museum), Invokation (kvinnlig byst.