- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
457-458

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vile - Vilenkin, Nikolaj Maksimovitj (Minskij) - Vilette, M. M. de - Wilfridianer - Vilgerdsson, Floke - Vilhelm (Karl Vilhelm Ludvig, Wilhelm, svensk arffurste) - Vilhelm I (Vilhelm Fredrik Henrik, furste af Albanien) - Vilhelm (dansk prins) - Vilhelm, 1. Vilhelm I Eröfvraren (konung af England)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

457 Vilenkin-Vilhelm 458 Voluspas förmodligen ålderdomligare framställning äro de, som skapa de första människorna, Ask och Embla. För öfrigt förtäljes om Vile och Yé, att de under Odens frånvaro båda äktat hans maka, Frigg, en myt, som af ven spåras i Saxos berättelse, att Frigg under Odens frånvaro begått äktenskapsbrott med en släkting. Ad. N-n. Vilenkin, Nikolaj Maksimovitj (pseud. Minsk i j), rysk skald, f. 1855 i guv. Vilna, af judisk börd, tog 1879 juridisk examen vid Petersburgs universitet och debuterade som poet i slavofil anda i "Novoje vremja". Hans sympati för sydsla-verna tog sig uttryck i den berättande dikten Na rodinje (I hembygden; 1877). Hans första diktsamling utkom 1887 och hans historiska drama Tultjens belägring 1889. Hans reflexionslyrik utmärker sig för rikt bildspråk och pessimistisk världsåskådning. Samma dystra stämning går igen i hans essaysamling I samvetets ljus (1890). Han är god kännare af den antika litteraturen och har öfversatt Iliaden. Hans samlade lyriska dikter utkommo i 3:e uppl. 1896. A-d J. Vilette [-lä'tt], M. M. de. Se Caylus. Wilfridi?ner, sekt. Se F a b er, F. W. Vilgerdsson, Floke. SeRavne-Floke. Vilhelm (Karl Vilhelm Ludvig, skrifver sig Wilhelm), svensk arffurste (till 29 okt. 1905 äfven norsk arffurste), hertig af Södermanland, den andre af Gustaf V:s söner, f. 17 juni 1884 på Tullgarn, tjänstgjorde 1898 -1904 som kadett, af-lade 1904 sjöofficersexamen och utnämndes s. å. till underlöjtnant, 1906 till löjtnant och 1913 till kapten samt har 1914 ff. tjänstgjort som fartygschef och som divisionschef för torpedbåtsdivision. - Af de längre resor prins V. företagit kunna nämnas besöket i Förenta staterna i aug. 1907, då han lifligt hyllades af svenskamerikanerna, den 1911 företagna färden i Siarn, en jakt-och forskningsresa till södra Afrika nov. 1913- april 1914, en expedition i etnografisk-arkeolo-giskt syfte till Central-Amerika jan.-juni 1920 och en i nov. s. å. anträdd zoologisk forskningsfärd till Central-Afrika, hvilken beräknas vara af slutad sommaren 1921. Prins V. har ärft sin farfaders poetiska gry och med afgjord framgång egnat sig åt författarskap både på prosa och i bunden form. Hans första arbeten voro reseskildringen Där solen lyser (1913), som behandlar besöket i Siarn, och en fri tolkning af L. Hopes "The garden of Karna", Indisk erotik, som utkom 1912 under pseudonymen L. W i c a. Därpå ha följt diktsamlingarna Släckta fyrar (1916; 6:e uppl. 1920) och Svart och vitt (3 uppl. 1918), novellsamlingen Den gamla tallen (1919) och reseskildringen Mellan två kontinenter (1920), egnad besöket i Central-Amerika. - Prins V:s resebe-skrifningar äro friska, flärdlösa turistböcker, där scenerier och händelser framställas med färg och fart. Hans dikter visa ett otvetydigt poetkynne, till sitt uttryckssätt påverkadt af nittiotalets mästare, ett hetblodigt begär att njuta af lifvet, personlig öppenhet, naturlig lätthet för landskaps- och situationsmålning - särskildt äro hans sjöstämningar verkningsfulla - och en kärnlyrisk åder, som strömmar rikare i hans andra samling. Prins V. förmäldes 3 maj 1908 i Petersburg med ryska storfurstinnan Maria Pavlovna (se Maria, sp. 918); äktenskapet förklarades 1914 upplöst; deras son Gustaf Lennart Nikolaus Paul, hertig af Småland, föddes 8 maj 1909 i Stockholm. B-n B. Vilhelm l (V. Fredrik Henrik), furste ("mbret") af Albanien, prins af Wied, f. 26 mars 1876 i Neuwied, var major i preussisk tjänst, då han 6 febr. 1914 mottog Albaniens krona. Han landsteg i Durazzo 7 mars s. å. Hans uppgift var att organisera det från Turkiet lösgjorda Albanien som själfständig stat, men han stötte genast på starkt motstånd i det nya fäderneslandet, hvars sinsemellan oeniga stammar och partier lågo i beständig fejd med hvarandra. V. erhöll icke tillräckligt med understöd från stormakterna för att kunna göra sin härskarauktoritet gällande, och när i början af Världskriget upprorsrörelsen tog fart, fann sig fursten föranlåten att 3 sept. 1914 lämna Durazzo ombord på ett italienskt krigsfartyg. Han förbehöll sig emellertid för framtiden sina furstliga rättigheter och förklarade i sin af skedsproklamation, att han för fullbordan af sitt påbörjade verk "ansett det lyckligast att under någon tid resa västerut". Under kriget visade han en gång sina albanska intressen genom att utfärda en protest mot en förklaring om italienskt protektorat of ver Albanien, men har senare icke häfdat sina tronanspråk. V. förmäldes 30 nov. 1906 med Sofia af Schönburg-Waldenburg (f. 21 maj 1885) och har med henne en son och en dotter. L-ts. Vilhelm, dansk prins. Se Georg, hellenernas konung. Vilhelm (eng. William), konungar af England. 1. V. lEröfraren (William the conqueror), hertig af Normandie, f. 1027 eller 1028 i Falaise, d. 9 sept. 1087 i Kouen, var naturlig son till hertig Robert II (R. le diable) af Normandie och garfvar-dottern Herleva (Arletta) i Falaise. I sitt sjunde år blef han legitimerad af fadern, då denne drog ut på pilgrimsfärd. Fadern dog 1035, och då började V.s regering som hertig af Normandie, under anarki, förvirring och stämplingar mot barnets lif, som den gången skyddades af förmyndaren och länsherren konung Henrik I af Frankrike. I ständiga fejder med sina trotsiga baroner mognade V. tidigt till man, och 1047 tryggade han sitt välde genom segern vid Val-és-dunes, vunnen med franskt bistånd. Vid ett besök i England 1051 skaffade han sig sannolikt konung Edvard Bekännarens (hans faders kusins) löfte om tronföljden i England, och 1053 stärkte han sin ställning genom giftermål med Margareta, dotter till grefve Balduin V af Flandern. Konungen af Frankrike sällade sig till hans fiender, men besegrades vid Mortemer 1054 och Varaville 1058. I det inre värnade V. strängt ordning och rätt, så att röfvarhoparna utrotades samt fred och välstånd återkommo. Efter förvärfvet af Maine, 1062, sträckte sig hans hertigdömes södra gräns nästan till Loire. Slumpen syntes gynna V:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free