413 Vikt-Viktkastning 414 1895, i marmor 1897), Moder och barn (halffigurer i marmor. Paris. 1900). Fattiga barn (grupp i brons. 1903, alla tre i galleriet i Helsingfors), dessutom Tidsgudens fånge (grupp i trä. 1897), Vår post-gubbe (brons, Åbo museum), Värdinnan i Tuonella, Tavastländsk bonde, Döende flicka m. fl. Till hans senare verk hör ock Snellmans monument (bestämdt att resas i Helsingfors). V:s skulpturverk berömmas för modern realistisk hållning, kraftfull karakteristik, känsloinnerlighet och vekt behag. Flera af sina alster har han själf gjutit i brons i det gjuteri, som han upprättade 1903. G-g N. Vikt. 1. Fy s., i dagligt tal dels den kraft, hvar-med tyngdkraften påverkar en viss kropp, dels det samma som massa, d. v. s. den mängd materia, som finnes hos kroppen i fråga. Massan hos en kropp är alltid oberoende af den plats, hvarpå kroppen befinner sig, men den kraft, hvarmed tyngdkraften påverkar samma kropp, kan vara något olika, beroende på breddgraden och höjden of ver hafvet (jfr Tyngd). Vid vanliga vägningar afses i regel jämförelse af massor med hvarandra, för hvil-ket ändamål användas viktsatser, sammansatta af "vikter", hvilkas massor äro multipler eller bråkdelar af någon viss grundenhet. Den omständigheten, att tyngdkraftens verkan är olika på olika ställen på jorden, har ingen betydelse, då man väger med vikter, ty tyngdkraftens inverkan förändras proportionsvis lika mycket vid vikterna som vid den kropp, hvars massa skall bestämmas. Om kilogrammet, som är grundenhet för massan vid det i Sverige brukliga måttsystemet, se Metersystemet, sp. 295. Angående äldre svenska viktsystem se As, Lispund, Läst, Mark, sp. 994, Skeppund. Om fartygs dräktighet se D r ä k-tighet. - För uppmätning af krafter används i praktiken kilogrammet af ven som kraftenhet. Kilogrammet i denna betydelse definieras som den kraft, hvarmed tyngdkraften vid hafvets nivå och vid 45° br. påverkar l kilogramvikfc. Då emellertid begagnandet af denna enhet i många fall vållar olägenheter, används för vetenskapliga ändamål kraftenheten dyn (se vidare Absoluta enheter, sp. 66). 2. Idrottst. Inom vissa idrottsgrenar förekommer indelning i klasser efter deltagarnas kroppsvikt. Dessa idrottsgrenar äro boxning, brottning och tyngdlyftning. Gränserna för de olika viktklasserna äro något olika i olika länder, men den internationellt mest erkända viktklassindelningen, som äfven används vid de senaste .olympiska spelen, är följande: För boxning: pappersvikt, ej öfverstigande 50,802 kg.; b a n t a m v i k t, 53,524 kg.; fjäder-vikt, 57,i52 kg.; lä 11 vik t, 61,235 kg.; wel-t e r v i k t, 66,678 kg.; m e 11 a n v i k t, 72,574 kg.; lätt tungvikt, 79,378 kg.; t un g vi k t, öfver 79,378 kg. För brottning och tyngdlyftning: fjädervikt, intill 60 kg.; l ät t vik t, 67,5 kg.; mellan-vikt A, 75 kg.; mellan vikt B, 82,5 kg.; t u n g v i k t, öfver 82,s kg. 3. Sportv, Vid hästkapplöpningar är vikten, som hästen bär, af stor betydelse. Särskilda vikt-bestämmelser afse att i möjligaste mån utjämna utsikten till seger. Alltefter olika bestämmelser bära hästarna under löpningen åldersvikt, handi- kapvikt 1. fri vikt. Åldersvikt är den vikt, som är fastställd för hvarje åldersklass och som anges i vikttabeller särskildt för slätlöpningar och särskildt för hinderlöpningar med noggranna specifikationer för olika distanser och olika tider under kapplöpningssäsongen. Handikapvikt bestämmes af en därtill utsedd person, "handicapper" (se Ha n di k a p), hvars åliggande är att på grund af det omdöme han har bildat sig om de anmälda hästarnas relativa duglighet bestämma vikterna. I den vikt, som hästen skall bära, medräknas utom ryttaren själf äfven sadel med tillbehör. Betseltyg äfvensom ridspö och hästskor medräknas däremot ej vid vägningen. Kyttaren skall vägas ut på kapplöpningsbanans vågplats före utridningen, och där skall han äfven vägas i n omedelbart efter löpningen, om han gör anspråk på pris. Visar det sig vid invägningen, att ryttaren förlorat mer än l kg. af den vikt, hvarmed han blifvit utvägd, diskvalificeras han, och felas mer än 3*/2 kg. däraf, kan ryttaren för längre eller kortare tid uteslutas från de banor, där Svenska jockeyklubbens kapplöpningsreglemente gäller. Om en häst bär mer än l kg. utöfver den honom tillkommande vikten, är detta visserligen tillåtet, men sådant skall anmälas vid vägningen före löpningen, i annat fall kan hästen diskvalificeras. Hästegaren eller hans ombud är ansvarig för den vikt hästen bär. Man plägar indela ridhästar i sådana för tung vikt och lätt vikt, d. v. s. med hänsyn till deras förmåga att bära tyngre eller lättare ryttare, medan arbetshästarna kallas tunga, då de väga minst 600 kg. samt därunder lätta. 4. Om död vikt, lefvande vikt och slaktad vikt se dessa ord. 1. T. E. A. 2. E. B--ll. 3. B. C-m. Vikten, härad och pastorat. Se Vi k n a. Viktindelning, idrottst. Se Vikt 2 o. 3. Viktkastning, idrottst., en grupp af idrottsöfnin-gar, där en tyngd, försedd med handtag, skall kastas längsta möjliga afstånd från en viss gräns, som markeras genom en i marken nedslagen järnring med 213 cm. diameter. Vid internationella täf-lingar är vikten 25,4 kg. Den består af en järnkula, vid hvilken är fäst ett triangelformigt handtag, lagom stort för att fattas med båda händer. Kastet sker så, att vikten med båda händer lyftes