497 Wilken-Wilkes 498 (1860-61), var 1861-69 skogsingenjör hos Stockholms läns hushållningssällskap och gick under tiden af ven som elev vid Skogsinstitutet, h varifrån han utexaminerades 1864. Sedan W. blifvit svensk medborgare, förordnades han till öfverjägare i Stockholms län 1865. 1869 blef han skogsförvaltare för Göta kanalbolags skogar, och där åstadkom han under 35 år ett betydande lifsverk, utförande bl. a. vackra skogsodlingar och påbörjande en del rationella gallringar. 1870 blef han äfven tjänste-förrättande jägmästare i Vadsbo revir och var 1880-95 ord. sådan. W. var två gånger allvarligt påtänkt till direktörsbefattningen vid Skogsinstitutet. Han har författat åtskilliga uppsatser i in- och utländska skogstidskrifter och utgett en intressant broschyr Ett inlägg i skogsfrågan (1894), hvilken rätt omildt kritiserade en del förhållanden inom den tidens svenska skogsadministration. G- Sch. Wilken, Friedrich, tysk historiker, f. 1777 i Ratzeburg, d. (sinnessvag) 1840 i Berlin, blef 1805 professor i historia och orientaliska språk vid universitetet i Heidelberg och 1808 tillika chef för biblioteket där. 1817 utnämndes han till professor och direktor vid Berlins universitet och 1821 till preussisk historiograf. Bland W:s skrifter, hvilka huívudsakligen sysselsätta sig med persiska språket och Orientens historia, må nämnas Ge-schichte der kreuzzüge nach morgenländischen und abendländischen berichten (l bd, 1807-32), hans förnämsta arbete, länge hufvudarbetet för denna tid. Wiiken, George Alexander, holländsk etnolog, f. 13 mars 1847 på Celebes, d. 28 aug. 1891 i Leiden, beklädde efter studier vid ostindiska akademien i Delft olika poster i den holländska regeringens tjänst i Nederländska Indien och anställdes 1881 som lektor vid det kommunala ostindiska institutet i Leiden, där han efter P. J. Veth 1885 blef professor i Indiska arkipelagens geografi och etnografi vid universitetet. W. har offentliggjort en mängd af h. företrädesvis om Indiska arkipelagens, särskildt Nederländska Indiens, folk, t. ex. Bijdrage tot de kennis der Alfoeren van het eìland Boeroe (1875), Över de primitieve vormen van het huwelijk en den oorsprong van het gezin (1881) Över de verwantschap en het huwelijks- en erfrecht bij de volken van het Maleische ras (1883), Het matriarchaat bij de oude Arabieren (1884; tysk öfv. s. å.). Het animisme bij de volken van den Indi-schen archìpel (1884-85), De betrekking tusschen mensch-, dier- en plantenkunde naar het volks-geloof (1884), De besnijdenis bij de volken van den Indischen archipel (1885), Het teilen bij nach-ten bij de volken van het Maleisch-Polynesische ras (1886), Över het Shamanisme (1887), Vber das haaropfer und einige andere trauergebräuche bei den vötkern Indonesiens (1886 o. 1887), De Simson-sage (i de Gids 1890), Het strafrecht bij de volken van den Indischen archipel (1888), De verbreiding van het matriarchaat öp Sumatra (1888), Huwelijk tusschen bloedverwanten ("Gids" 1890), De hagedis in het volksgeloof (1891) m. m. 1912 utgaf F. D. E. van Ossenbruggen en samling af W:s uppsatser (Verspreide geschriften). Biogr. af M. J. De Goeje i "Jaarboek der akademie van wetenschappen" (1892), bibliogr. af P. J. Veth i "Internationales archiv fur ethnogra-phie" (1891). Hj. P-r. Wilkens. Julius, dansk teknolog, f. 29 febr. 1812, d. 21 april 1892, blef som konstsvarfvar-lärling en af de förste eleverna i polytekniska skolan, där han 1832 aflade examen både i mekanik och kemi och 1836-86 var anställd som lärare i teknologi. 1842-68 undervisade han därjämte i maskinlära vid krigshögskolan och fick professors titel 1849. Som lärare sträfvade W. att vetenskapligt ordna de spridda ämnen, som tillhörde hans fack, enligt samma plan, som Karmarsch samtidigt följde i Tyskland. Hans föreläsningar ut-kommo i tryck 1871 (ny uppl. 1886). W. var under en lång tid synnerligen verksam i Köpenhamns industriförening särskildt 1844-47 för erhållande af koncession på järnvägen Köpenhamn- Koskilde. 1849-54 var han folketingsman och tillhörde det nationalliberala partiet. E. Ebg. Wilkens, C l a u d i u s, dansk filosof, f. 28 jan. 1844, blef student 1864 och tog 1869 magisterkonferensen (filos, licentiatexamen) samt blef 1875 filos. doktor. W. blef 1883 docent vid universitetet i sociologi och var 1887-1917 professor i filosofi. Utom sin doktorsafh. Erkjendelsens problem (1875) har W. författat tre sociologiska skrifter. Liv-ny delse-arbeide (1874-76; i tre särskilda afdelningar), Samfundslegemets grundlove (1881), Det produktive samfund (1904), vidare Aestelik i omrids (1888) och Poesien. En fremstilling af poetikken på psykologisk grundlag (1893) och Fí-losofisTc propedeutik (1904). E. Ebg. Wilkes [a>i'lks], John, engelsk politiker och publicist, f. 17 okt. 1727 i London, d. där 26 dec. 1797, var son till en förmögen spritfabrikant och studerade 1744-48 i Leiden, ingick vid hemkomsten ett rikt gifte, men öfvergaf snart sin hustru och förde ett utsväfvande societets-lif. 1757 valdes han till led. af underhuset och kom som anhängare af Pitt i opposition mot ministären Bute, en opposition, som fick starkt personlig prägel, enär W., som satt af med sin betydliga förmögenhet, utan framgång sökt några tjänster och tillskref Bute sitt misslyckande därvid. Han uppsatte juni 1762 tidningen "The North briton" och förföljde där ministären med hänsynslös bitterhet. Så snart Bute lämnat sin plats, upphörde tidningen att utkomma, men då det af ministären Grenville utarbetade trontalet ådagalade, att regeringen förändrats endast till personal, ej till system, utgaf W. 23 april 1763 ett tilläggsnummer, n:r 45, af "The North briton" och underkastade däri trontalet en kritik, som i hofpartiets ögon var ett direkt anfall på konungens personliga sanningsenlighet. Det blef nu de makthafvandes uppgift att kväsa och oskadliggöra den giftige publicisten. En af statssekreteraren lord Halifax undertecknad order påbjöd, utan att ange de anklagades namn, att det brottsliga