riksdagen. Han förmäldes 1863 med Maria af Leuchtenberg (f. 1841, d. 1914, dotter af hertig Max af Leuchtenberg) och hade med henne en dotter, Maria (f. 1865, 1889 förmäld med arfprinsen Fredrik af Anhalt), och en son, Maximilian (f. 1867, 1900 förmäld med Maria Lovisa af Braunschweig-Lüneburg), kavallerigeneral, tysk rikskansler okt.--nov. 1918. d) V. August Ludvig Maximilian Fredrik, hertig af Braunschweig, andre son till den 1815 vid Quatrebras fallne hertig Fredrik Vilhelm, f. 25 april 1806, d. 18 okt. 1884, studerade 1822 i Göttingen och inträdde 1823 som major, i ett preussiskt kyrassiärregemente. Hans broder, hertig Karl af Braunschweig, afträdde 1826 till honom furstendömet Oels i Schlesien. Då denne blifvit fördrifven genom resningen 7 sept. 1830, öfvertog V. 28 sept. provisoriskt landets regering och, sedan en familjeakt i febr. 1831 förklarat hertig Karl fullkomligt oduglig att regera, 20 april 1831 definitivt. V. regerade mestadels i orubbad öfverensstämmelse med ständerna och öfverlämnade ledningen af statens angelägenheter alltmer åt sina ministrar, medan han tillbragte en stor del af året utom landet, i synnerhet i Oels. V. afled på sitt slott Sibyllenort, i Schlesien, och med honom utslocknade huset Braunschweig-Wolfenbüttel på svärdssidan. Om tronföljdsfrågans lösning efter hans död se Braunschweig, sp. 44 f., och Preussen, sp. 232. Vetot mot hertigens af Cumberland tronanspråk förnyades 1907, men återtogs 1913, då denne afstod sina rättigheter till sonen Ernst August, förmäld s. å. med kejsar Vilhelm II:s enda dotter. e) Furstar af Hessen. 1. V. IV den vise, landtgrefve af Hessen-Kassel, f. 1532, d. 1592, son till landtgrefven Filip den ädelmodige, uppfostrades i Strassburg under Johann Sturm, deltog som anförare för de hessiska trupperna i Morits' af Sachsen krig 1552 mot kejsar Karl V, hvarvid det bl. a. gällde att befria V:s fångne fader, hvilket lyckades. Vid faderns död, 1567, fick V. som andel af arfvet efter honom Nieder-Hessen med Kassel, som han med omtanke styrde till sin död. V. var en stor vän och idkare af astronomiska studier. En del af hans astronomiska iakttagelser utgafs 1618 af Snellius under titeln Coeli et siderum observationes; det öfriga förvaras i handskrift i Kassels bibliotek. -- 2. Vilhelm V, landtgrefve, f. 1602, d. 1637, ingick 1631 förbund med Gustaf II Adolf, blef efter slaget vid Nördlingen 1634 fördrifven från sitt land af de kejserlige och dog i landsflykt. -- 3. V. IX, landtgrefve, sedermera kurfurste (som sådan V. I) af Hessen-Kassel, son till landtgrefve Fredrik II, f. 3 juni 1743 i Kassel, d. 27 febr. 1821, deltog 1778 som preussisk generalmajor i Bajerska tronföljdskriget och efterträdde 1785 sin fader i regeringen af Hessen-Kassel. Han förvaltade styrelsen samvetsgrant, afskaffade många missbruk, uppförde vackra byggnader och gjorde mycket för förbättringen af kyrko- och skolväsendet, men betungade också landet i många afseenden, i synnerhet efter den franska revolutionens utbrott, genom hårdhet, girighet och sin förkärlek för militären, som han till stor del uthyrde åt England. I franska revolutionskrigen ställde han sig på Preussens sida, återtog 1792 Frankfurt a. M. och lät 1793 sina trupper, 12,000 man starka, i engelsk sold strida i Flandern mot fransmännen. För det ringa område på vänstra Rhenstranden, som han förlorade i freden i Basel 1795, fick han 1803 ersättning genom flera kurmainzska amt och riksstaden Gelnhausen, hvarjämte han s. å. erhöll värdigheten af kurfurste. Då han 1806 slöt sig till Preussen, besatte fransmännen efter slaget vid Jena hans land, som 1807 förenades med konungariket Westfalen. Efter slaget vid Leipzig (1813) återfick V. sina länder och deltog i striden mot Napoleon med jämförelsevis betydliga stridskrafter både 1813--14 och 1815, men fick också vid Wienkongressen riklig ersättning. Han lade 1816 till sin förra titel titeln storhertig af Fulda. V. återställde efter sin restauration alla gamla inrättningar (bl. a. dagsverken och för soldaterna puder och stångpiska), fördref alla icke-hessare från deras tjänster, reducerade statsskulden till en tredjedel och fråntog alla dem, som under westfaliska tiden köpt statsdomäner, dessa utan ersättning. Sitt löfte att ge sitt land en författning bröt V., men oktrojerade 4 mars 1817 en hus- och statslag. Sedan 1764 var han förmäld med danske konungen Fredrik V:s dotter Vilhelmina Karolina. -- 4. V. II, kurfurste, den föregåendes son, f. 28 juli 1777, d. 20 nov. 1847, kämpade i preussiska hären under striden vid Leipzig 1813 och öfvertog i mars 1814 befälet öfver de trupper, som inneslöto fästningarna Metz, Thionville, Luxemburg och Saarlouis. Efter sin tronbestigning, 1821, gjorde han flera tidsenliga reformer i förvaltningen, men svek sina undersåtars förhoppning om en ny, tidsenlig författning, som han dock efter en resning 6 sept. 1830 måste bevilja och som utfärdades redan 5 jan. 1831. Till följd af vissa oroligheter, som uppstodo med anledning af V:s förbindelse med Emilie Ortlöpp, som han upphöjt till grefvinna af Reichenbach-Lessonitz, bosatte V. sig i Hanau och uppdrog 30 sept. 1831 regentskapet åt kurprinsen Fredrik Vilhelm. V. lefde sedan omväxlande i Hanau, Baden och Frankfurt a. M. Han var sedan 1797 förmäld med Fredrik Vilhelm II:s af Preussen dotter Augusta, som lämnade hofvet till följd af hans skandalösa förbindelse med grefvinnan Lessonitz, med hvilken V. efter sin gemåls död, febr. 1841, trädde i morganatiskt äktenskap i juli s. å. Efter hennes död, febr. 1843, gifte han sig i aug. s. å. morganatiskt med baronessan Karoline von Bergen, född von Berlepsch. f) V., hertig af Nassau. Se Nassau, sp. 486 f. g) V., konungar af Preussen. Se ofvan, a), sp. 471. h) V. Ernst, storhertig af Sachsen-Weimar-Eisenach, f. 10 juni 1876, son till arfstorhertig Karl August och prinsessan Paulina af Sachsen-Weimar-Eisenach, efterträdde 5 jan. 1901 sin farfader, Karl Alexander, och afsattes vid revolutionen i nov. 1918. i) V., grefve af Schaumburg-Lippe, f. 9 jan. 1724 i London, d. 10 sept. 1777, kämpade under sin fader, som då var general i holländsk tjänst, i striden vid Dettingen (1743) och gjorde som frivillig i kejserliga hären fälttåget 1745 i Italien. 1748 kallades V. genom faderns död till styrelsen öfver sitt lilla land, där han införde allmän värnplikt och f. ö. egnade sig mycket åt militärväsendet. Vid Sjuåriga krigets utbrott slöt V. sig till