Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viksala ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
Vikt-Viktkastning
414
1895, i marmor 1897), Moder och barn (halffigurer
i marmor. Paris. 1900). Fattiga barn (grupp i
brons. 1903, alla tre i galleriet i Helsingfors),
dessutom Tidsgudens fånge (grupp i trä. 1897), Vår
post-gubbe (brons, Åbo museum), Värdinnan i Tuonella,
Tavastländsk bonde, Döende flicka m. fl. Till hans
senare verk hör ock Snellmans monument (bestämdt att
resas i Helsingfors). V:s skulpturverk berömmas för
modern realistisk hållning, kraftfull karakteristik,
känsloinnerlighet och vekt behag. Flera af sina
alster har han själf gjutit i brons i det gjuteri,
som han upprättade 1903. G-g N. Vikt. 1. Fy s., i
dagligt tal dels den kraft, hvar-med tyngdkraften
påverkar en viss kropp, dels det samma som massa,
d. v. s. den mängd materia, som finnes hos kroppen
i fråga. Massan hos en kropp är alltid oberoende
af den plats, hvarpå kroppen befinner sig, men den
kraft, hvarmed tyngdkraften påverkar samma kropp,
kan vara något olika, beroende på breddgraden
och höjden of ver hafvet (jfr Tyngd). Vid vanliga
vägningar afses i regel jämförelse af massor med
hvarandra, för hvil-ket ändamål användas viktsatser,
sammansatta af "vikter", hvilkas massor äro multipler
eller bråkdelar af någon viss grundenhet. Den
omständigheten, att tyngdkraftens verkan är olika
på olika ställen på jorden, har ingen betydelse,
då man väger med vikter, ty tyngdkraftens inverkan
förändras proportionsvis lika mycket vid vikterna
som vid den kropp, hvars massa skall bestämmas. Om
kilogrammet, som är grundenhet för massan vid det
i Sverige brukliga måttsystemet, se Metersystemet,
sp. 295. Angående äldre svenska viktsystem se As,
Lispund, Läst, Mark, sp. 994, Skeppund. Om fartygs
dräktighet se D r ä k-tighet. - För uppmätning af
krafter används i praktiken kilogrammet af ven som
kraftenhet. Kilogrammet i denna betydelse definieras
som den kraft, hvarmed tyngdkraften vid hafvets
nivå och vid 45° br. påverkar l kilogramvikfc. Då
emellertid begagnandet af denna enhet i många fall
vållar olägenheter, används för vetenskapliga ändamål
kraftenheten dyn (se vidare Absoluta enheter, sp. 66).
2. Idrottst. Inom vissa idrottsgrenar förekommer
indelning i klasser efter deltagarnas
kroppsvikt. Dessa idrottsgrenar äro boxning,
brottning och tyngdlyftning. Gränserna för de olika
viktklasserna äro något olika i olika länder, men den
internationellt mest erkända viktklassindelningen,
som äfven används vid de senaste .olympiska
spelen, är följande:
För boxning: pappersvikt, ej öfverstigande 50,802
kg.; b a n t a m v i k t, 53,524 kg.; fjäder-vikt,
57,i52 kg.; lä 11 vik t, 61,235 kg.; wel-t e r v
i k t, 66,678 kg.; m e 11 a n v i k t, 72,574 kg.;
lätt tungvikt, 79,378 kg.; t un g vi k t, öfver
79,378 kg.
För brottning och tyngdlyftning: fjädervikt, intill
60 kg.; l ät t vik t, 67,5 kg.; mellan-vikt A,
75 kg.; mellan vikt B, 82,5 kg.; t u n g v i k t,
öfver 82,s kg.
3. Sportv, Vid hästkapplöpningar är vikten,
som hästen bär, af stor betydelse. Särskilda
vikt-bestämmelser afse att i möjligaste mån
utjämna utsikten till seger. Alltefter olika
bestämmelser bära hästarna under löpningen åldersvikt,
handi-
kapvikt 1. fri vikt. Åldersvikt är den vikt,
som är fastställd för hvarje åldersklass och som
anges i vikttabeller särskildt för slätlöpningar
och särskildt för hinderlöpningar med noggranna
specifikationer för olika distanser och olika tider
under kapplöpningssäsongen. Handikapvikt bestämmes af
en därtill utsedd person, "handicapper" (se Ha n di k
a p), hvars åliggande är att på grund af det omdöme
han har bildat sig om de anmälda hästarnas relativa
duglighet bestämma vikterna. I den vikt, som hästen
skall bära, medräknas utom ryttaren själf äfven
sadel med tillbehör. Betseltyg äfvensom ridspö och
hästskor medräknas däremot ej vid vägningen. Kyttaren
skall vägas ut på kapplöpningsbanans vågplats före
utridningen, och där skall han äfven vägas i n
omedelbart efter löpningen, om han gör anspråk på
pris. Visar det sig vid invägningen, att ryttaren
förlorat mer än l kg. af den vikt, hvarmed han blifvit
utvägd, diskvalificeras han, och felas mer än 3*/2
kg. däraf, kan ryttaren för längre eller kortare tid
uteslutas från de banor, där Svenska jockeyklubbens
kapplöpningsreglemente gäller. Om en häst bär mer
än l kg. utöfver den honom tillkommande vikten,
är detta visserligen tillåtet, men sådant skall
anmälas vid vägningen före löpningen, i annat fall
kan hästen diskvalificeras. Hästegaren eller hans
ombud är ansvarig för den vikt hästen bär. Man plägar
indela ridhästar i sådana för tung vikt och lätt vikt,
d. v. s. med hänsyn till deras förmåga att bära tyngre
eller lättare ryttare, medan arbetshästarna kallas
tunga, då de väga minst 600 kg. samt därunder lätta.
4. Om död vikt, lefvande vikt och slaktad vikt se
dessa ord.
1. T. E. A. 2. E. B–ll. 3. B. C-m.
Vikten, härad och pastorat. Se Vi k n a.
Viktindelning, idrottst. Se Vikt 2 o. 3.
Viktkastning, idrottst., en grupp af idrottsöfnin-gar,
där en tyngd, försedd med handtag, skall kastas
längsta möjliga afstånd från en viss gräns, som
markeras genom en i marken nedslagen järnring
med 213 cm. diameter. Vid internationella täf-lingar
är vikten 25,4 kg. Den består af en järnkula, vid
hvilken är fäst ett triangelformigt handtag, lagom
stort för att fattas med båda händer. Kastet sker så,
att vikten med båda händer lyftes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
